Timbuktu

Scenen är 850 kvadratmeter funk i ett industriområde i Malmö. I en före detta lagerlokal har Jason Diakité, mer känd som Timbuktu, och Juju Records flyttat in - tillsammans med andra som gör musik eller film eller målar tavlor. Det är mest golv, oändligt, som i ett barnprogram, ett kök i ena hörnet, lite soffgrupper och myshörnor och pingisbord och fotbollar. I kollektivet bor Jens Resch, nysignad rappare, Måns Asplund, demonproducent, Attila Galaczi, skivbolagsboss och dealmaker, Simon Klose, filmare och livsnjutare, Mikael Wranell, skådespelare. - Och Mattias Lindh, som också är rappare, ska snart flytta in. Och så är det några till vi jobbar på. Sen är det en massa andra som bara jobbar här, en grafisk formgivare, en stylist, och så lite praoelever och andra. Mycket folk, mycket idéer som kastas omkring. Det är viktigt att det är kreativa människor som bor här. Här är ju helt fantastiskt. - Vi ville samla allt under ett tak. Sen ta det ett steg vidare och samla alla som vi tyckte om också. Nu försöker vi mest bara få det att funka. Vi har haft lite problem med hyresvärden. Men nu är det bra eller? - Jag tror nog att det ordnar sig... fan vad jag ska sno den här choklad... får jag ta denna, det fanns bara en? Ja absolut den är skitgod, After Eight-smak. - Å fan vad fett. Fast jag tycker nog att de där är godare. Blåbärscheesecake. - Åh shit, cheesecake är grymt, jag byter. Men det ska vara vänner som bor här? - Ja, absolut. Är vänner heliga? - Det är de. Det är det viktigaste man har, familj och vänner. Pengar och kärlek är också viktigt, men det är det ju inte så självklart att man har. Har man vänner och familj så har man det bra. Sen om man har pengar och kärlek också så kan man säga att livet är komplett. Kan man älska hur många som helst? - Jag älskar ju mina vänner. Fast det är ju inte samma sorts kärlek som... jag funderar mycket på det här med kärlek. Men vänner kan man älska, hur många som helst. Men har man tid att vårda vänskapen då? - Det kan bli så, att vissa känner sig försummade. Men med riktigt goda vänner blir det inte så. Dem plockar man upp där man lämnade dem sist. Du är tvåspråkig från början? - Engelska var mitt första språk. Svenska lärde jag mig av min morsas man precis innan jag började skolan. Är det skillnad mellan att skriva på engelska och svenska? - Jag kom faktiskt på igår när jag försökte skriva på engelska att jag inte vill skriva på engelska. Jag säger bara en massa onödiga saker. Svenska är mycket snävare. Det finns mycket färre ord. Det är ett litet språk. Men samtidigt så kan man utvidga svenskan. Den är så pass mycket min, att om jag väljer att hitta på ett ord kan jag stå för det. Det hade man kanske kunnat göra på engelska, men det känns som... Kanske du hade kunnat göra det om du pratade engelska varje dag, om du bodde där och verkligen gjorde det till ditt vardagsspråk. - När jag skrev som mest på engelska var jag i USA flera gånger om året. Jag läste bara på engelska. De senaste åren har jag bara läst svenska böcker, verkligen jobbat med mitt svenska språk. Och det känns också skitfett, som en ny grej. Ta språket till dess gräns och sen vidare. En del säger att språket utarmas genom att alla mailar och chattar och inte längre bryr sig om grammatik. Kan språket utarmas? - Nej, så är det inte. Språket lever. Många språk dör. Små språk. Svenskan förändras, kommer vidare. Det känns som om hiphopen är mest på och skapar nya uttryck och sådär. Ofta tänker man för mycket på vad man kan och inte kan göra. Man ska bara göra. Det är det jag försöker nå, det här stadiet där man är omedveten om vad man gör, man bara gör det. Man börjar skriva utan att ha de här sensorerna på: Kan jag säga detta eller kan jag inte? Alla internfilter är avstängda och man låter det flöda ur en. Det krävs en viss sinnesstämning för att man ska vara där. Det kan funka rätt bra om man är lite sådär bakfull och sliten. Kan det vara farligt att lämna ut sig för mycket? - Ja, det kan det. I svaga ögonblick lämnar man ut sig till vem som helst. Och det kan skada en. Är människor farliga då, är de onda? - I grunden är människor goda och snälla. Sen finns det vissa som är elaka. Men nu har man haft turen att växa upp i Sverige - sans och resons sista utpost... fast det kanske jag bara säger för att jag är här nu. Skulle du kunna göra reklam för jeans? - Ja, visst. Men det skulle jag nog inte få för jag har så liten rumpa. Det kan man ju fixa i Photoshop. - Ja... men det vill jag inte, jag är ganska nöjd med den. Fast den är liten. Det är en absolut sanning. Det finns vissa absoluta sanningar som man bara måste acceptera, trots att världen är i ständig rörelse. Är det viktigt att ha förebilder? - Viktigt och viktigt, det är naturligt att man har det. När man är liten har man