Lorentz, solo och trygg. Foto: Michelle Kadir
betyg: 4 Klockan är 02.30 och Lorentz ska stänga Way Out West. Det är hans första stora solospelning och lokalen är full och nedsläckt, precis som alla vi som står i publiken. Det känns väldigt lyxigt och tacksamt att få vara med och dela en premiär på det här sättet när det finns en sådan stor ödmjukhet och kärlek från både artist och publik.
Jag har irrat runt och snackat med främlingar i en allé länge innan jag äntligen hittar Trädgår’n, en av alla Stay Out West-scener, och det är redan kö en kvart innan öppning. För att försäkra mig om att komma in på klubben missar jag både Robyn och Pusha T. Det känns rätt märkligt att hela konceptet med klubbspelningar får så lite kritik från besökarna, framförallt de som betalat närmare 2000 kronor för sina biljetter, dessutom är Göteborgs lokaltrafik vansinnigt ineffektiv och inte bra för hjärtat när det ska hetsas mellan Slottskogen och klubbar.
Precis som på Kärlekslåtar tar sig Lorentz fram på charm, lekfullhet och känslomässigt allvar. Om jag blev gravid på Future så får jag hål i tänderna nu. Lorentz är så jävla gullig, kanske för att han har en väldigt vänlig utstrålning som inte direkt regnar över män vid skapelsen.
Låtar om klubbmelankoli och längtan efter livet, natten och kärleken är perfekt en kväll som den här. En till, en till, jag skulle behöva en till mimosa. Scenshowen är sparsam men effektfull och bygger nästan uteslutande på ljussättning och rök. Även om det är Lorentz stora solopremiär så är han en rutinerad live-artist och alla älskar hans soloprojekt, så det måste ändå ha känts tryggt däruppe.
Det enda som stör lite är körtjejen som låter lite för… musikskoleren om ni är med. Eller så är hennes mick lite för hög bara. Lorentz gästas också av både Jaqe, Martin Zakarias och Elin från JJ. Det är överlag väldigt familjär och hög stämning och en perfekt placerad avslutning på Way out west.
Bäst: Där dit vinden kommer! Den känns 100 % framtagen för kvällar som den här och Jaqe som gästar kommer in och lyfter stämningen… Det känns också otroligt mysigt att Martin Sakarias kommer upp och kör Nike med sin bror.
Sämst: Vad håller JJ-Elin på med? Allt runt henne känns otroligt märkligt och VAR ÄR JOY?!Jag såg henne på området. Dock tar Lorentz hennes del och det funkar absolut, det gör det också i Duvchis partier.
