Nathalie Djurberg/Hans Berg, Fåfänga försök.
Ibland undrar jag om Göteborgs Konstmuseum är rädda för att producera egna, stora separatutställningar. Att de tror att Götaplatsen kommer att fyllas av arga konsthatande medelgöteborgare som är fly förbannade för att muséet har mage att ta in något annat än känd, etablerad konst från 1900-talet, oftast redan sammanplockade på annan ort och inhyrd i efterhand i en pengasparande konståtgärd. Jag förstår inte.
Det senaste årets dragplåster har nämligen inte varit något annat än ett sömnigt bläddrande i konsthistoriens sista 50 år, allt försett med ett ordentligt extra-inträde för att betala hyran för tavlorna. Kahlo och Rivera plockades upp från någon malsäck och vi strömmade dit som till en Bob Dylan-konsert. ”Man måste ju passa på, vem vet, snart är han död”. Döda har de två varit sedan länge förstås, och kapitlet sedan länge avslutat.
Därefter var det kort paus för omhängning innan vi fick vi se Bacon och Warhol paraderas runt som två mumif-ierade indianlik, inkörda från en identisk utställning i Oslo. Ett par ynka tavlor representerade de båda, inmölade bland mer eller mindre okända verk. Ett matt grepp som mer kändes som ett urskuldade ”Ja vi hade inte råd med mer”, snarare än ett intressant ifrågasättande.
I höst bjuds vi på fantasieggande och samtida Klara Kristalova så vad klagar jag för? Jo, också detta är en förlängning av Göteborgs Konstmuseums eviga jakt efter att vara sist på bollen. Nu tar man helt sonika över Kristalovas separatutställning från Bonniers Konsthall, stoppar in några nya verk och låtsas som att det regnar.
Kanske är jag orättvis. Kanske är jag bara lokalpatriotisk. Kanske är jag ahistorisk. Det spelar ingen roll. 2012 är ytterligare ett år där konst behandlats som en frän Bruce Springsteen-spelning där flest betalande åskådare vinner. Friends Arena i Stockholm står redan klar och hur vi än hoppas är Bossens glada dagar i Götet räknade. Vi kan inte alltid lita på gamla inhyrda, etablerade stötar från 1900-talet. Någon gång ibland kan vi faktiskt själva.
1 Nathalie Djurberg/Hans Berg – Fåfänga försök
Röda Stens Konsthall, den 6 oktober–25 november, öppet: tis–sön 12–17, ons 12–19
Ja! Lysekilaren Djurberg! En av få videokonstnärer som får mig, rastlösa själ, att stanna upp, sätta mig ner och bara gapa. Lerfiguranimationer som verkar hämtade från ett mörkt, omoraliskt rum långt ner i Bolibompas lagerlokaler blandas med Bergs oroväckande musik till verk som ger oanade nivåer av obehag och självreflexion.
2 Klara Kristalova
Göteborgs Konstmuseum, Götaplatsen, den 1 september–3 februari 2013, öppet: tis–tors 11–18, ons 11–21, fre–sön 11–17
Intet ont mot konstnären Kristalova. Förebered dig på en ömsom vacker, ömsom vidrig fabelvärld i skör keramik, direkt från Bonnier Konsthall!
3 Gustav Sparr
Galleri Thomassen, Götabergsgatan 26, den 11 oktober–4 november, öppet: tis–ons 12–18, tors 12–19, fre–sön 12–16
Gustav Sparr gör konst som i sitt uttryck påminner väldigt mycket om sådana där avskalade Illustratorbilder KY-designers lär sig att göra på sig själva i första termin. Sedan vecklar de små symbolerna, hemliga budskapen och surrealistiska miljöerna ut sig som en esoterisk och uppslukande väv.
4 Stefan Berger
Galleri PS. Kaponjärgatan 4, den 6 oktober–21 oktober, öppet: tis–ons 13–16, tors–sön 12–16
Romantiska och disigt romantiserande barndomsbetraktelser i olja och akvarell. Som en skiva av Boards of Canada. Det slår aldrig riktigt fel, liksom.
5 Ove Kvavik
Mors Mössa, Husargatan 11, pågår till den 14 oktober, öppet: tis–sön 12–16
Kvavik är intresserad av det mänskliga förfallets processer och har ägnat mycket av sitt konstnärskap åt att fånga det i både bild och genom installationer. Det blir ofta gripande och intensivt men installationerna faller gärna platt. En staty av Nietszche som långsamt flagnar sönder? Kom igen!
