Zebra och hans vältränade lår på Debaser Strand.
Zebra Katz hatar genrebeteckningar men när någon frågar, som jag – det är så man intervjuar, ställer dumma frågor och hoppas på smarta svar – beskriver han sin musik som ”minimal hiphop”.
Hans debut och genombrott Imma Read är också den mest minimalistiska rapsingel som någonsin gjorts; The Clipse Grindin' låter överproducerad i jämförelse. Imma Read är lekfull och hotfull at the same damn time och videon, regisserad av svenske Ruben Sznajderman, är basically fyra minuter skräckfilm, väldigt Stanley Kubrick-gör-japansk-skräck-i-Brooklyn.
Jag möter Ojay Morgan, alias Zebra Katz, innan hans spelning på Debaser Strand i Stockholm.
En av sakerna jag får ut av det du gör är ändå någon slags känsla av att klubben äntligen är lite mörk igen. Jag är tillräckligt gammal för att minnas en tid innan det som kallas ”elektronisk dansmusik” representerades av David Guetta-typer. En av sakerna jag tände på när jag började komma in på klubbar med mitt fejkleg när jag var sjutton var känslan av...
– ...fara, haha. Jag känner igen det där. När jag först började gå ut i södra Florida där jag kommer från var C-Murders låt Fuck Them Other Niggas, som Kanye West samplar på Blood On The Leaves, populär. Jag minns känslan av att höra den ute och tänka ”oh my god, den här låten är så jävla mörk”. Jag växte upp i ett ganska rufft område så känslan av ”oh my god, jag hoppas att jag inte blir skjuten” var förstås också närvarande, haha. Det jag jobbar med till min kommande EP är inte lika dansigt som mina senaste låtar, som Bad Bitch och Tear The House Up. De är kul, men mina nya låtar är närmare det jag gjorde på Imma Read, mycket läskigare, även i själva musiken. Man dansar kanske inte nödvändigtvis med en gång.
Alla Zebra Katz videos är inte rysare, men skräckelementen har dykt upp med jämna mellanrum under hans korta men intensiva karriär – från handklovarna och BDSM-masken i W8WTF till Rosemary's Baby-referenserna i Last Name Katz (”hon kommer antagligen vakna upp gravid med Satan” säger Zebra om videons kvinnliga huvudroll). Videon till Alone Now, Zebras mash-up av Robyns Dancing On My Own och 60-tals-dängan I Think We're Alone Now som blev en superhit 1987 i amerikanskt-köp-centrum-pop-fenomenet Tiffanys händer, är obehaglig trots att den innehåller både änder och en kattunge.
Alla illusioner om att Zebra bara vill mysa ifred krossas också effektivt när hans röst alldeles på slutet går ner till ett growl som får mig att känna ”okej, han vill mörda mig”. (”Japp”, skrattar Zebra.) Till och med i färg-och-mönster-bombardemanget som är videon till house-hysterin Tear The House Up rappar Zebra att han är ”the underling king of this dark world thing”.
Petter Hallén övar på plutet med Zebra.
Vad är grejen med att dina videos är en pågående säsong av ”American Horror Story: Zebra”?
– Haha, jag tycker att American Horror Story verkar vara inspirerade av mig. Min syster brukade smuggla in mig på skräckfilmer när jag var liten, jag såg Fredag den trettonde genom hennes händer för mina ögon. Skräckelementen finns definitivt där i mycket av det jag gör.
Men jag tycker inte alltid att själva musiken känns så mörk?
– Åh, nej, inte jag heller. Jag tycker ofta att jag är ganska kul! Men många tolkar ändå allt jag gör som mörkt, kanske på grund av min röst och min kropp, och ett slags generellt allvar i Zebra Katz-karaktären. Men jag gillar att leka med det där, att göra en hotfull video till en ljus låt, som med Last Name Katz, och tvärtom, som med Blk Wiccan. Det är en väldigt mörk låt men videon är glad, en drift med kommersialism och skönhetsideal och sånt. Varje video är en ny inblick i den här världen jag har skapat åt Zebra Katz.
På konserten har Zebra Katz på sig en blommig overall som hinner förvandlas till en slängig kappa innan den tas av helt. På huvudet har han först en svart skinnmask som visar sig dölja ännu en mask, gjort av vitt tyg men ännu läskigare, innan även den tas av och Zebra genomför resten av spelningen i linne, kängor och tights. Dessa smickrar hans ben så pass att min vän bredvid mig, dagen efter, för första gången, börjar styrketräna sina lår. En gång under spelningen hivar sig Zebra Katz upp i ljusriggen i taket och hänger för en kort stund i knävecken, upp och ner, som en fladdermus. Min iPhone är förväntat värdelös på att fånga ögonblicket, allt som syns är en svart siluett, med ett leende.
Zebra Katz nya EP släpps i januari.
