Foto: Sandra Beijer
I helgen bestämde sig Sandra ”niotillfem” Beijer för att gå på en maskerad med Paradise Hotel-tema. Det skulle hon inte ha gjort. Knappt hinner hon publicera sina bilder på sig själv och sin kille som bimbos förrän en våg av indignerat klassföraktarförakt väller in över hennes kommentarsfält.
Kritiken mot henne, i ett nötskal: deltagarna i Paradise Hotel tillhör en mindre bemedlad underklass, både kulturellt och ekonomiskt. Hur de klär sig, beter sig och lever sina liv är ett titthål in i arbetarklassen 2014. Därför är det ett utslag för klassförakt att skratta åt eller på annat sätt göra sig lustig över deltagarna och deras sätt att vara. Ju mer bemedlad och kulturellt bevandrad man är, desto sämre är man om man gör det. Eftersom Sandra Beijer både kulturellt och ekonomiskt är övre medelklass är hon ungefär så dålig som man kan vara, när hon klär sig i dubbel push-up och tight fodral och posar sexigt. Raljant!
Cirka alla som ser på Paradise Hotel gör det för att det är kul att se på. Det är fulla, snygga, inte alltid jättesmarta människor i ett hus som dricker och knullar och pratar osammanhängande om att ”spela spelet”. Det är fantastisk underhållning! Och ja, man skrattar åt att de är dumma och beter sig. Men det gör man oavsett om man är underklass, medelklass eller överklass. Ungefär såhär låter en typisk reaktion:
”Hahahaha vad i helvete nu KISSBOMBADE Jeppe Niklas på benet? EWWWWWW! Så sjuuuka snubbar. VEM gör nåt sånt?"
Mer ovanligt är att någon sitter bakåtlutad i en skinnfåtölj med en whiskeykupa i handen och skrockar för sig själv:
”Tss tss, kissbomb, det skulle jag aldrig göra, jag betalar ju både förmögenhetskatt och läser böcker, håhåhå, denna obildade underklass”.
Däremot är reaktionen ”Vilka är ni hemska människor som skrattar åt dessa mindre bemedlade, obildade personer? Ser ni inte att de är offer?” inte helt ovanlig, speciellt från superprivilegierade personer med akademiska poäng och en medveten hållning till i princip allt. Titta bara på Sandra Beijers kommentarsfält. Om inte det är klassförakt så vet jag inte vad.
Som jag förstått det är det inte så att deltagarna i Paradise Hotel är utslagna tiggare som har två val i livet: att låta sig förnedras i TV eller dö. Det är myndiga personer med inkomst, bostad, gymnasieutbildning. Människor som får gifta sig, skaffa barn, rösta. Av allt att döma har de alltså en egen vilja. Det handlar då alltså inte om ekonomisk utsatthet. Det handlar om hur de är. Det vidriga är inte kissbomber och push up-BHs, det är hållningen att det på något vis skulle vara moraliskt underlägset och något som man antar att folk som ”inte vet bättre” gör. Varför skulle det vara så? Vad gör den kulturella medelklassens sofistikerade dejting på Mazily, eller gubbfyllan på Stjärnorna på Slottet, till mer värdiga kulturella uttryck? Och varför tror man att denna lilla klick av TV3 handplockade festprissar skulle vara representativt för den enorma, kulturellt heterogena grupp som brukar kallas arbetarklass. Man anar en viss social isolering hos kritikerna.
Låt folk leva sina liv och låt Sandra Beijer få testa på att leva så också, om så bara för en kväll. Det är inte klassförakt. Föraktet kommer av tron att det skulle vara ett sämre sätt att leva på än något annat sätt. Det är det givetvis inte.
Läs svar på läsarreaktioner här
