The Blaze - Fransk klubbmusik på engelska

Nöjesguidens Sara Berg har ringt upp kusinerna Alric i The Blaze inför releasen av duons album Dancehall.

När kusinerna Guillaume och Jonathan Alric i The Blaze släppte sin första singel Virile för två år sedan, fick de nästan genast mer uppmärksamhet för musikvideon än för själva musiken. Videon visar två killar som dansar, dj:ar, låtsasbrottas och röker gräs i ett höghusvardagsrum. Sedan dess har de gjort Territory som handlar om en kille som återförenas med sin familj i Alger och Heaven, där ett gäng polare chillar under ett träd och firar livet.

På högtalartelefon från Paris berättar de att de gör låtarna och musikvideorna samtidigt. Guillaume, som är sex år äldre, har en musikerbakgrund, medan Jonathan har pluggat film. De började samarbeta då Jonathan behövde någon som kunde skriva soundtracket till ett av hans skolprojekt.
– Vi utgår från en idé eller en berättelse och så börjar vi med antingen musiken eller det visuella. Textmässigt handlar det mycket om en instinkt eller en känsla och vi är inte rädda för att skriva om en låttext för att den ska passa videon bättre.

Musikaliskt tillhör de den nya franska electrovågen som uppstått under de senaste åren och som känns som en uppdaterad version av Ed Banger-eran. Nu är det istället Acid Arab, Polo & Pan och French Fuse som är nya och spännande. Och så The Blaze.

Duon gör slö, dubbig och melodiös klubbmusik, där sången får ta plats. Det låter som om bara en av dem sjunger, men de har förvrängt sina röster så att de ska låta likadant. Låten She på det kommande debutalbumet är den första låten där Jonathan sjunger med sin riktiga röst, som är mycket mjukare och souligare än Guillaumes dova, reggaeinfluerade stämma.
– Vi ville skapa ett gemensamt röstläge som skulle låta sensuellt och sexigt. Eller kanske inte sexigt, men det skulle finnas en intim känsla i den.

Ingen av kusinerna är särskilt bra på engelska. Av de intervjuer jag läst med dem har nästan samtliga genomförts med hjälp av en tolk och bortsett från en intervju med Musikguiden i P3 från förra året, är detta den första svenska intervjun de gör. Emellanåt förstår vi inte varandra, då hjälper deras PR-manager Bruno till med översättningen.

Varför valde ni att sjunga på engelska istället för på franska?
– Det är ett mer internationellt språk och dessutom enklare att sjunga på än franska, det är lättare att artikulera på engelska.

För tillfället fokuserar de mest på musiken och vill inte tänka för mycket på framtiden. De har nästan ingen fritid längre, men säger att musiken är en passion och att det är lyx att få jobba som artist på heltid.
– Men vi gillar foto och konst också, vi hämtar inspiration från allt möjligt. Ofta har vi ganska hetsiga debatter kring olika ämnen, men det är bara bra för kreativiteten. Vi bråkar inte, men vi är alltid ärliga med vad vi tycker.

Många artiklar om The Blaze handlar om att de, framför allt i sina musikvideor, behandlar ämnen som maskulinitet, ungdom, relationer och marginaliserade grupper, som inte annars får ta plats i konsten, eller i samhället. Allting är väldigt poetiskt och estetiskt skildrat.
– Varje video handlar om en personlig upplevelse. Som i Territory, där huvudkaraktären hänger med barn. Där inspirerades vi av att Jonathans bror har barn, som Jonathan brukar leka med.

Däremot håller de inte med om att deras musik är politisk.
– Nej, vi har aldrig sagt att vi är politiska, men vi låter folk tolka våra låtar som de vill. Alla har en tendens att vilja analysera allting vi gör.

Vad lyssnade ni på när ni växte upp?
– En massa olika saker. Från klassisk musik till hiphop, reggae och electro. Det är ungefär samma saker nu, men vi vill inte nämna någon specifik artist.

Guillaumes och Jonathans pappor är bröder och de har ett tiotal äldre kusiner. De båda är närmast varandra i ålder, så det var ganska naturligt att de umgicks mest. Tidigare har de bott i olika länder och städer, men nu bor båda två i Paris. De vill dock inte vara mer specifika än så.
Senare den här kvällen ska de spela live i hemstaden, vilket verkar vara business as usual. De säger att de är ungefär lika stora överallt, det är ingen skillnad när de spelar hemma jämfört med någon annanstans.

På scen står de på varsin sida om ett stort mixerbord, Jonathan till vänster och Guillaume till höger.
– Det bara blev så, vi har alltid våra grejer på samma sida, så därför står vi alltid likadant.

The Blaze nya album Dancehall släpps den 7 september.