Nu är den här, musikvideon till Ana Diaz senaste singel.
När Julia Vagnsnes recenserade Ana Diaz debut-EP här på Nöjesguiden tidigare i våras berömde hon hennes bredd och begåvning. "Här finns potential för något större, mer unikt och personligt", hette det då. Frågan är om vi inte redan är där nu. Nya singeln Nästan där, vars musikvideo vi har äran att premiära här, tyder nästan på det.
Hej Ana! Hur kom Nästan där till?
– Det var en måndag, i studion hos Elias Kapari. Jag hade pratat lite innan om att jag ville kolla vad som hände om vi gick in igen, vi hade en lång skrivperiod bakom oss och chillade på att skriva mer nytt, det fanns tillräckligt med material för både Lyssna del 1 och 2 och jag tror att vi var rätt mätta på “Ana Diaz på svenska”. Samtidigt vilade det plötsligt en lättnad och ett lugn över det hela, Fyll upp mitt glas nu och Starkare hade fått så mycket love redan, så vi hade mest kul. Vi skrev den på mindre än en timme. Efteråt tittade vi på varandra och sa att det gick väldigt lätt… Nästan för lätt. I backspegeln kan jag ju se att vi verkligen övat upp formen som fan. Det är ett fint minne. En sista fet låt innan stängning.
Vem riktar den sig till?
– Hm… Jag vet ju inte exakt vem som kommer känna igen sig, men det jag berättar i låtarna på Ld1 & Ld2 är rätt allmänmänskligt. Jag är ju knappast först i världshistorien med att vara förbannad, tycka något är orättvist, vara ledsen, sörja djupt, hitta kraft igen, vara glad, stolt, kär och så. Alla de känslor vi går igenom när vi är i kött, liksom. Jag har hela tiden varit konsekvent i att det ska kännas sant för mig och vara ord och uttryck jag skulle kunnat använt om jag bara pratat. Jag träffar många helt ljuvliga människor nu när jag är ute och spelar materialet, det känns som nåd. Att jag är inte ensam. Folk kommer fram och berättar eller skriver på sociala medier om hur de känt igen sig, gjort låtarna till sina egna, det är ju ett samspel. Det är ju rätt skit samma vad jag tänkte innan, när musiken kommit ut, då handlar det mer om hur lyssnaren känner, tror jag. Det blir skittydligt när vi spelar det live, de sjunger med och jag har ingen kontroll över det längre. Musiken är deras nu och jag är så glad att de ville ha den.
Hela låten kan egentligen sammanfattas av den fantastiska raden "Om du kan varva Grand Theft Auto / kan du fatta mina känslor". Är det så man måste tänka för att få det att gå ihop, tror du?
– Att göra sitt bästa för att förstå varandra är viktigt i vilken frisk relation som helst. Att pausa, lyssna och berätta hur det känns. Om vi bryr oss om relationen, alltså! Det är viktigt att skapa ett eget kärleksrum ihop. Att lyssna och att också återspegla det vi uppfattar. Det är klokt att inte fega ur då. Om vi säger något på ett aggressivt eller anklagande sätt kommer det inte landa bra. Om vi säger det mjukt, så den andra inte känner sig anklagad eller utskämd, kommer det lättare igenom och det blir mer kärlek och fler kopplingar skapas. Vi är liksom inga tankeläsare, även om jag tänker det vore mycket lättare om man bara hörde varandras tankar.
Berätta lite om videon, vem har gjort den och vad vill ni få sagt med estetiken i den?
– Videon gjorde jag ihop med Regnet. Jag hade en önskan om något visuellt som rörde sig framåt och var enkelt, vi bollade fram och tillbaka och kom fram till det här fina. Jag gillar den som fan, lite “Fem myror är fler än fyra elefanter”-vibe!
Läs även: "Vår recension av Ana Diaz – Lyssna Del 1".
