Lykke Eder-Ekman rapporterar från verkligheten.
Nöjesguiden utger sig för att vara rikstäckande. Det är inte mycket som tyder på det stämmer, bortsett från att Frasse är från Lerum (men det vill ingen tänka på). För oss som bor en meter från Nöjesguidens kontor fungerar det att läsa om vinbar efter vinbar en meter från Nöjesguidens kontor, men för människorna hemma i stugorna måste bli tröttsamt att det närmsta vi kommer verklighetens folk är Maria Müllern-Aspegren som rapporterar om livet på ”Parantesen” (studentbostad i Lund, reds. anm). Därför ska jag nu ta mitt ansvar och skildra en verklighet långt bort från civilisationen – jag ska berätta om sju timar i Värnamo.
Eftersom jag är kulturbarn och övre medelklass har jag ett landställe på Österlen. Det tycker min bästis, som är lantis och vanlig medelklass, är superkul. Så kul att vi hade varit gifta för två år sen om hon hade varit man. Nu är hon tyvärr inte det, utan tillhör precis som jag förlorarkönet. Ändå kommer hon i närheten av vigselringens alla privilegier. Nyckeln stavas körkort. Och en Audi 80 CC. Jag tackar inte nej till att låtsas vara Thelma och Louise i åtta timmar, speciellt inte när man får röka i bilen. Därför blir det en resa till Vik, och den är helt underbar. På vägen dit. När vi ska återvända till Stockholm säger Gud stopp, han har fått nog av att jag snörar av och på en leopardmönstrad sjalett var tionde minut. Termostaten indikerar att motorn är överhettad, Clara ser på den och säger ”Vi fortsätter ändå”, eftersom hon är Louise. Eftersom jag är rädd att bilen ska explodera ber jag henne köra in i Värnamo. Klockan är 13:00.
Mekanikern har stängt. Jag accepterar mitt öde, vi kommer sprängas på E4:an. Det är okej. Ber en stilla bön for what it’s worth men blir avbruten av att någon ropar något. Jag vänder mig om. Ser inte var rösten kommer ifrån förrän Clara plötsligt står hukad över en Merca. Ska just skrika ”CLARA FÖR I HELVETE VI KAN JU INTE TJUVKOPPLA EN MERCEDES” när jag skymtar en man bakom ratten. Han ser ut och beter sig som gudfadern. I för stor kostym och backslick frågar han oss om vi behöver hjälp, vi nickar så gulligt vi kan och jag försöker kanalisera Thelma. Han är mest intresserad av Clara, som är blondin och äger en bil som inte går på el. Klockan är 14:20.
Gudfadern visar oss vägen till en annan mekaniker. Vi kör efter hans lilla bil genom Värnamo och ringer Claras mamma. Hon säger att vi ska se unga, sexiga och glada ut. Clara nickar. När vi kliver ur bilen frågar Gudfadern om hon är 08:a. Jag ska just säga att hon är 02:a när Clara berättar att hon är från Nyköping, inte Stockholm. Efter det bestämmer jag mig för att hålla käft resten av resan. Klockan är 14:40.
Mekanikern tittar tyst ner i motorhuven, Gudfadern står bredvid och säger ”Det är kylarvätskan, det är kylarvätskan, det är kylarvätskan”. Det visar sig vara vattenpumpen. Vi får veta att vi måste vänta tills efter helgen eftersom de inte har reservdelar från före vår tideräkning. Clara ska på Elle-galan. Eftersom vi är på landet är vi jävligt tysta om det. Gudfadern säger att han ska ringa en annan kontakt, sätter sig i sin bil och skriker i sin öronsnäcka. Clara förklarar vad filantrop betyder. Klockan är 15:30.
Vi sitter på parkeringen igen. Kontakten visar sig vara den första mekanikern. Han kommer inte. Klockan är 16:00.
Klockan är 18:00. Clara röker camel blå efter Camel blå. Vi börjar luta mot att sova över i Värnamo. Men när en raggarbil kör förbi är det som att något börjar lysa i hennes ögon. Hon pekar ut på vägen och säger ”Lykke, se ung, sexig och glad ut”. Snart har vi vinkat in en raggarbil. Klockan är 18:45.
Clara frågar raggarna om de har en vattenpump tillverkad före vår tideräkning. De svarar inte, men kliver ur bilen i skinny jeans och träskor. Som tur är har Clara ungefär samma utstyrsel. Ännu en tyst inspektion av motorhuven. En av raggarna höjer mobilen och tar en snap. Det är det enda vi får. Det kan vara för att jag råkat säga att jag är från Stockholm. Klockan är 19:00.
Mekanikern öppnar garaget och säger att han inte ätit sedan igår. Knäpper en tonfiskburk. Vi väntar i garaget. Clara speglar sig i glasdörren och säger att man blir så smal i den. På väggen hänger en bild på en Sverigeflagga och en näckros. Klockan är 19:30
Mekanikern frågar om vi vill ha kaffe. Vi råkar svara ja. ”Då får ni fixa det själva”, säger han. På bordet i det lilla köket ligger en kniv stor som ett svärd. Klockan är 19:45.
Vi sitter i garaget och väntar på att bli traffickade. Men det blir vi inte. Bilen blir färdig. Clara ber till Gud. Vi provkör med mekanikern. Han har inte haft något körkort sedan han körde i 280 på en motorväg. Han berättar att han suttit inne två gånger och att det är sådant som händer. Clara nickar instämmande. Betalar allt i cash. Klockan är 20:00 Vi åker upp mot Stockholm. Clara säger ”Där har du din text.”
Läs även: Daniela Rathana: "Det känns cringe att vilja vara popstjärna"
