Efter att ha gjort succé utomlands och hyllats av den svenska kritikerkåren vänder nu Seinabo Sey blicken mot stugorna.
Just nu kan vi se henne i årets säsong av Så mycket bättre, och nyligen släppte hon sin version av Simon Supertis Samma Saga. Nästa år kommer dessutom hennes första skiva på svenska. För en artist som tidigt slog igenom utomlands kan detta inhemska fokus kännas oväntat, men Seinabo Sey har behövt nya utmaningar. Det är också därför hon, efter att ha blivit tillfrågad fem till sex gånger, till slut tackat ja till att vara med i programmet.
Seinabo Sey väntar i en soffa i ett av mötesrummen på skivbolagets huvudkontor. Det är pressdag och intervjuerna avlöser varandra, men hon ger ett avslappnat och glatt intryck. Hon pratar lugnt och lågmält, lite överraskande för den som är van vid att se henne på scen. Jag frågar henne hur inspelningen av Så mycket bättre har varit.
– Det var svårt att förbereda sig mentalt, eftersom det är så annorlunda från att sitta i studion. Men det har varit roligt att träffa så många fina människor, och väldigt rörande att höra alla fina historier. Arja Saijonmaa är ett komiskt geni, och det är kul att träffa en kvinna i den åldern som är lika spattig i huvudet som jag själv, säger hon.
Vad var det som lockade med Simons Samma Saga?
– Jag tyckte att det var en gullig berättelse. Från ett manligt perspektiv är det fint att skriva om någonting man ångrar att man inte gjorde. Jag tänkte själv när jag sjöng den att jag kunde ha gjort samma misstag själv.
Du har blivit tillfrågad att vara med i Så mycket bättre ett flertal gånger. Var det dags att testa något nytt?
– Ja, jag kände det. Musiken är ett underbart jobb, men när jag gör samma saker hela tiden börjar jag undra om jag gjort fel val någonstans. Jag behövde göra något jag inte har gjort förut, och det är verkligen skitkul.
Seinabo Sey har tidigare sagt till Nöjesguiden att hon gärna hade gjort låtar med bara sång och piano, men att ”det inte gör så mycket för musikhistorien”. Hennes version av Samma Saga har dock en enklare ljudbild.
– Jag försöker ta det lite låt för låt, men det är konstigt att jag inte gjort någon originallåt med bara piano än. På nya skivan blir det lite mer avskalat i alla fall.
Fröet till nästa skiva såddes under hennes senaste turné, efter att ha spelat Ted Gärdestads Sol, vind och vatten och sett hur publiken svarade. Med denna skiva vill hon visa upp en ny sida av sig själv.
– Jag får upp andra referenser i huvudet när jag tänker på svensk musik. Inför den här skivan har jag försökt koka ihop allt jag tyckt om sedan jag var liten, säger hon.
Vad är det för referenser?
– Det är artister jag började lyssna på när jag kom från Gambia till Sverige som barn, som Lisa Nilsson och Mauro Scocco. Sedan är jag uppvuxen i Halmstad, så jag har lyssnat mycket på Gyllene Tider. När jag tänker på svensk musik ser jag framför mig att Tomas Ledin spelar en varm sommarkväll, säger hon och fortsätter:
– Idag förstår jag också bättre vad musik kan betyda för folk till vardags.
Dras du till den folkliga aspekten av det?
– Ja, jag älskar det folkliga. Musik är en av få saker vi samlas kring i Sverige. Det brukar finnas en eufori i luften när man sjunger på svenska som det vore kul att försöka fånga. Folk lyssnar ju på orden på ett annat sätt också.
Vad är den största skillnaden mellan att skriva på svenska och engelska?
– Det är mer direkt när jag skriver på svenska. Det är så nytt, så jag känner inte riktigt att jag vet vad jag håller på med – vilket är väldigt roligt. Vissa rader kan man tro att en förstaklassare har skrivit, men så låter det bra när jag sjunger det. Tidigare har jag jobbat mer poetiskt och i efterhand bestämt vad texterna handlar om. Nu behöver jag vara tydligare.
Du har hållit i gång under året med turné, tv och skivinspelning. Har du flow nu?
– Ja, jag har accepterat min arbetsnarkomani. I stället för att vilja fly har jag bestämt mig för att sitta kvar i båten och köra på tills det är klart.
Du rör dig väldigt obehindrat mellan stilar och genrer upplever jag. Vad skulle du säga är kärnan i ditt musikskapande?
– Det utgår från sången – vad jag känner när jag sjunger det och hur jag sjunger. Sedan måste texten handla om någonting jag kan relatera till. Jag har alltid lyssnat på väldigt olika typer av musik. Men ibland tänker jag att det hade varit lättare att hålla sig till en genre.
Det kan ju vara ett ID i sig att inte låta sig definieras?
– Ja, det är ju alltid jag själv som är den röda tråden. Jag kommer nog alltid att vara fett spretig.
Är det någon genre som du skulle vilja prova på fortfarande?
– Det finns massor. Jag tänker att jag ska sjunga mer blues när jag blir äldre. Jag vill också sjunga mer orkestral musik, som Jussi Björling till exempel. Ibland tänker jag också att jag skulle kunna vara sjukt bra på att rappa om jag ville, haha.
Nu ska du ju göra konserter i Berwaldhallen med Radiosymfonikerna senare i år.
– Det känns helt overkligt. Jag har spelat med orkestrar innan, men aldrig i den här storleken. Det är också första konserten där jag tänkt aktivt att jag ska få alla att börja böla.
Seinabo Sey är inte främmande för att samarbeta med andra, och nyligen släppte hon singeln Försent tillsammans med Hov1. När jag frågar henne om när hon gästade den senegalesiske världsstjärnan Youssou N’Dour skiner hon upp:
– Jaa det är egentligen det fetaste jag har gjort! Jag var i Gambia och skulle träffa honom i Senegal. Jag visade honom en av hans låtar som jag hade samplat och lagt sång på, och så slutade det med att han ville ha med den på sin skiva. Efter det har vi hållit kontakten, och jag uppträdde med honom i Gambia en gång. Jag var livrädd och höll på att springa av scen. Han sjunger så bra, det är helt sjukt. Han är också så snäll.
Kommer ni jobba ihop igen?
– Jag tror att det går om jag ringer och frågar, men jag känner inte heller att jag måste jobba med alla mina idoler. Någon mer gång kanske det blir, men då kanske jag skulle lära mig att sjunga på Wolof.
