"Quirky" var det enda min vän, hånfullt, hade att säga om mitt bokval när jag visade upp omslaget och författaren. Och ja, en bok skriven om djur med mänskliga egenskaper, t.ex. en promiskuös hund, en självömkande björn, en dömande höna, en självgod labbråtta och en katt som går på AA-möten i fängelset kanske är höjden av det bespottade quirky.
Men är det bra? Oh. Ja.
David Sedaris korta, bisarra historier smyckas med typen av illustrationer som hade följts av ett "hur har ni det där hemma egentligen?"-samtal om det vore mellanstadieverk.
Swanis hade läst halva och inte pallat mer pga "FÖR konstig". Tur att "FÖR konstig" råkar vara en träffsäker beskrivning av min smak!
