En av Samos-dagarna hyrde vi en liten bil, vrålade road trip och åkte runt ön under dagen. Camilla var den som fick köra sent på natten med panikpuls uppe i bergen utan gatubelysning, men här var vi fortfarande på road trip-rus. Receptionen tipsade oss om en liten bergsby som hette Manolates och här ser ni triumfen efter att ha kört högt upp på slingriga, smala backar utan räcken som var så branta att det kändes som att vi åkte berg- och dalbana och närsomhelst kunde glida bakåt. Vi KAN ha börjat sjunga på David Hasselhoffs gamla kvalitetstune "I've been lookin for freedom" här. Och varje gång vi stod på en utsiktsplats.
Det här borde vara världens mest eftertraktade etta. Men det är väl snarare någon nerlagd slaktarlokal i New York.
Klart en by med ett par hundra personer ska ha ett eget, idylliskt postkontor.
Vi tog en avstickare på en stig högre upp och det slutade med att vi åt hittade päron på nästan ett par tusen meters höjd och fick göra om vår Hasselhoff-hyllning någon timme senare.
Byn kändes nästan regisserat perfekt, som en High Chaparall-park fast med böjda grekiska gubbar istället för cowboys. Den här skojade om att hans hund, med ett bedårande/skräckinjagande överbett, skulle bita mig. Manusskrivet.
*separationsångest*
Vägen ner var inte lika plågsam och plötsligt började grekiska radion spela Cardigans Lovefool, topp tre-ögonblick under vår grekvecka.
