Retrosjukan frodas i musikbranschen

Äldre musik tar över menar en studie som gjordes nyligen. Vad gör det med ny musik i ett klimat av eviga covers, samplingar och ett ständigt romantiserande av sjuttiotalet?

Den amerikanska musikmarknaden består idag till 70 procent av gammal musik, samtidigt som intäkterna från nyproduktion av musik minskar, det menar musikanalytikerna på MRC Data. När studien kom i januari fick alla 50- och 60-talister äntligen kött på benen för sitt mantra att det inte gjorts bra musik sedan 70-talet, som att kvoten för hur mycket bra musik som kan göras tog slut då. 

Frågan blev givetvis ännu mer aktuell när Neil Young och Joni Mitchell med flera plockade bort sin musik i ett ställningstagande mot Spotifys egenproducerade podcast med Joe Rogan. Ställningstagandet blev i själva verket en rejäl ekonomisk vinst för Young, vars försäljning steg markant. Men att bojkotta Spotify är ju inte något nytt, det har många artister redan gjort för att protestera mot den minimala ersättningen streamingsajterna ger upphovspersoner.

Dessutom har det länge rapporterats om en ökning av försäljning av både LPs och, för första gången på länge, CDs. Något som också kan begränsa urvalet av ny musik, eftersom så mycket nytt endast ges ut digitalt. Dessa förändringar har gjort att det mest lukrativa för skivbolag är att köpa upp äldre artisters låtkataloger, inte satsa på nya artister. På samma sätt är det lättare att sampla gamla låtar och göra covers, eftersom man vet att det är ett vinnande koncept.

En annan av anledningarna till den ökade populariteten av äldre musik är självfallet pandemin, som skakat musikindustrin i grunden. Många artister har varken kunnat eller velat släppa ny musik. När artister inte längre kunde turnéra under pandemin blev det inte heller lika roligt att sitta hemma och göra klaustrofobisk sovrumsmusik. Vi har även sett ovanligt många återblickar det senaste året i ny musik till 70-talet, där fokus ligger på riktiga instrument snarare än avancerad konstgjord produktion.

Givetvis är återanvändningen av årtionden cyklisk. 70-talet har ju länge hyllats som musikens bästa årtionde. Ett decennium som fått representera frihet, gemenskap och kreativitet. Får jag kasta in min egen gissning är det ett klassiskt exempel på att vilja ha det man inte kan få. Kan man inte spela live med andra musiker, är det helt plötsligt musicerandet som hamnar i fokus i skapandet av ny musik. Kan man göra felfria produktioner, saknar man snart knastret och det skitiga, då anses det vara det mest äkta även om det är pålagda effekter. Det blir också en nostalgisk tröst, en möjlighet att fly verkligheten som vi alla har behövt.

Men den mest tydliga anledningen till ökningen av gammal musik är i dag appen TikTok. Plattformen har gjort att trender, och därmed låtar, blir virala på nolltid och har gjort att gammal musik grävts upp ur arkiven och presenterats för yngre generationer på det sätt som de själva föredrar. Från influencers och inte deras föräldrar. Den globaliserade marknaden skapar på så sätt ett fåtal trendande låtar. Med tanke på att det släpps 60 000 låtar varje dag på Spotify, är det kanske inte konstigt att marknaden verkar ha blivit övermättad. Det kanske är dags för en annan approach, större omtanke över vad som släpps istället för hur mycket. Dagens tekniska möjligheter att ge ut musik i snabb takt kanske har fått mer negativa effekter än positiva.

Flera studier har tidigare visat att musiksmaken cementeras i tonåren, kanske kommer då dagens tonåringar få en ovanligt retro musiksmak tack vare TikTok, vem vet. Själv tror jag inte att den senaste tidens trend utgör något större hot för nyproducerad musik. Jag tror snarare det handlar om att boomers lärt sig hur man köper och lyssnar på musik digitalt, vilket också bekräftas av MRC. Det lär också vara äldre generationer som är villiga att betala för musik, något de yngre aldrig behövt göra. Det finns alltså fortfarande inga belägg för att säga att musiken var bättre förr.