THAT GOOD GOOD

I slutet av helgen hade jag festivalpåse på ryggen och drack vodka redbull like nothing. Hittade ingen rejvmagväska. Förutom ett öronrelaterat flertimmarshäng på akuten har jag smygfotat softa killars roliga skjortor, druckit GT på hög höjd och ätit friterade skaldjur för ett halvår med ett drömgäng. 

För att läsa om akterna och festivalområdet, där Robyn med Röyksopp och Karin Dreijer och Future Brown var bäst, får ni ta er in på Festivalbloggen, här.

RESERAPPORT! Igår invigde vi takterrassen med en ansiktskänselförgörande GT innan vi fick gåspringa bort mot ackrediteringskontoret för att hinna plocka ut våra band innan de stängde. Sonar by Night var inte öppet igår så vi gjorde det näst roligaste helt enkelt: äta och dricka. 

Banden är det lyxhaggigaste jag sett. betyg: 6

TIPS-VARNING: Vi tänjde ut magsäcken på mysiga Casa Delfin nere i Born, skojade om stjärntecken, Ebbot och fick nästan Goodfellas-behandling när servitören erbjöd att bära ut ett bord i brist på platser på uteserveringen. Han kom ut med en pall. Det närmaste special treatment jag kommit! Här ska ni äta, gott men enkelt och absolut inte dyrt. Plus vår servitris var extremt soft och duktig, lovade henne flera Tripadvisor-kommentarer och kan ha sagt att jag är en legend på Tripadvisor. Livsmålet. 

Sen åt folk glass och vi gick på massa smågator, tappade bort varandra flera gånger, vi spelade fotboll med en liten pingisboll, alla bar matchande Hunger Games-ryggor som vi fick vid ackrediteringen, drack GT igen på en sunkig pub och höll oss på armlängds avstånd från brittsnubbar som befann sig i gränslandet mellan skojigt putta-varandra-full och aggressivt börja-veva-full. Alltid en spännande avvägning! Snubbar På Stan - ett globalt koncept. 

Och ja, vi gick till Razzmatazz efter en källarklubb där kill-tjej-ration tyvärr var 90-10. Vi gick till den här oftast lökiga ibland jätteroliga mastodontklubben för att leta ner Cyril Hahn som skulle stå och spela någonstans. Gav upp efter för många trappor. Vaknade och var 87 år gammal plötsligt. Tar igen mig på pooltaket tills vi hörs igen. <3

Har sen jag kom hem begravt mig i olika aktiviteter för att vända beskedet Europa fick i söndags. Men nu måste jag ju bevisa att jag faktiskt varit i Spanien innan vi kan gå vidare i denna fangirl-blogg. 

Förbered er på ett skrollningsäventyr.

Välmående:

Saker som finns i Sverige och annorlunda, inte nödvändigtvis bättre i Spanien:

ZOO. Vi besökte ett zoo där jag fick panikångest vid flera olika tillfällen (en glansig pytonorm, fåglar, insekter <- samtliga skräckkomponenter i mitt liv fanns på plats) och där absolut inga anställda fanns ute hos djuren - som man fick MATA. KLAPPA. Och som levde i alldeles för små utrymmen och verkade nerviga av rastlöshet och utsatthet. 

Ibland ville man gå under, bara sjunka ner genom marken, ibland var det lite mysigt. En vanlig dags känslospektra på många sätt. 

:(

Känns det inte jobbigt att applådera åt delfiner och andra djur i diverse vattenshower? Se Blackfish och få det nöjet berövat ovanpå alla de andra.

En pappa hade en tröja som, och det här visste han antagligen inte, är det snyggaste som finns. 

En apa grävde på bra i en annan apas rektum. KU-DOS. 

Fick jätteobehaglig kontakt med en lama som vägrade släppa blicken från mig. Började springa sida till sida för att skaka av mig honom men t.o.m. när jag smågömde mig bakom en liten stuga böjde den sig lite bara för att fortfarande kunna stirra stint. 

