Min lillebror, Världens Framtid, eller "Agent A" som han numera föredrar att kallas (jag blir då, logiskt nog, "Agent P") är inte bara min favoritperson - alla kategorier - utan även lite av en tillflykt. Så ofta jag kan, och när det inte krockar med hans uppfinnarschema, lägger jag beslag på honom. Och får då ta del av hans storhet, helt exklusivt.
Ja, kanske en rough härskarteknik, men jag agerar gärna madrass/liggunderlag (no pun intended, era SJUKA AS) när han kräver det.
Barnarbete som jag inte fattar hur jag, singel och allt, förväntas klara mig utan.
Inte hans starkaste ögonblick men högt däruppe: "FATTAR DU, jag använder TUNGAN som underläpp!"
Uppfinnar-research.
Vi lyxade till det ordentligt igår. "Det här kommer att förändra ditt liv", sa jag inne på ICA och plockade på mig spaghetti och korv. Frantzén/Lindeberg-nivå för en sexåring. Och fan, för mig också. Min nya paradrätt! Ett perfekt test på nya bekantskaper, speciellt killar, att bjuda på lolig korvslantspasta och se hur det landar. Allt annat än extas går direkt bort.
Ville länsa halva BR-butiken igår, men fick nöja mig med en mini-Rubiks Kub. "Klarar jag inte den här är jag FUCKED", tänkte jag och ja, det visade sig vara a surprisingly BIG challenge. Återkommer.
Vi var på lökiga Brasco förra helgen. Han slevade i sig stora bitar kladdkaka, jag blev min pappa för en sekund och bad honom "äta långsammare". Hans lösning: tog lika stora bitar men åt i slow motion. Vad annars. När han inte läxar upp mig om "retoriska frågor" eller förklarar hur man gör glas ("...i Minecraft gör man det av sand") är han ibland bara sex år gammal. Exempel:
"Ser mitt ansikte tjockt ut i den här?"
