Ingela Ihrmans senaste konstprojekt slår ett anti-gentrifieringsslag för de boende i Seved.
I början av september skickades närmare 3000 exemplar av det så kallade Seaweedsbladet ut till samtliga hushåll i Seved i Malmö. Seaweedsbladet kan bäst beskrivas som ett konstverk med formen av en områdestidning.
Projektet är den lokala konstnären Ingela Ihrmans tankeprodukt. Det är hon som har producerat allt innehåll till den första upplagan av Seaweedsbladet. De nästkommande två numren görs av två andra konstnärer som bor eller har bott i området, sedan är tanken att tidningen ska göras av en öppen redaktion i samarbeta med Skånes Konstförening (vars lokaler lämpligt nog återfinns på Bragegatan 15 i Seved).
– Jag började arbeta med Seaweedsbladet för ett och ett halft år sedan, under en residensvistelse på en liten ö i Bengaliska viken. Seaweedsbladets första nummer betraktar Seved med samma blick som en marinekolog betraktar ett ekosystem vid havet: Seved beskrivs som “en plats som alla andra” där relationsband knyts och bryts, omringad av porösa gränser och under påverkan av yttre krafter. En text handlar om kärleksgudinnan Afrodites erotiska äventyr vid strandkanten, en annan ger förklaringen till det goda siktdjupet i mästerfotografen Lennart Nilssons fostervattenbilder. På mittuppslaget finns en bild på mig själv när jag badar i mitt badkar utklädd till jättemussla, berättar Ingela Ihrman.
På teoristadiet präglas Seaweedsbladet av ett uttalat gentrifieringsmotstånd. Hela satsningen kan egentligen ses som en hyllning till Seved som det ser ut och fungerar idag, snarare än någon överdrivet skönmålad mäklarkampanj där man försöker "hipsterifiera" området för att få upp marknadsvärdet.
Det är inte jätteofta man ser konst- och kultursatsningar aktivt ta ställning mot gentrifieringen av ett område. Hur kom du fram till att det var något du ville göra?
– I våras var jag med i en studiecirkel i Malmö där vi tillsammans lärde oss mer om gentrifieringsprocesser i allmänhet och konstens roll i dem i synnerhet. Det finns en rad exempel på när konstens närvaro i ett område banat väg för en demografisk förändring som i slutändan resulterat i att boende och verksamheter trängts ut, till exempel genom hyreshöjningar eller icke förlängda kontrakt. Som konstnär vill jag verkligen försöka undvika att bli en bricka i det här spelet, säger Ingela Ihrman.
Genom att producera Seaweedsbladet till en "sluten" målgrupp, dvs. Sevedsborna, ämnar Ingela Ihrman att stärka banden mellan de boende i området.
– Konst som är osynlig för alla som inte bor i ett område är svårare att använda i en “re-branding”-process, i alla fall jämfört med gallerier, ljusinstallationer och surdegsbagerier. Med detta sagt tror jag att konstens närvaro i ett område kan vara otroligt positiv, speciellt om de människor – konstnärer och andra – som redan finns på plats både är med och skapar och tar del av den.
Här kan se mer av Ingela Ihrmans konst. Läs även: "I filmen om Silvana Imam får kärleken ta plats"
