Så städar vi upp nätkommentarerna

I kölvattnet av Flashback-granskningen har hat, hot och kommentarskultur återigen hamnat på tapeten. Doru Apreotesei har funderat på det dåliga internetklimatet och kommit på hur vi förbättrar det. 

En av vår tids sannaste observationer: om du tar en normal person, och ger hen såväl publik som fullständig anonymitet, kommer du troligtvis ha skapat ett fullständigt rövhål till människa. Internet i allmänhet, sociala medier och kommentarsfält i synnerhet, är lysande bevis på hur sant detta är. Faktum är att sajten Flashback, för att nämna något aktuellt, var sig likt långt innan mainstreammedierna fått nys om den. Jag är knappast ensam om att tycka namnet är nostalgiskt. Innehållet på sajten däremot, är inget nytt eller chockerande. Frihet utan ansvar har alltid gett dåliga resultat.

Jag nämner detta för att tydliggöra varför ett av mina favoritkonton på Twitter är @AvoidComments. Kontot skickar ut små påminnelser om att allt bra och lärorikt på internet inte finns i kommentarsfälten. Ni kanske tycker det låter överdrivet. Men hade ni hängt på nätet lika länge som jag och sett den negativa utvecklingen, hade ni nog hållit med. Mycket är bra med webben, inklusive hur platt och demokratisk den är. Samtidigt har internet gjort det väldigt lätt för fullständiga idioter att tränga sig in i konversationer de annars aldrig hade fått ta del av, med samma volym och synlighetsnivå som intelligenta personer. I det offentliga fysiska rummet har vi mycket lättare att porta dem.

Tro inte att jag menar att folk inte ska få uttrycka sina åsikter. Det får de såklart. Men då vill jag kunna filtrera också – ingen har rätt till min eller någon annans uppmärksamhet. Kan jag inte välja bort de mest förhatliga och destruktiva kommentarerna föredrar jag att inte ha någon närvaro online över huvud taget. Detta i sin tur skapar en negativ ”rundgångsloop”, eller nedåtgående spiral. Intelligenta, hyfsade människor slutar helt enkelt diskutera saker på nätet. Många tjänster och producenter har redan förstått detta. Vetenskapliga tidskrifter har börjat stänga sina kommentarsfält, då de upptäckt att folk tar till sig informationen bättre om det inte finns ett forum för konspirations-teoriserande kretiner alldeles nedanför. Även YouTube-personligheter som exempelvis gamern PewDiePie har hakat på trenden.

Hur ska vi då lösa detta, om vi vill skapa ett bättre kommentarsklimat? Det är inte särskilt sannolikt att mängden internetanvändare kommer minska med tiden, snarare är motsatsen garanterad. Det betyder att publiken också blir större, vilket kommer uppmuntra de som anser att internettrollande är en åskådarsport. Anonymiteten då? Ja, den kanske man kunde göra något åt. Somliga tänker säkert att ”om folk bara tvingades logga in med Facebook skulle de tänka sig för först”. Och visst är det delvis sant. Men det går att fuska sig runt sådana restriktioner med bland annat falska konton. Därtill måste vi medge att det finns gott om människor med väldigt goda skäl att skriva under hemlig identitet. Det är inte utan anledning som den värsta formen av nätmobbning innefattar att sprida folks personliga information på offentliga sidor.

Det är helt klart en svår nöt att knäcka. Tro mig, jag jobbar i dataspelsbranschen – och här finns långt smartare människor än jag som kan vinna extremt mycket pengar på att lösa problemet. Riot Games som gör spelet League of Legends jobbar stenhårt för att försöka höja nivån och få sina spelare att bete sig hyfsat mot varandra. Och visst gör de framsteg, men inga jättekliv. Därtill är deras lösningar väldigt specifika för sitt eget ekosystem.

Men jag har en idé som snurrat i skallen ett tag. Tänk om man kunde skapa en sorts omdömestjänst online för såväl individer, sajter och diskussionsforum? Tänk IMDB, MetaCritic eller Yelp. Folk skulle kunna skapa mer eller mindre hemliga identiteter online, precis som idag. Men om du tvingades använda samma identitet i alla kommentarsfält och sammanhang där du kommunicerade med andra, och om andras omdömen sparades, skulle folk tänka sig för desto mer innan de skrev elakheter till varandra.

Det viktigaste med tjänsten, som hittills gått under arbetsnamnet ”Commenteer”, är att användare skulle kunna ställa in egna filter när de surfade. Till exempel skulle du kunna ”blockera alla kommentarer från användare som har mindre än 50 procent positiva omdömen” eller ”varna mig när jag går in på en sajt där genomsnittsbetyget per lämnad kommentar är lägre än 75 procent”.

Jag försöker fortfarande komma underfund med hur man skulle lösa alla praktiska aspekter och täppa till eventuella kryphål. Men jag känner att det är värt att försöka. I verkliga livet är det hyfsat lätt att stänga ute de röster du inte är intresserad av att lyssna på utan att strypa hela konversationen. Samma medel fungerar inte på webben. Det är dags att inse att internet är sin egen grej, med egna förutsättningar och utmaningar. Och att vi förlorar ofantligt mycket när det enda vi har att välja mellan är öronbedövande vitt brus och fullständig tystnad.