Min ekonomiska situation är för närvarande ganska deprimerande. Det är så illa att banken har börjat kräva mig på pengar för att jag inte har några pengar. Då och då ringer dem, valpiga ungmoderater med myndig röst. ”Du har ingen likviditet” säger dem, nästan irriterat. Jag vet knappt vad det betyder, än mindre vad jag ska säga. ”Inte? Förlåt?”
I skrivande stund har jag minus 25 kronor på kontot. Minus 25. Det betyder att jag inte ens har ”inga pengar”. Jag ÖNSKAR att jag hade ”inga pengar”, att jag inte hade någonting. Men jag har MINDRE än det. Man kan se det som att jag just nu inte ens har råd med det som är gratis. Jag måste liksom TJÄNA 25 kronor för att vara pank. Sådan är situationen. Men jag tänker inte skaffa mig ett jobb, så fan heller, och jag tänker inte börja råna värdetransporter och ha mig, för det vore soft att casha in lagligt.
Så vad gör jag? Jo, jag googlar ”försökskanin Uppsala”. Ser att Läkemedelsverket sysslar med ”kliniska läkemedelsprövningar”. Jag antar att de kör några tester och sedan placeras man väl i en sådan där justerbar plastprasslig säng i några veckor och bredvid en ligger väl någon Jörgen som har satt det här i system, poppar piller som ett psykfall och ligger inne nio månader om året, skiter i fru och barn, skryter om att "man aldrig behöver jobba" och att "det är skitsoft haha jag ligger mest här och runkar" och man får väl stå ut med hans tjat, man ska ju faktiskt bara ligga här ett par veckor, sedan får det vara nog, och så en dag säger sköterskan att man är fri att gå och man ropar "tjoho!" och studsar upp ur sängen och önskar Jörgen all lycka och kutar raka vägen till Systembolaget och sedan hem till datorn och loggar in på kontot och ser att man har cashat in 40 000 BARA SÅDÄR och nu ska det firas och så vidare. Bra grejer.
Men jag är hypokondriker. Jag vet inte om jag någonsin skulle våga detta. Man kan testa alltifrån vanliga huvudvärkstabletter till livsfarliga blodförtunnande blåa piller och narkospreparat som förmodligen resulterar i näsblod bara man tänker på något obehagligt, typ Annie Lööf. Och det låter ju inget vidare, eller hur.
Men pengarna! Och det finns ju inget som säger att man inte kan ägna sig åt nyttiga saker när man väl ligger inne! Plugga, lösa Rubiks kub, räkna till hundratusen, ja man har ju all tid i världen där inne. Och man kanske behöver lite lugn och ro i dagens superstressiga samhälle.
Jag googlar vidare och läser att flera försökskaninföretag har avvecklats på kort tid. Ett av dem heter Quintiles. På deras hemsida passar de på att tacka alla som har deltagit i deras studier och således medverkat till utveckling av nya läkemedel. Inget mer. ”Tack.”
Det låter misstänkt. Det är något lurt med detta, att de bara bommar igen helt plötsligt. Jag googlar ”försökskanin+bieffekter” och får upp en bild på en människa med getkropp. Men det måste ju vara överdrivet. Man kan väl inte bli ett klövdjur bara för att man käkar lite medicin. Sådant händer bara på film.
Men tankarna far på. Tänk om man tryckt i sig en massa obehagliga tabletter och vaknar upp en dag men har blivit stum, för det enda som kommer ur en när man försöker prata är små ynkliga läten, så man stapplar iväg till kliniken och bankar på dörren och en kvinna öppnar och frågar vad som står på och man försöker desperat att förklara men det går ju inte och kvinnan säger att kliniken "stängde för länge sedan" och "var vänlig gå härifrån" och dörren stängs och man haltar hem, ja ens ben har börjat domna, man kan inte riktigt gå normalt, och man är livrädd och googlar "Quintiles headquarters" och bestämmer sig för att gå till botten med detta, prata med högsta ledningen på detta världsomspännande försökskaninföretag, hota med att stämma dem och gå ut i pressen om de inte botar en och pungar ut en fet niosiffrig kompensationssumma, så man sätter sig på flyget till huvudkontoret i USA och de säger "we will work this out, Peter" och "you were accidently given the wrong medication" och "one billion dollars will soon be transferred into your account" och man tänker att herregud, en miljard dollar, måtte de bara bota mig nu, och man hasar efter dem i de där milslånga sjukhuskorridorerna men så hör man plötsligt en massa bräkande ljud inifrån rummen och man tittar försiktigt in och där ligger hundratals, TUSENTALS getmänniskor och rätt som det är känner man ett stick i halsen och man segnar ner på golvet och vaknar upp med både mule, klövar och spenar och bredvid en står en bekymrad läkare och diskuterar med sin kollega om jag är bäst lämpad till mjölk- eller ostproduktion.
Nej. Sådant händer bara på film. Men jag vågar inte chansa. Jag får panta burkar och köra på en Triss istället. Tryggast så. Vinner jag 25 kronor är jag ju äntligen pank.
