kan jag tala om att det är det bästa sättet att döda ett träd på. Det är upp genom barken som allt vatten transporteras, och när man skär en fåra runt trädet kapas alla ledningar. Det hände med den månghundraåriga hängboken i Magistratsparken för några månader sedan. Men plötsligt slog det mig att det kanske var konst. En stackars konstnär som med sitt tilltag ville orsaka insändar- och folkstorm till förmån för trädet, för att sedan slå tillbaka med en sensmoral av typen "Vet skäms människor! Ni blir upprörda över att ett träd dör, men ni skiter i alla hemlösa på våra gator!" eller någon annan patetisk dynga. Men det mest troliga är att ringbarkaren är en Tjikatilo-typ som med fettig överkamning, skalpell och psykopatisk noggrannhet har karvat bort barken bit för bit, tagit några steg tillbaka och tillfredsställt sin skrumpna lem vid åsynen av förstörelsen. Precis som kamphundsägarna gör, de som hetsar sina vindögda kreatur på träden vid Möllan. Men det kommer en tid då hundarna -- likt Darth Vader på den yttersta dagen -- kommer att sätta sina käftar i ägarnas skrev, och inte släppa förrän det lossnar. Morgonen som följer vaknar vi upp till en bättre värld.
Ringbarkning!
Ringbarkning. För de som inte lyssnar på Trädgårdsdags
Stad:
Kategori: