Spännande tider

Det är fredag och klockan är lite efter åtta på morgonen. Jag har premiäråkt den så kallade superbussen till Malmö C och luften är sval och varm på samma gång. Personalen på Veolia- och Öresundstågen strejkar och är inne på dag fem, men långt ifrån en lösning. Utanför Starbucks sitter strejkvakter och spelar kort i neongula reflexvästar. Jag går förbi med en fullpackad resväska i vardera hand, med svettpärlor rinnande längs tinningarna och nickar artigt åt strejkgänget. 

Jag hade förväntat mig ett argt kaos av pendlare med hytta nävar, men nu när alla andra också är vänster råder konsensus om att det är coolt att stötta strejken. Folk går snällt på ersättningsbussarna parkerade utanför tågterminalen. Jag har hustlat till mig en kampanjkod och åker med SJ. 

När jag kliver på ett tåg hamnar jag alltid i ett trollbundet, melankoliskt tillstånd och kan stirra tomt ut genom fönstret i timmar. Jag och V, som sitter bredvid mig, pratar om hur överrepresenterade texter skrivna på tåg är i den unga litteraturen. Poetiska skildringar av kontemplation samtidigt som ett magiskt landskap med lövskog och spegelblanka sjöar viner förbi. Till saken hör att vi båda har gått skrivarlinjer, är väldigt intresserade av text och gillar tanken på att ett symboliskt sätt avsluta ett kapitel för att påbörja ett annat. 

Jag är alltså ny redaktör för Nöjesguidens Malmö/Lunda-edition och påbörjar en ny era i mitt liv som frilansande journalist på heltid. Det ska bli svinkul (och fattigt), men framförallt spännande att få skriva om Malmö. När jag flyttade hit var det tänkt som en ytterst tillfällig parentes i mitt liv, men med tiden har staden kommit att få en speciell plats i mitt hjärta. Utan att beröra klyschor som billig falafel och hur kontinentalt det är med trumcirklar i Folkets park, är det en stad med mycket själ, hög politisk medvetenhet och full av kreativa människor. Och även om jag personligen inte är ett stort fan av trumcirklar, är det skönt att Malmö fortfarande är väldigt jordnära och att folk mest tycker att det är fett när tågpersonalen sätter ner foten och strejkar mot kassa arbetsförhållanden.

Eftersom det här är min första krönika i Nöjesguiden tänkte jag kosta på mig att vara självcentrerad och låta den handla om mig: jag gillar saker som är smarta, gulliga och solidariska. Jag gillar att bada i havet, dricka mimosa, politik, konst, vietnamesisk mat och radikal poesi. Har svårare för det som är inskränkt, mossigt, klyschigt och gubbigt. Mina ambitioner för Nöjesguiden är att göra den till en starkare samhällsröst med vassare bevakning av bra kultur, politik och samtida fenomen. Förhoppningsvis också kunna bredda den lokala bevakningen i form av längre artiklar och reportage från Malmö, Lund och Köpenhamn. Mejla mig gärna för önskemål, synpunkter och tips på hur du skulle vilja att Nöjesguiden ska utvecklas. Det ligger en spännande tid framför oss!