Nöjesguidens Göteborgspris 2003

[B]Musik[/B] ROCKY DENNIS Just som vi trodde att vi aldrig igen ville höra en spårvagn besjungas dök Jens Lekman upp och fick oss att okynnesåka 7:an i hopp om att hamna i himlen. Vad som började med en självutgiven sjutumssingel har under året kommit att föra Jens (eller Rocky Dennis), via lokala skivetiketten Service, rakt upp på listor och in i hjärtan. Nu väntar vi otåligt på debutfullängdaren, som med all tänkbar sannolikhet kommer att vara till bredden full av vackert hoptejpade poplåtar. JOSÈ GONZALEZ - [B]Vinnare[/B] Det är egentligen ganska enkelt. Det handlar ju bara om en gitarr och ett par ackord. Men ändå, på något sätt, vi vet inte riktigt hur, stannar våra hjärtan helt när José Gonzalez spelar, som för att det ska bli lite extra tyst. När svenska skolbarn fick lära sig att tolka Feelings och att man ska klappa händerna när man är riktigt glad satte Josés föräldrar honom snabbt att lära sig de politiska protestsångarna Silvio Rodriguez och Chico Buarque. Klart det blir bra då. FRANKE Upplevelsen av Franke är som att få en tegelsten i skallen. Visst, det gör ont, men det är samtidigt lite skönt. När våra skivrutiner höll på att bli som mest pinsamma med ett ständigt rotande i hård 80-talspop och funk dök Franke upp och övertog The Jesus and Mary Chains tid i tvättstugan. Jag älskar dig och Aldrig förstå kommer för evigt stå uppsprayade i svart i våra pojkrum. [B]Form[/B] NICKLAS HULTMAN Nicklas är i huvudsak grafisk formgivare, men man gör det väl enkelt för sig om man nöjer sig med den benämningen. Det handlar om en märklig blandning av grafisk design/mode/konst/porr, som han allt som oftast delar med sig av i det offentliga rummmet. Han gick ut HDK i våras och har bland annat gjort scenografi och kostym för teateruppsättningar, en utställning på elskåp och smyckat staden med kärleksmeddelande i form av sommarens hits översatta till svenska. Vi har även hört ryktas om redesign av porrfilmsomslag, och vi väntar med spänning. REFLECTIVE CIRCLE Josefin och Johan Lassbo driver tillsammans klädmärket Reflective Circle. Josefin, som är utbildad på Danmarks Designskole i Köpenhamn, och Johan, som har sin bakgrund i dataspelsdesign, har de senaste tre åren ägnat sig åt sitt eget klädmärke. Det handlar om tidlösa plagg ofta med ett enkelt snitt och med omsorgsfullt utvalda material, inte minst ur ekologisk synvinkel, med höga ambitioner om att deras plagg ska ha livslängd långt bortom köpcyklerna i dagens konsumtionssamhälle. Spännande form med sunda värderingar alltså. JULIAN RED - [B]Vinnare[/B] Mattias Lind driver sedan en tid tillbaka jeansmärket Julian Red, ett namn inspirerat från en karaktär ur Bret Easton Ellis Less Than Zero. Bara det värt en nominering. Allt han gör - jeans, T-shirts och huvtröjor - är väldigt basic. Men jeansen tycker vi är finast. De är så smala och fyllda med roliga detaljer att julbantningen kommer att gå som en dans. [B]Media[/B] OEI I smakfull förpackning presenterar OEI poesi med ambition, vilja och humor och visar att det svåra också är det mest intressanta. OEI har det senaste året försett oss med lysande läsning i temanummer kretsande kring så vitt skilda ämnen som Idioti och Gertrude Stein. Att tidskriften även utvidgats till att omfatta utmanande bokutgivning i samarbete med Modernista visar att de är en poetisk kraft att räkna med. Till våren utkommer bland annat tidigare oöversatta texter av Stein. CMYK TV Öppna Kanalens flaggskepp. Björn Hellström och Virgil Dejarv fortsätter oförtrutet att förse oss med videokonst med lika delar lekfullhet och teknisk genialitet. Några av Göteborgs intressantaste konstnärer har bidragit till att göra CMYK TV till det mest inspirerande du kan se på en förfest. För den som är beredd att byta gallerirundan mot en kväll i TV-soffan. Glöm inte att Öppna Kanalen rymmer betydligt fler program av den här kalibern. Gör ett du också! OPTIMAL PRESS - [B]Vinnare[/B] Förläggaren Ingemar Bengtsson skulle aldrig komma på tanken att kalla de begåvningar som ges ut av Optimal Press för "serietecknare". Det låter slarvigt, som om vem som helst kan klottra fram