Vågade inte gå närmare än såhär, då kamelerna råmade som kossor under förlossning. Men de såg väldigt mjuka ut, titta här kan man se hur vi har samma självgoda flin. 

ÄE! Här stod jag kanske i en halvtimme och beundrade dessa två mäktiga fångar. Till slut fick jag ögonkontakt med den ena och blev mest ledsen. 

Det enda djuret jag matade! Superlånga ögonfransar och gullig, inlåst på en liten yta där små skolbarn - synliga i bild - matade med SKINKA. Alltså försåg en giraff med kött. 

Saker som finns i Sverige, men uppgraderat i Spanien:

Blomautomat! 

Min buddy Ghlain! 

Vadderad pushup-stjärt. Uppgraderad trosa ja, men rätt deprimerande. 

Så, nu är jag officiellt hemma igen. 

En dag betalade vi massa dirham för att åka tre timmar utanför Marrakech och sen tre timmar tillbaka. Vi skulle på äventyr. 

Vi åkte till Marockos Grand Canyon. 

Och där fanns VATTEN! Som föll från hög höjd. Cue -> smirk.

Var noga med att inte missa någon vinkel av det avlånga vattnet. 

Hade önskat att några trummor hade börjat dundra i den här orimliga naturporrsscenen. Fick det näst bästa:

Turistapor som planterats för att bli alldeles för närgångna och riva en i hårbotten! Den lilla var gullig av bara helvete. 

betyg: 4

Lekte Indy Jones. 

Visa mig den person som INTE skulle ta fjorton bilder på den mest turistfotooptimala situationen någonsin, 1.en regnbåge 2. i ett vattenfall så kanske det lättar mitt självförakt.

Sen sa vi hejdå till vatten, hög höjd och apor. 

Såg att min inspiration i livet som jag nämnde tidigare, Chrissy Teigen, har avlöst mig som Marrakech-besökare med sin hubby John Legend. Kommer inte att dyka upp någon bättre anledning att överösa er med mina bilder, så here goes: 

Passerade legendariska La Mamounia dagligen som fick fungera som substitut för att kunna glutta på det inmurade kungliga palatset som vaktades av tio män i olika uniformer var tionde meter vars enda uppgift verkade vara att hindra turister från att fota det enda man såg, muren. Fotade en gång en fontän framför muren varpå en man vrålandes sprang fram till mig och krävde att få se att jag raderade bilden. 

Så, La Mamounia ser ut som det kungliga palats inte ens ögonen har tillträde till, massivt, vackert och ouppnåeligt lyxigt. Och är som tur är ett hotell och casino och därför inte helt omöjligt att få smyga in i. Men jag tog på mig klackar för första gången under de nio dagarna för att se lite mindre ovärdig ut när jag skulle passera vakten i porten. 

FÖR fint.

FÖR fint. 

Så fint att någon sjuk impuls eller klassmedvetenhet kickade in och jag faktiskt neg för mannen som höll upp dörren. NEG. 

Ena baren jag kände att jag hade absolut noll rätt att befinna mig i! Den andra skulle visa sig vara min estetiska dröm:

Har ni sett något så vackert? GOOD LORD, en heltäckningsmatta i leopard och möbler i samma tyg. 

Har jag sagt att jag älskar glansiga golv? Finns annars bara på flygplatser och tv-studiogolv. 

Mamounias casino var i byggnaden bredvid men kändes som att det var flera kvarter bort. Här husbandet, som jag först hörde sabba Sinatras "My Way" - uttalat My Wai - och sen en lågintensiv Daft Punks "Get Lucky". De kan inte ha anat hur casinon skulle lägga beslag på den låten. 

Kände mig lucky under de blå kristallkronorna, satsade 200 spänn och vann 150! Måttligheten kickade in direkt så jag cashade ut och gick. 

