Mamma på Pride i stolta föräldrartåget i prideparaden. Pappa har fotat.
Idag är det lilla mors dag i kapitalistisk ordning men varje dag är min mammas dag. Mitt hjärta är hennes.
Jag har aldrig sett och upplevt en människa kämpa på det sättet hon gör. Hon är den som lärt mig om klasskamp, satt mig ner i soffan, bett mig vara tyst och sjungit internationalen. Det är hon som cyklar kl 20 på kvällen till jobbet för att som undersköterska vårda människor på ortopeden, med sin humor, värme och skärpa. Ibland tänker jag, stackars dom som inte har min mamma. Det är ju bara kikki o jag som har henne som det. Min pappa är one lucky bastard.
På Pinnevika i Lysekil
På tåget på väg till Trollhättan till mormor och morfar
Fräck maskerad. Kämpade med att va prinsessa... Dom två till vänster om mig var jag på Kallis med i veckan.
På väg till Smögen från Lysekil
Jag tror inte jag bråkat med nån så mycket som jag gjort med lilla mor, men ingen har lärt mig mer. Det är också störigt för hon har nästan alltid rätt. Tex sa hon jämt när jag var yngre, Karin snart kommer du bli sjuk! Och jag skuttade på i all min iver, utan att stanna upp och framför allt utan att vila, och sa nääää mamma. En timme efter kom febern. Samma sak varje gång. Så vill jag också känna mitt barn. Hon är rolig och hon är smart. Ibland, ganska ofta faktiskt undrar folk hur jag hinner tänka på alla, hinna med att engagera mig. Ja det är ju rakt nedgående led från min mor. Kvinnan med störst hjärta. Kan inte fatta att just hon är min mamma. Tackar Gud för det varje kväll.
Mamma jag älskar dig så mycket 
