Nu har jag fått svar från Malin Lernfelt angående hennes… vi kan kalla det ”sommarfräscha” inställning till frukt, sin egen liberala ideologi och hur den kan tänjas betänkligt så länge man kan få in ett billigt slag under bältet på de rödgröna i Göteborg. Även om det inte ens är sant.
Ett svar i klassisk rättshaveriststil. Det är jättelångt, versaler och gemener är blandade lite huller om buller och personangreppen haglar. Jag och Sanna Schiller på Alliansfritt är ”vänstertroll”, ”dumskallar”, ”har tappat alla koncept”, är ”aggressiva” och har samma analysförmåga som ”fjortisar på skolgården”. Ett svar som lagts upp på en av Göteborgs stads viktigaste forum för politisk opinionsbildning. Vissa kanske vill kalla det för ovärdigt en av Sveriges största tidningar. Det låter så illa… vi säger ”sommarfräscht” istället.
Gräver man djupt bland invektiv och kränk hittar man dock ett försök att rättfärdiga Lernfelts sommarfräscha inställning till frukt. Det handlade inte alls om bortskämda föräldrar, det handlade om regler:
”Huvudpoängen i januaritexten var alltså att eftersom skolan står för det grundläggande är det okej att föräldrar bidrar med den onödiga men lite trevliga guldkanten ibland. […] Den [andra texten] handlade om de ordinarie måltider som förskola, skola och fritids SKALL erbjuda alla barn. Om det allra mest grundläggande.”
Det är förstås svårt att inte bli besviken över att den liberalt sinnade Lernfelt kommer ut som pedantisk regelryttare. Så visionslöst! Kvinnan som en gång skrivit de bevingade orden: ”Fruktkämparna måste inse att samhället inte kan bekosta allt åt alla” tar tillbaka allt. Det handlade inte om frukten och bortskämda barn. Det handlade om reglerna. So much for individens frihet från det offentliga, men förstås väldigt sommarfräscht.
Men. Det viktigaste att ta med sig från hennes svar är egentligen inget av det du precis läst. Det är titeln: "Dumskallarnas sammansvärjning" som tecknar ett stort frågetecken som måste rätas ut. Som jag förstår det kan det alludera till två saker. Antingen Jonathan Swift som skrev "When a true genius appears in the world, you may know him by this sign, that the dunces are all in confederacy against him". Eller den klassiska romanen "Conspiracy of Dunces" som handlar om en 30-åring i New Orleans som fortfarande bor hemma hos sin mamma och skyller alla sina fel och brister på omvärlden.
Vad menar Lernfelt? Är hon det missförstådda geniet eller den misslyckade 30-åringen?
