När ännu en American Apparel-bild som signalerar en sorts undergiven, flickig, sexualiserad kvinna började diskuteras kände jag mest uppgivenhet över att det är ett problem som ofta verkar omöjligt att komma åt. Alla vet vi ju att det förekommer och att det är fel och att det reproducerar skadliga synsätt.
Det här är ändå en av de minst grova, stötande bilder jag sett från AA. Bara förra veckan skickade en förbannad kompis en bild där en kvinna i höga skolflickestrumpor cyklade och bilden var tagen så att tjejens anus syntes. Vad i helvete?
All nakenhet är inte sexism. Det är skillnad på nakna kvinnor och sexualiserade kvinnor.
Det här med objektifierade, sexualiserade kvinnokroppar tog Kakan upp bara för några dagar sen, då gällde det konst.
Var trodde jag att det här skulle sluta då? Kanske att några fler upplystes om den massiva våg av sexistiska budskap som översköljer oss dagligen, hur det påverkar våra medmänniskor, våra attityder och vårt samhälle, att ETT företag kanske ändrade riktning för en kommande kampanj, följt av ett tillfälligt sidosteg då en semikändis skulle göra ett korkat uttalande och så skulle det stanna av och svalna. Tills nästa gång.
Nej. Istället dök en diskussion upp om inte den här kritiken mot sexualiserade bilder, American Apparels bilder, inte var förtäckt moraliserande av kvinnlig sexualitet?
REALLY? Really?
Jag bad lysande Hanna Fridén förklara för de här människorna varför det inte stämmer:
"Vad de alla har fel i är att det inte är kvinnorna på bilderna som kritiseras, utan American Apparel och deras manliga ägare, samt deras marknadsföringsstrategi. Deras CEO som blivit anmäld för sexuella trakasserier av inte mindre än 7 tidigare kvinnliga anställda, och deras PR-strateg som gång efter gång har hamnat i blåsväder på grund av sitt rena och skära kvinnoförakt."
Texten "Missbruka inte begreppet slutshaming för att försvara American Apparel-männen" läser ni här.
