Stockholmsemigranterna

Varför flyttar folk från Stockholm? Olga Crafoord Lundell har kartlagt Stockholmsemigranterna och deras motiv.

"Om man bara hade kunnat få en förstahandsetta", säger min kompis drömmande efter att ha raljerat om sina klimakteriestinna föräldrar och den rosa tapeten i hennes flickrum som tydligen får atmosfären att kännas som en livmoder. Jag öppnar upp min dator, för jag vet att det enda som kan rädda min vän från hennes regressionsmecka är Bostadsförmedlingen. Stockholms stad gör allt de kan för att minska kötiden sägs det vilket såklart väcker hopp, tro och kärlek.

Väl inne på Bostadsförmedlingens hemsida förstår vi att ett av deras mest eminenta bidrag verkar ha varit att designa bostadsannonserna i enlighet med det forna Sovjet. Här finns inga influencerbilder på marmorsideboards, utan bara torftiga texter som avslöjar kommunistiska krav på heltidsanställning samt det otroliga faktumet att tillgång till vattenklosett finns.

Det finns bara en anledning till att välja den sovjetiska modellen, och det är att skrämma bort den liberala medelklassen raka vägen från bostadskön till den eviga skulden även kallad bostadsrätten. Men tro mig inte ens liberaler är så lättlurade. De som absolut inte låter sig luras av lite öststatsvibe är småstadsmänniskorna som föraktat stockholmare hela barndomen men vars illusion av Stockholm egentligen är som min illusion av att en dag få ett bord på Café Nizza.

Det är alltså inte Bostadsförmedlingens annonser som skonar stockholmarna från bristen på hyresrätter, istället finns en grupp människor i vår stad vars existens räddar oss från totalt fördärv. Utan dessa fantastiska själar hade inte bara kötiden dubblats utan tunnelbanan hade också kapitulerat. Nej det handlar inte om de som hittills har dött i covid-19, hur kunde du ens tänka den tanken? Skäms!

Låt oss istället presentera: Stockholmsemigranterna.

Tvångsförflyttad hagga

Den här arten trivs bäst i kläder från Acne och Rodebjer köpta i secondhandgrupper på Facebook. Hon skulle aldrig handla på Emmaus på grund av att hon i hemlighet är rädd för nerspydda kläder. Hon är givetvis vänster och har lyckats hålla sej innanför tullarna tack vare diverse svartkontrakt. När den tvångsförflyttade haggan blir påkommen och utkastad av hyresvärden efter att ha kastat julgranen i grovsoprummet inser hon att reklamsambons insats inte ens räcker till en trea i Hägerstensåsen.

Efter för många avsnitt av Mandelmans gård tar den tvångsförflyttade haggan istället och flyttar till en lantlig gård i Norrland. Det dröjer inte länge förrän den k-märkta hälsingegården tvångsrenoveras i enlighet med Elsa Billgrens senaste inredningsfetish som går ut på att klä in samtliga möbler i gamla lakan. Att vara en ”landettjej” som jobbar på distans är det nya inne och den tvångsförflyttade haggan manifesterar detta genom att lägga ut bilder på korvgrillning ute i naturen men innerst saknar hon sin snuskiga spenatsmoothie.

Förnekelse är haggans största bragd och därav tillbringas många timmar på nätet åt att smutskasta stockholmskulturen. Även om du får en klump i magen av detta, känn dej glad över att hon förmodligen gett dig en större möjlighet att nå ett förstahandskontrakt i huvudstaden.

Studentikos personlighetstyp

Den studentikosa personlighetstypen är jag lite rädd för, förmodligen eftersom jag uppfattar den som emotionellt instabil och kokainig. Varför? Den främsta anledningen till oro är att jag har upptäckt att många i denna kategori har en säregen sexuell preferens. Hen får nämligen multipla orgasmer av att dela sitt studieval, som i regel är en ekonomi- eller juridikkandidat, på Facebook. Den studentikosa personlighetstypen har inte bara en udda sexualitet, hen är också en riktig drömmare. Att flytta ifrån Sthlm är en sak, men att flytta ifrån Sthlm för att delta i perversa utklädningsexperiment eller för att unna sig en försenad högstadiemani är något bara en kokainstinn hjärna kan motivera. Att dessutom tro att en cocktail av tentaplugg kommer att kulminera i chefsposter på FN, Amnesty och Riksbanken är inget annat än rent storhetsvansinne med tanke på att det som hägrar på andra sidan studentfyllan inte är mer upphetsande än ett jobb på försäkringskassan i Solna.

Östatslegendaren

Det finns en person som är snäppet modigare än den som bara flyttar till Malmö, jag talar of course om öststatslegendaren. Den här galningen tror att hen skall bli castad som modell på grund av hens ubersatsiga post-humana stil. Vid sidan om hägrar också ett konstnärligt sidoprojekt, typ ett filmmanus med lite Roy Andersson-vibe men som är sjukt nedprioriterat. Knarket är däremot högprioriterat och jag förstår, vem kan hålla sej från det i dom forna öststaterna? Modellivet blir dock svårt om man samtidigt skall vara knarkare, heroinchic är en skör balansgång som oftast slutar med att andra halvan av ordet stryks. Efter en tid av att vara ”mellan jobb” som också inkluderar en soft lockdown börjar öststatslegendaren nästan alltid jobba på ett trevligt svenskt callcenter, dels för social stimulans, dels för incashning. Viktigt att nämna är att öststatslegendarens föräldrar lider av grov utbrändhet som går att härröra från att de dagligen utsätts för ungens instanudes. Men de slipper åtminstone pröjsa öststatslegendarens inkassobrev från Bostadsförmedlingen.

Flyktbenägen tjej med för mycket kajal

Idag drack jag vin med en vän fast det var torsdag. Med rödvinskladdiga läppar började jag svamla om att flytta till Malmö för att ”börja om” på ett Fredrik Virtanen-aktigt sätt och jag blev ivrigt påhejad. Idag ser jag klart igen, trots att jag har haft mina endagslinser i en månad för att spara pengar. Jag får inte flytta till Malmö. Jag kommer att förvandlas till en falafelätande tindertjej som ligger med allt för att det känns befriande med en stad där ingen vet men man är. Efter en stund kommer jag att bli uttråkad och min ovilja att bilda vänskapliga band med främmande människor kommer leda till att jag söker mig till kokainisterna i Lund. Eftersom ”att falla för grupptryck” är en medfödd tendens hos mig finns det en stor chans att jag kommer att bli smittad med deras storhetsvansinne. Rätt som det är kollar jag mej själv i spegeln och ser en flyktbenägen tjej med för mycket kajal vars hipsteridentitet krackelerat. Det enda som hade gjort mig stolt är det faktum att jag förmodligen hade kunnat ge min plats i Stockholms bostadskö till någon mer behövande.