Det tyska odjuret vid namn Einstürzende Neubauten invaderar Stockholm med inte en utan två konserter i helgen. Nöjesguiden tog tjuren vid hornen och ringde upp världens trevligaste industriproggare, Alexander Hacke, för en pratstund.
Alexander Hacke har sedan tonåren varit en aktiv medlem i det tyska avantgardebandet Einstürzende Neubauten. Idag är Alexander 46 bast och fortfarande trogen sitt band sen trettio år. Om bara ett par dagar släpper bandet sin fjärde platta i samlingen Strategies Against Architecture, med samlade låtar mellan åren 2002-2010.
-Både jag och Blixa Bargeld är gifta med amerikanskor. Vi pratar väldigt mycket engelska i vårt dagliga liv men är fortfarande mer hängivna det tyska språkets ord och metaforer. Fast när vi sjunger på engelska täcker vi en större marknad, vilket är bra. Men, precis som du sa, förr var det bara tyska som gällde och då började våra fans runtom i världen faktiskt att bli intresserad av tyskan som språk. Några började till och med att plugga tyska. Det tyska språket verkade som en kärleksaffär.
-Haha, ja, vi har blivit gamla! Du vet, jag brukar jämföra det med en boxare. När de är unga är dem fulla av energi och så var vi också. Nu är vi äldre och mer mogna och vet hur vi ska handskas med energin. Vi vet hur vi ska få till våra ”slag” för att vinna. Vi fokuserar mer på dynamik idag, vilket kanske får oss att låta ”mjukare” eller ”skörare”, men vi exploderar också. Det är ganska roligt egentligen för det är något som alla säger varje gång vi släpper en ny skiva. Att vi har blivit sköra. När vi först började så använde vi oss av noise och loops så var det ingen som hade hört talats om det. Nu går det inte en sekund utan att varenda r’n’b-låt har just det i sig. På vår tid var det revolutionärt.
-Det senaste revolutionära vi gjorde? På Silence Is Sexy sysslade vi med långa slingor av tystnad. Det är egentligen det bästa man kan göra idag när vi lever i ett sådant här samhälle där vi ständigt blir matade med massor av information.
När jag tänker på Einstürzende Neubauten så tänker jag på verktyg.
-Vi ser helt enkelt skönheten i saker och ting. En sak ska jag berätta för dig. Du vet när du har träffar en EinstürzendeNeubauten-medlem, för vi brukar alltid slå på saker och olika material för att höra hur det låter. Vi söker alltid efter nya ljud. Ständigt. Innan jobbade vi mycket med plast, trä och metallrör.
Blue Man Group säger sig ha influerats av er?
-Jo, men så är det nog. Det är väl kul, eller, jag respekterar deras idé och att det har blivit så framgångsrikt. Just det. Rudi (Rudolf Moser, reds anm) blev faktiskt tillfrågad om han ville gå med dem men han tackade nej. Av den enkla anledningen att Blue Man Group inte är ett band, det är en franchise. Du blir tvungen att ge upp din identitet och ditt liv. Fast det är ju klart, då hade Rudi varit rik vid det här läget.
- Det blir faktiskt två kvällar som vi kör, inte bara i Stockholm utan vart vi än åker. Första kvällen är ”the grand concert”, något som är för hela familjen. Barnvänligt, det kan jag lova. Andra kvällen är mer en slags kväll med oss, och då är det något unikt för varje stad. Exakt vad som händer just i Stockholm kommer jag inte på just nu men det blir ju i alla fall film där det visas osedda bilder, både privata och officiella, intervjuklipp och så vidare. Lite galenskaper också kanske.
-Då kommer vi att skilja på oss och befinna oss i olika delar av världen för att jobba på våra egna projekt. Sen 2003 så har vi jobbat konstant utan någon paus, så jag hoppas att efter den här välbehövliga pausen så kommer vi fortsätta att skapa tillsammans. Det är vad EinstürzendeNeubauten är för mig. En skapelse, ett monster som vi har skapat. Odjuret som är fixerat utanför min personlighet.