idoler, numera är det mer personer i ens direkta omgivning, vänner som har kvaliteter som imponerar på en, som man vill ta efter. När jag var liten var det Michael Jackson, coola rappare...och så hade jag en period, mellan trean och åttan-nian, när jag ville bli börsmäklare eller finansman. Då hade jag jävligt konstiga förebilder. Donald Trump och så. Samtidigt åkte jag mycket skateboard. Sen började jag läsa massa om Afrika och hemliga hövdingar där och fick lite perspektiv på saker och ting, då ville jag inte bli finansman längre. Och så läste jag filosofi, Sartre och grejor som jag egentligen inte fattade så mycket av. För att skryta för kompisarna? - Nej, det var nog inget man skröt om... mer för en själv, för man trodde att man förstod massa hemligheter. Men sen har jag ju förstått efteråt att jag kanske inte fattade så mycket av det. Du läser mycket? Har du några boktips? - En av de sista böcker jag läste var Skurkstater av Chomsky. Han är lite väl mycket, man får ta honom i lagom doser så man inte blir knäpp. Man får ha några böcker parallellt. - Jag brukar parallelläsa. Den här Sven Lindkvist-boken Nu dog du, den var bra. Sen finns det en bok som var ganska bra: De osynliga städerna av Italo Calvino. Vilken författare skulle du vilja ta med dig till en öde ö? - Skulle man ta med sig typ Sartre eller Chomsky hade man ju blivit trött på dem till slut. Eller ganska snabbt. Det måste vara någon som är som en själv. Hunter S Thompson. Vilken videofilm då? - En av mina favoritfilmer genom tiderna är Hurlyburly. Vad handlar den om? - Den är skriven lite som en pjäs. Jag tror det är en pjäs. Den handlar om två killar i sitt hus i Los Angeles. De tjänar rätt bra pengar. Man får inte riktigt grepp om vad de gör men de är någon sorts agenter. Så är det deras diskussioner med varandra, och deras kompisar. Kevin Spacey och Sean Penn. Sean Penn gillar jag mycket och Kevin Spacey är också otroligt bra. Kan man förändra världen genom att skriva? - Ja, det kan man. Man kan ju förändra världen genom att åka buss. Ja, men det kan man ju. Det hela handlar om vad man menar med att förändra världen. Du kan förändra världen genom att gå omkring en dag och bara le mot alla. Det är nog det enklaste sättet, att göra världen bättre, att le mot folk. Och det är ganska lätt. Det kan alla göra. Men det är inte många som gör det. Men folk är väldigt stressade. - Hur bråttom är det egentligen. Man förstorar små saker. Folk blir lätt beroende av sin stress. Det blir en labyrint av små minutiösa grejer som blir en enda väv som man försöker komma ut ur. Ju mer man gör det, desto fler små grejer åtar man sig. Och det är inte frihet. Samtidigt är det ens eget fängelse. Folk har ofta sig själva att skylla. Världen är inte alltid så kul och det är inte så jävla fett alltid. Men den enda utvägen är ju att folk börjar tänka annorlunda. Har du något knep om man stressar för mycket, och går för fort? - Man kan ju börja med att tänka på något som ligger långt borta. Någon på ett ställe där man skulle vilja vara. Undra vad någon gör 300 mil härifrån, och vad som händer där. Då förflyttar man sitt perspektiv och får ett bredare sådant istället för att stå med näsan tryckt mot busstidtabellen eller vad det nu kan vara. Du bodde i Stockholm ett tag. - Ja, ett och ett halvt år. Hur är Stockholm? - Stockholm är gött. Jag gillar Stockholm - Sverige fast det är en storstad. Det händer mycket. Samtidigt tycker jag att det kan vara lite svårt. Det var inte riktigt min grej. Jag tycker nog att lite mer avslappnad inställning till saker och ting är att föredra. Lite mer "Vaddå, äh, det kvittar, jag har inte bytt kläder på tre dar, men jag kan gå på den här restaurangen ändå". Överhuvudtaget är Sverige mycket yta och mycket vem är du och hur ser du ut? Det är egentligen inte så viktigt. Sverige är ett land där det ska vara flashigt och man ska bygga om gatorna hela tiden. Allt är så oerhört rent här. Då är Köpenhamn redan annorlunda. - Mer Europa. Lite smutsigt här och var, lite nergånget, det är skönt. Det gillar jag med Malmö, det är väl ett av de sista ställena som är så. Man kan inte börja skrika på en busschaufför för att han är fem minuter sen. Det kvittar. Bara man har ätit och man har nånstans att sova. Ju mer välordnat mitt liv är desto mindre inspirerad blir jag. Samtidigt söker jag väl någon sorts ordning. Det viktigaste är att man vet vad man vill göra. Att man har idéer. Och att man verkligen ger sig i kast med att förverkliga sina idéer. Att misslyckas är gött också. Det är mycket bättre att misslyckas än att fega. Man lär sig så mycket mer om sig själv. Och försöker man tillräckligt mycket så är det mesta möjligt. Det måste man ju också lära sig att det är så. Ett stort problem i den här delen av världen är att när du vaknar på morgonen