(Samlingsrecension med [B]Steve Turner[/B]: Trouble Man - The Life and Death of Marvin Gaye)
Ett av de mest effektiva sätten att ta sig igenom vintermånaderna utan att pumpa i sig antidepressanter eller gå i ljusterapi är att läsa sig ut ur den egna frostsprängda vardagen och rakt in i några av sina hjältars fängslande livshistorier. De senaste månaderna har bjudit på flera medryckande livsteckningar - spännande läsflykter från den egna verkligheten till en långt mer inspirerande tillvaro. Två av de mest fascinerande livsöden som porträtterats tillhör punkförebilden Patti Smith och den mördade soullegenden Marvin Gaye.
Victor Bockris är en av mina absoluta favoriter bland biografiförfattarna. Engelsmannen flyttade tidigt till Amerika, där han från början av 70-talet vigt sitt liv åt att med outtröttlig vetgirighet fånga historien om New Yorks undergroundscen, genom fantastiska böcker om konstnärssjälar som Andy Warhol och Keith Richards, Muhammad Ali och Lou Reed, Velvet Underground och Blondie, Mick Jagger och William S. Burroughs. Alltid med samma nitiska noggrannhet och samma kontrollerat romantiska fascination inför artisternas i regel våldsamma leverne. Och mer än så: istället för att bara dokumentera sin alternativa omvärld har han fullt ut levt med de människor han porträtterat; delat deras frustration, smärta och sorg, drivit på dem ytterligare i stridens hetta och stöttat dem i deras motgångar. Ibland har han till och med personligen mer eller mindre slungat dem in i strålkastarljuset. År 1972, endast 23 år gammal, gav han till exempel ut Patti Smiths första poesisamling [I]Seventh Heaven[/I] på det lilla förlaget Telegraph Books, vilket han drev tillsammans med sin evige vapenbroder, poeten och journalisten Andrew Wylie.
Det borde med andra ord vara upplagt för succé då Bockris tar sig an att teckna Patti Smiths liv och verk, en artist han uppenbarligen kan på sina fem fingrar långt innan han sätter sig framför ordbehandlaren. Men trots att det är en mycket välskriven bok om en storslagen kvinna lyckas han inte riktigt fånga hennes historia lika träffsäkert och utförligt som i sina tidigare, i regel betydligt tjockare, monografier. Tack vare ett snyggt berättartekniskt grepp flyter intervjuerna friare genom texten än förut, men författaren tycks inte ha lyckats uppbåda riktigt lika stor energi som i de mästerliga livsteckningarna av Richards, Reed och Warhol.
I [I]Trouble Man - The Life and Death of Marvin Gaye[/I] försöker den alldeles oerhört kristne författaren Steve Turner i skarp kontrast till Bockris öppna vidsynthet att porträttera den gamle soulhjälten som ett slags fallen ängel. De tragiska inslagen i Gayes liv förvandlas till moraliska pekpinnar, oturliga snedsteg av en från början god och troende man. Det religiösa greppet går till och med så långt att kapitlen inleds med olika bibelcitat. Trots att Turner - som tidigare porträtterat en uppsjö artister från Eric Clapton till U2 och skrivit inte mindre än två Cliff Richards-biografier - är väl påläst och enligt egen utsago ägnat fyra år av sitt liv åt boken, blir hans lätt homofobiska och inskränkta värdsbild snudd på outhärdlig i längden. Den brittiska musiktidningen Wires recensent Andy Medhurst sammanfattade problematiken med meningen: "What Turner wants to present as a study in failed faith ends up as one of the best arguments for atheism I've ever read". Amen.
Stad:
