Vissa saker är så svåra att förstå att de måste sjungas

No Border Musical. Foto: Amelie Herbertsson

”… Först vaga linjer genom gator, arbetsplatser och hjärtan. Sedan tyngre och djupare gränser. Till slut de raka järnvägsspåren hela vägen in i koncentrationslägren. De säger att vi må berätta, men om vi redan berättat, och ändå ser linjerna börja likna järnvägsspår? Om vi ser myndighetspersoner och poliser börja likna lägervakterna? Om vi redan berättat och alla ändå fortsätter leva som om vi varit tysta?”
Med de orden inleds No Border Musical – ett samarbete mellan Asylgruppen i Malmö och Teater InterAkt. När de började jobba med verket för två år sedan var hälften av ensemblen papperslösa unga människor. Idag har alla antingen fått uppehållstillstånd, eller är tillbaka i asylprocessen. Skådespelarna berättar sina historier och erfarenheter av att vara på flykt, att leva gömd. Om att bli tvungen att bränna bort sina egna fingeravtryck, och att tappa det sista fotot av sin familj. Detta blandas med iscensatta rökpauser på migrationsverket och en massa glamour. Föreställningen utspelar sig år 2032, då människor firar att det var tio år sedan alla gränser avskaffades. Från framtiden blickar de tillbaka på den tid vi lever i nu.
Efter att ha sett dem spela kan jag inte göra annat än att ägna hela krönikan åt att hylla dem. Egentligen hade det behövts en hel tidning. Nedan följer några meningar från ensemble och publik!
”Musikalen är en familj för mig och manusen är min upplevelse. Hoppas att folk kommer förstå oss.”
”Det var helt fantastiskt och helt obeskrivligt. Jag grät och skrattade och kände mod och styrka och framtidshopp i en tid och värld som är så fruktansvärt hård och kall, i en stad där poliser går in på barer och caféer, stoppar folk på gator och torg, kollar ungdomars legitimation för att hitta, gripa och utvisa papperslösa.”
”Jag tänker att det är jättebra när jag är i musikalen, jag tänker inte på dåliga saker”
”Jag är säker på att det är ni som kommer starta revolutionen.”
”Om vi inte spelar så får inte folk veta att det finns problem, som Dublinförordningen, att människor måste gömma sig och alltid vara rädda för polisen och inte får leva i fred.”
”En fantastisk och ibland fruktansvärt krävande resa.”
”Man spelar teater och man kan säga till hela världen att vi behöver inte gränser.”
”När det känns som att världen är på väg åt helvete och systemet är större än en orkar tänka på, då är musikalen det enda vettiga sättet att göra motstånd på och det enda som ger hopp om att en bättre värld är möjlig. Inshallah.”
No Border Musical ger röst åt dem som sällan får höras och tröst åt den uppgivne. Under våren kommer musikalen att ge sig ut på turné och det finns ingen i hela landet som inte behöver se den. För att förstå, för att gråta, för att skratta, för att få styrkan att organisera sig, bygga civilkurage och känna.
Tack till No Border Musical,
thewhoryspirit.wordpress.com och Farnaz Arbabi som bidragit med ord. ■
                        
Bäst just nu

1. Nora
Malmö Stadsteater, Östra Rönneholmsvägen 20 i Malmö, den 15 mars till den 8 maj
Nobelpristagaren Elfride Jelinek är känd för sin feminism och samhällskritik. Snart spelas hennes verk Nora i Malmö – en hård fortsättning på Ibsens klassiker Ett dockhem. Regisserar gör tyska sjärnskottet Anna Bergmann och det lovas sång, dans och akrobatik.

2. Skånes befrielsefront
Teater 23, Djäknegatan 7 i Malmö, den 7 mars till den 14 april
Tänk om den arabiska våren hade haft sitt centrum i Skåne? Den fantasin kommer att iscensättas i Skånes befrielsefront, och på så vis sätta fokus på vad som händer runt om i världen just nu. Malmös stadshus stormas, och den skånska befrielsefronten kämpar för sin rätt.

3. Slagmark (Battlefield)
Republique, Østerfælled Torv 34 i Köpenhamn, den 16 och 17 mars
Ett hyllat kärleksverk. Fyra par i samma situation, men med helt olika människor. Om relationers tragik och komik. Som publik kan du själv välja hur många av de fyra historierna du vill se.

4. Expo ’13 Bruxelles
Teatr Weimar, S:t Gertrudsgatan 4C, premiär i mars
Hur lever Europas koloniala arv kvar i våra relationer och reflektioner? Två personer, Big Daddy och Pretty Boy, gör sitt bästa för att älska varandra i ett miserabelt Europa. De bär på köpta arbetstillstånd och för mycket alkohol och drömmar om Thailand. Tyvärr har jag missat Teater Weimars tidigare verk på temat Europa. Gör inte om mina misstag!

5. Jeg ved hvor din hus den bor
Det kongelige teater, Sankt Annæ Plads 36 i Köpenhamn, den 7–12 mars
Ett dansverk som uppmärksammar och hyllar alla de människor som tvingats överge sina drömmar och inte blivit tillåtna att ta upp dem igen någon annanstans, och en bugning till dem som vågar se förbi fördomar, och sluta vara rädda.