Super Furry Människor

Indianerna har sina totem, fablerna sina kloka djur. Även här och nu finns det dem...Indianerna har sina totem, fablerna sina kloka djur. Även här och nu finns det de som tillskriver djur mänskliga egenskaper och tankar, som känner en särskild anknytning till dem. De kallar sig furries, och de blir allt fler.

Du kanske har sett något överfascinerat TV-program, som CSI-avsnittet Fur and Loathing, som mest visade suspekta gäng i djurdräkter som gned sig urskiljningslöst mot varandra i mörka rum. Och visst, det finns både sådana mässor och sådana furries, men de utgör inte majoriteten. Tyvärr verkar det inte finnas just sådana mässor i Sverige. Än så länge.
Det finns olika kategorier av furries. Och nåde den som misstar en av dem för en annan. Det är, som i alla subkulturer, av största vikt exakt vilken sort man är.
Det finns de som förmänskligar djur, som tänker sig djur som går på två ben och pratar. Andra känner ett själsligt band till ett visst djur. Kanske till och med att de egentligen är djuret, att de reinkarnerats eller fötts i fel kropp, eller önskar att de fick vara det. Vissa klär ut sig för att leva ut sitt inre djur; de tar på sig sin ”fursona”. De lever ut djuret på internet, rollspelar och skriver berättelser om sitt kaninjag. Av någon anledning är det oftare tuffa djur... Det finns inte lika många marsvin och kapybaror som vargar bland furries.

Det finns förstås ytterligare undergrupper; en av dem är furverts. Det är precis vad du tror att det är — de tänder på att vara utklädda, på andra i pälsdräkt, eller för den delen på gosedjur. Både realistiska eller söta med ögonfransar och flörtiga leenden. Det finns en marknad både för erotisk konst av antropomorfiserade djur och för modifierade gosedjur som går att... använda.
Furry-sex, antingen det är i dräkt, med gosedjur, eller till furporr, kallas yiffing         — efter ljudet som rävar ger ifrån sig vid parning.
Förstås. Men det är inte alla furries som ägnar sig åt sådant. Det finns de som är skeptiska till furporr i text och bild, eftersom det för vidare stereotypen om furries som sexgalningar. Andra tycker att alla har en sexualitet, och om man råkar vara en katt så är man ju en katt som vill ha sex, inget mer med det.
Behöver det vara ett problem att känna sig som ett djur och klä ut sig därefter? Nä, inte direkt, tycker Lars-Göran Öst, professor i klinisk psykologi.
— Det är väl ungefär som att folk får ha vilken frisyr och vilka kläder de vill. Om de inte själva tycker att det är ett problem och det inte har några konsekvenser för någon annan, så kan jag inte se att det är något dåligt med det.
Så nästa gång du hör en telefon på tunnelbanan som låter ...so let’s do it like they do on the Discovery channel... kanske det inte betyder någonting... eller så gömmer någon en svans under rocken.

/Julia Skott