Utöver att hoppa sönder lederna i Dr Martens och vråla texter till Way Out Wests akter har helgen i Göteborg (som vi KOMMER TILL) kretsat mycket kring drömprojektet Hotell Nöjesguiden som blev ett slags vuxenkollo där jag fick intensivhänga med 90% av mina favoritmänniskor på våra tre overkligt roliga dagsfester.

Den sista tillsammans med hela Hemmalaget (Ta in det här: liveframträdanden av Ison & Fille, Mack Beats, Taro, Simon Emanuel, Dida, Malcolm B, Grillat och Grändy och Aleks och Moms som inte körde live men agerade publik) blev en av festivalhelgens absoluta höjdpunkter och jag längtar - trots obefintlig röst och allvarlig sömnbrist - redan till nästa år. 

Stark bild:

Snedpussen. 

Bilder från helgen hittar ni här: torsdagen, fredagen och lördagen. Här är några, okej, rätt många, favoriter:

Denna lilla tvillingsjäl HANNA.

Åker ingenstans utan min inner circle. Obs: Kristin gjorde något så slappt som att bara retweeta Miguel och fick ett DIRECT MESSAGE från honom som måste förbli hemligt. 

Drabbades av så tung separationsångest på vägen hem att jag på allvar började fundera på att skapa ett stort kollektiv. Skulle kunna bo/hänga med dessa människor året om. 

Min lägstanivå för att ha en fantastisk fest är att Big Momma Thang, Bubble Butt och Bugatti spelas för mig. Passerade den nivån nästan omedelbart.

Tack alla som bott, hängt och jobbat hos oss. Extended family!

De hatar inte sina fontäner, romarna. Det är min slutsats efter att jag utvecklade grav turistnacke (från att gå med blicken fäst på hus och gatuskyltar) igår när jag hade tre timmar på mig att se tillräckligt mycket av stan för att kunna bocka av den, och det gick på bara två timmar. Lite trappor, gamla hus, loliga kulturförkläden, skräddarsydda polisuniformer - check.

En av Samos-dagarna hyrde vi en liten bil, vrålade road trip och åkte runt ön under dagen. Camilla var den som fick köra sent på natten med panikpuls uppe i bergen utan gatubelysning, men här var vi fortfarande på road trip-rus. Receptionen tipsade oss om en liten bergsby som hette Manolates och här ser ni triumfen efter att ha kört högt upp på slingriga, smala backar utan räcken som var så branta att det kändes som att vi åkte berg- och dalbana och närsomhelst kunde glida bakåt. Vi KAN ha börjat sjunga på David Hasselhoffs gamla kvalitetstune "I've been lookin for freedom" här. Och varje gång vi stod på en utsiktsplats.

Det här borde vara världens mest eftertraktade etta. Men det är väl snarare någon nerlagd slaktarlokal i New York. 

Klart en by med ett par hundra personer ska ha ett eget, idylliskt postkontor.

Vi tog en avstickare på en stig högre upp och det slutade med att vi åt hittade päron på nästan ett par tusen meters höjd och fick göra om vår Hasselhoff-hyllning någon timme senare. 

Byn kändes nästan regisserat perfekt, som en High Chaparall-park fast med böjda grekiska gubbar istället för cowboys. Den här skojade om att hans hund, med ett bedårande/skräckinjagande överbett, skulle bita mig. Manusskrivet.

*separationsångest*

Vägen ner var inte lika plågsam och plötsligt började grekiska radion spela Cardigans Lovefool, topp tre-ögonblick under vår grekvecka. 

De underbara Samos-människorna strejkade under dagen igår pga jävligt läge och efter en dag med stängda restauranger (med ursäktande skyltar utanför om "disagreements with the government) ställde de till med grekiskt rave och bjöd på vin och souvlaki. Flera stycken gick runt med den här t-shirten, som hyllar den s.k. Biggie-modellen.