Sitter på planet till Kiruna, för att jobba med min utställning just i denna stad. Den 26e juni har jag vernissage för min första stora soloutställning, som har arbetsnamnet "Jag Ska Begrava Dig", en historia om mäns våld mot kvinnor, om kvinnohatet som omsluter oss alla, vissa tyvärr mer än andra. Många många män använder sig av fysiskt och psykiskt våld i sina kärleksrelationer. Jag skulle säga att den manliga könsrollen uppmuntrar till våld, den rymmer ett bejakande av våld för att uppfylla manligheten. Det kan tyckas vara tvära kast men den sortens kvinnohat rymmer mycket, allt från våld till att förlöjliga och misstro kvinnor, inte minst vi som bär på en stark femininitet i form av utseende, kläder, kropp mm.
Jag slår upp Norwegians egna tidning och ser till min stora förtjusning att den innehåller ett reportage om Rebecca och Fiona, våra feministiska musikexporter som är albumaktuella. På ett spår, i en video uppmanar duon slakt av patriarkatet. Och alltid systerskap. Men att göra detta i pastellfärgat hår och korta kjolar är komplicerat, för vissa. Norwegians tidning har det mycket jobbigt och måste fråga sig själv rakt ut i ingressen; är duon mer än två söta ansikten? Och uppmanar "djärvt" att det KANSKE är dags att ta R&F på allvar! Really? I reportaget klargörs duons framgångar tydligt; en egen realityserie, förband till Robyn, Grammisvinnare 2012 (där duon dessutom vann över Avicii och SHM), och förutom att dom spelat på musikfestivalen Miami's Ultras största scen, är dom extremt framgångsrika dj's och musiker. Ändå förminskas R&F med att beskrivas genom deras utseende, med att långa lösnaglar och lösögonfransar, "shiny outfits" och "lipstick application" inte är ett smart sätt att vinna artistic cred. Vidare förklarar R&F senare i artikeln att deras stil är viktig för att den är kul och att dom tycker modeindustrin är korkad. Författaren beskriver en video med ironic lipstick pouts... och överlag är det ju uppenbart att R&F inte tas på allvar. Ironisk för vem?
Duon har haft en spikrak karriär. Sure, dom är vita och (i) heterosexuella (förhållanden). Dom är smala, vita kvinnor och kan leka med femininiteten på ett sätt som många inte kan. Men dom är kvinnor som självklart inte tas på allvar pga sitt kön och utseende. I reportaget understryks det att duon vill bli sedda för vad dom är, ändå verkar personen som författat detta inte lyssnat en sekund på dessa dj's, fokus ligger på hur knäppt det är att dom ser ut som dom gör, att det kanske inte är så konstigt att folk inte tar dom på allvar med sin crazey estetik. Varför i helvete skulle vi inte tagit Rebecca och Fiona på allvar tidigare? Få kvinnor har varit större förebilder för unga kvinnor i samtida Sverige. Av hela artikeln lämnas endast några få rader till att handla om musiken och den nya plattan. Jag är så trött på att r&f jämt pratas om som ett fenomen och inte musiker.
Generellt handlar inte detta om Rebecca och Fiona, utan manssamhällets syn på kvinnor och femininitet. Femininitet är hatat hos kvinnor och män, bögar (& straighta män) som bär en typiskt kvinnlig epitet reduceras till endast detta, och passar inte in i den manliga könsrollen, och får betala ett högt pris. För kvinnor är det annorlunda, där blir den dubbla bestraffningen tydlig. Damned if you do, damned if you don't. För att passa in i en traditionell (heterosexuell) könsroll för kvinnor måste du reproducera bilden av hur en KVINNA SKA VARA. Om du inte gör det kommer du straffas. Många queers upplever detta dagligen, även straighta kvinnor som tar ett kliv utanför normen. Rasifierade kvinnor och hbtq straffas beyond mycket hårdare eftersom normen dessutom är vit. Samtidigt är det feminina och kvinnliga något fult, svagt, känslosamt och ofta med inslag av den klassiska hysterikan. Allt i jämförelse med den traditionella manliga könsrollen som ju är normen, han är stark, rationell och vet vad han vill. Han står bredbent med sin heterosexuella kropp på jorden och är trygg, han tar hand om en kvinna och kanske några barn. Han ger en hård och obögig kram till sina mansvänner och tar en öl, pratar inte känslor. En manlig könsroll, inte alla män.
Tänk vad skönt om vi slutat hata kvinnor och vår könsroll. Tänk om lösnaglar på kvinnor, män, hen eller den inte hade några statusvärderingar. Tänk om jag inte hade behövt tjata. Aja nu måste jag det och kommer fortsätta.