så är det inte så mycket som står på spel. Du behöver inte kämpa för att göra någonting, det är inte någon överhängande risk att dö eller svälta eller så. Om mycket står på spel och du fixar det - det är att leva. Att klara viktiga grejer genom sin egen kraft. Den kraften måste man känna att man har. Annars blir det som att ligga i en säng, till slut förtvinar dina muskler och du kan inte gå längre. Man måste hela tiden flytta sina gränser och göra saker man inte gjort förut. Jag gillar omöjliga, overkliga idéer. Som att fixa det här stället. Fixar man det känner man sig stolt över sig själv. Och då kommer man på nåt sätt vidare till nästa nivå, då måste man testa nåt ännu mer... man betar av alla de omöjliga prylarna. Lite som dataspel. - Ja det är lite som dataspel. Och det gillar man ju att spela. Vad är det som är speciellt med Lund? - Det som är mest speciellt för Lund nu för tillfället tycker jag är att det är en fruktansvärt borgerlig stad. Det kan jag tycka är lite tråkigt. Men det som är speciellt annars är att det är en liten stad, väldigt trygg, samtidigt som det finns mycket hjärnkapacitet i staden. Den allmänna nivån på koll är ganska hög. Det allmänna språkbruket är gott i jämförelse med andra städer. Det är framåtsträvande på något sätt. Det finns många som vet mycket. Snarare än att folk nöjer sig med vad de vet, med det som finns, med det de känner till. Men Lund är inte så nyskapande som det skulle kunna vara. Om Petter är svensk hiphops Madonna, vad är du då? - Svensk hiphops... Neil Young. Eller... det var det första jag kom på. Då är det rätt. - Mm. Vi måste prata lite om skivan också. - Ja, fast inte så mycket. Det är det enda man snackar om. Vi gjorde den skivan i somras, och jag vet inte varför vi väntade så länge med att släppa den. Marknadsföring? - Förra skivan släppte vi en månad efter att vi hade gjort den, och så kände vi att den här skivan är så bra att vi får ge den en ärlig chans. Eftersom detta är vad folk råder oss att göra så gör vi det. Men jag kommer aldrig mer att vänta såhär länge med att släppa en skiva. Jag känner att jag kan inte gå vidare och göra nåt seriöst nytt förrän det här är släppt, ute, borta. Skriver du texterna först eller sen eller samtidigt? - Samtidigt. De grejer vi gör är så jävla impulsiva. Man bestämmer sig för att göra en platta och då vet man lite hur man ska tänka för att få sammanhållning mellan låtarna. Den engelska delen av förra plattan är ju bara en samling låtar, gjorda oberoende av varandra. Det är inte så jävla fett. När man gör en skiva tänker vi att nu ska vi göra de här tolv låtarna, de ska passa ihop med varandra och så blir det egentligen som en enda låt. Mer än det så tänker man väl inte så mycket. I massor med hiphopvideos skriver alla på kollegieblock. Är det nån slags retroskolgrej? - Nej, det är lättast att skriva sina texter i kollegieblock tror jag. Jag måste skriva mina grejer för hand. Vissa klarar att skriva på datorer, men jag gör inte det. Inte låttexter. Handen är kopplad till kropp och nerver och huvud och känsla. Det känns närmre. Helst skulle man ha papperslöst skrivande bara i sitt huvud, och bara tänka ut texter. Vad är du bäst på och sämst? - Okej. Jag är lätt sämst på att gå upp på morgonen. På att hålla tider. Jag är sämst på att gå och lägga mig. Sämst på att ringa folk som jag har lovat att ringa. Bäst på, det vet jag inte. Bäst på att hålla låda. Vara clown. Det jag gör som jag gör bäst är rappar tror jag. Det är väl inte det jag gör oftast å andra sidan. Det är också ganska intressant, vad gör man oftast. - Oftast snackar jag i telefon. Det är väl det jag tycker minst om egentligen. Jag är sämst på att vara ensam. Det är kanske därför man snackar mycket i telefon, för att hela tiden känna sig som om man är nära människor. Jag utgår hela tiden från att ha så roligt som möjligt. Det sätter ju en viss ribba på tillvaron. Roligast har jag när man inte har några hämningar, när man bara låter sig själv göra saker. Det här gränslösa, att få vara lite galen. Även om man ska vara realistisk i sin syn på livet tror jag att en viss dos av självförhärligande är bra. Det värsta som finns är pessimistiska människor. Så länge man inte skadar någon annan, måste man ta risker, riskera att skada sig själv ("undrar vad som händer om jag..."), för att känna att man är i rörelse. Stillastående är inget för människan. - Igår tänkte jag på unga och gamla själar. Det fanns ju vissa själar här på jorden från början, och sen har nya tillkommit - vi blir fler och fler. Vissa har mycket gamla själar. Jag är nog en väldigt ung själ, lite öppen bok-varning. För det är så mycket som andra vet, om livet, som jag inte vet. n Timbuktus nya album WDMD bör vid den här tidningens utgivningsdatum redan ha dumpit ner i skivdiskarna.