Conny Bloom

Långt från Electric Boys funkmetal har Conny Blomqvist gjort sitt första svenskspråkiga soloalbum, och det är stundtals överväldigande. Med instrumentering och gung hämtat från Exile on Main Street spelar han 70-talsrock tuffare än till och med Pugh gjorde med Rainrock, något som är särskilt tydligt i den originaltrogna covern av Finns det lite stolthet kvar, finns det också hopp om bättring, men inte enbart där. Det lätt psykedeliska anslaget leder ibland tankarna till Dungen, men Conny Blooms låtar är mer omedelbart medryckande.