Lykkes Way Out West-blogg: Del 1

Lykke Eder-Ekman 10:34 9 Aug 2024

Lykke Eder-Ekman umgås med jobbiga poeter och ser sin kille få munherpes på Way Out West.

Göteborg: jag har ingen aning. Jag vet inte vad det är för stad, när jag tänker på Göteborg tänker jag kanske? Inte Håkan Hellström i alla fall. Proletariat? Maybe. Så borgerligt ord för arbetarklassen. I alla fall. Jag kanske tänker på det. Jag kanske tänker på:

2018
Lakidoris (för hon bodde där 2018)
Platåskor
Alkohol
En hamn
Julia Frändfors

Jag tänker inte på way out west. Fast jag borde det. Sedan jag var sexton år har det nämligen varit mekka för nästan alla jag känner. De strömmade dit i mitten av augusti och kom tillbaka med en förlorad oskuld eller platåskor. Jag var oskuld tills jag var arton och det var förmodligen för att jag aldrig gick på Way out west. Jag har aldrig satt min fot i den parken. Aldrig visat pattarna på Yaki-Da. Aldrig kallat en spårvagn för "vagnen". Aldrig testat brunt snus för att jag kärat ner mig i någon i Majorna. Bara slängt ett halv öga på allting på avstånd, nedbäddad i min trygga säng som aldrig tillhört något proletariat. SKOJA! I alla fall: jag har aldrig varit på wow. Men någon sommar måste bli den första. Skoja igen, jag tycker inte det. Jag hade kunnat leva lyckligt ovetandes i resten av mitt liv. Det tyckte dock inte Frasse, han tyckte verkligen jag borde åka dit. Vilket ledde till den här bloggen. Way out west-bloggen, 2024:

09:56
Det är jobbigt när ens redaktör har coola diagnoser som ADD och man själv kanske bara har en lätt neuros. Frasse svarar stressat i telefon att han kollar precis just nu ifall spår 18b är rätt. Det är det såklart för jag har ju en lätt neuros. Har därför även den största väskan på marknaden. Ni tror mig inte när jag säger det men det är den och den innehåller bara ett par Hunterstövlar. Behöver ändå välta upp den på tåget.

10:25
Frasse envisas med att kalla mig Den Nya Essy Klingberg. Jag tar Jacques Karlberg i hand medan jag sakta förstår att vi:
1. Åker med festtåget
2. Sitter i festvagnen

Det låter som en metafor för något äckligt men jag menar det alltså bokstavligen. Gasolina spelar. Frasse säger att Jacques kan fixa in mig på Spy bar, jag säger att jag mest brukar se honom på Wollmars. När refrängen kommer på knäpper jag första (gratis) ölen. Dame más gasolina.

11:20
I vagnen går alla som någonsin satt sin fot på Spy bar eller Wollmars förbi i T-shirts med antingen Oatly(?) eller Stockholm surfboard club-tryck. Jag säger min sämsta spaning som är Snart har någon "Dumpa din kille"-t-shirt. Det hade kunnat hända. 2018. Eller i Göteborg.

13.35
Mitt hotell heter Hotell Heden. Det är Lisebergs hotell. Jag vet inte vad det säger er. Mig säger det en sak: Lisebergskaninerna. Hade glömt att de fanns. Tänker att de kanske har en sån stor i entrén precis som de har Bolibompadraken i SVT:s entré. Det har de inte. Inte heller min kille har de. Jag är på Dansken säger han i telefon. Möter mig en halvtimme senare när jag postat olika storys som handlar om min resväska. Vi dumpar den på rummet som består av två sängar och en tv från 2010.

16:45
Big Thief spelar. Min kille undrar om jag är kär i Jacques Karlberg. Jaja. Alla i Big Thief är snygga på ett konstigt vis. De osar sex på ett abstrakt sätt. Som när man blev kåt som barn. Eller Fyfan. Stryk.

17:50
Sätter mig i mediacentret, knäpper en banan. Sen en cola. Dör av hunger. Min kompis som heter Xenia och bor i Berlin ringer och säger att hon står längst fram på PJ harvey. Det hade hon inte behövt ringa för att säga, tänker jag.

18:30
Det finns offentliga gagballs i skateparken. Min kille tar bild med dem. I munnen.

20:30
Ali slutar inte säga KÄRleken är en atombomb med perfekt malmöitiska. Han slutar inte förens PJ går upp på scen. Tora kallar publiken för ett ”udda klientel”. Det är så jobbigt att hänga med poeter.

22:00
Äter en panini på Seven Eleven, tar en öl på ”Cello bar”. Det börjar lacka mot hemgång. Jag känner det i hjärtat men vågar inte säga något. Vi ska ju till Skeppet! Jag följer tappert med till spårvagnen. Tills jag inte orkar låtsas mer och gör en ängslig irish exist. Alltså inte alls en irish exit, bara får ur mig något om Ont i huvudet och kramar alla hårt. Springer över spåren, hinner med sexan. Faller ihop på hotellsängen. Jag tänker att såhär mycket loser får man bara vara en natt. Imorgon måste jag do better.

Stad: 
Kategori: 
Se alla artiklar om: 
0 Kommentera

Fler artiklar