serier. I stället kallar han dem skapare. För seriekonst kräver inte bara schyssta och slagfärdiga bilder, utan också förmågan att berätta stora historier. Därför är det inte konstigt att några av Sveriges skickligaste bildberättare återfinns på Optimal. En "skapare" behöver alltid en förläggare som vårdar deras talanger med största noggrannhet. Gåtan ligger snarare i hur han hittar dem. Bengtsson har en nästintill övernaturlig förmåga att år efter år skaka fram fantastiska berättelser av okända förmågor till en krävande läsarkrets. Optimal press och Ingemar Bengtsson framstår allt mer som en förutsättning för god svensk seriekonst. [B]Konst[/B] STAFFAN HJALMARSSON I den relationella konsten är publiken konstnärens material. Konstnären på området heter just nu helst Staffan Hjalmarsson. Oroväckande hämningslöst tycks han göra precis vad som faller honom in. Som den gången han låste in sin vernissagepublik i Stockholm eller när han skakade Borås med Nio stölder från Knalleland. Sist sågs han hålla i en Bingoshow utanför Konstmuseet. Vad han gör härnäst är omöjligt att yttra sig om. Valands elevordförande har framtiden för sig. Släpp honom inte ur sikte bara. Ibland gömmer han sig i en låda. AGAINST ALL EVENS Göteborgs Internationella Konstbiennal tog ett gigantiskt kliv framåt andra gången den arrangerades. Att Carl Michael von Hausswolff, utställningens curator haft en avgörande betydelse är givet. På egenmäktigt frifräsarmanér ringde han upp sina kompisar runt om jordklotet och knackade dessutom på hos sin konstnärsgranne. Tillsammans fixade gänget en utställning av internationell klass. Vi tackar. Göteborgs rykte som konststad är på väg att återupprättas. HELENA ROOS - [B]Vinnare[/B] Saftiga, vibrerande och serietidningsmässigt kraftfulla var bilderna som fyllde Stenasalen i Konstmuseet 5 april - 11 maj. Runt om en kapsejsad Fiat-bil i mitten av rummet slingrade sig en historia om olycklig kärlek, berättad med glödande innerlighet. Helena Roos, konstnären bakom årets mest vitala utställning, vågar ta ut svängarna känsloregistret. Detta vill vi se mer av! [B]Klubb[/B] SCRATCH Ayes One och Lövet är hjältarna som för lite drygt ett år sedan såg till att Göteborg fick en ny anständig tillflyktsplats för stans hiphopare. Då och då arrangerar de riktigt ambitiösa fester, med svårslagna bokningar och brutalt röj. Men allra oftast bjuder de in till sin komprimerade, mer avslappnade Baby Scratch i den underligt rustikt inredda baren Nevada på Vasagatan. Oavsett vilken av klubbens tillställningar du väljer att besöka utlovas en helskön kväll. KLUBB BLENDA - [B]Vinnare[/B] Under 2003 har Blenda, i tur och ordning, avancerat från att ha varit en intim och svettig tillställning på Bliss, via sommarens grymmaste party på Jazzhuset, till att flytta in i vad som en gång var frälsningsarméns rymliga lokaler. Där förvandlar Jiggy Joel, Blenda Lars och DJ Confuze dieselstinkande rockklubben Sticky Fingers fina ovanvåning till stans mesta fest en gång i månaden. Och det tackar vi för. HOT SERVICE Okej. I skrivande stund har Ola Borgströms klubb Hot Service bara hunnit med att avverka en kväll på gamla anrika Trappan. Men vi var lyckliga i veckor efter premiären, och kan inte låta bli att skänka klubben all tänkbar uppmärksamhet. Äntligen känns Göteborg aningen mer levande igen. Till slut slipper vi att nostalgiskt drömma oss tillbaka i tiden för att minnas hur det var att ha riktigt kul på ett dansgolv. Vi väntar otåligt på nästa tillfälle då Ola skämmer bort oss med sina arrangemang. [B]Krog[/B] IVY GRILL Det finns två egenskaper på Ivy Grill som är särskilt intelligenta: inredningen och maten. Grabbarna har fattat att lägga krutet på rätt saker. Istället för att smaska på med en dundermeny med gåslever, rysk kaviar och dyr minimalistisk inredning har man gjort precis tvärtom, skapat en lätthanterlig och enkel meny bestående av välhängda biffar tänkt att avnjutas i en maximalistisk inredning. Så vi gratulerar Ivy Grill till en riktig klassiker på Vasaplatsen. Men det var ju tanken redan från början. SAHARA GOURMÉ - [B]Vinnare[/B] Ett tag var Chateau Musar den enda anledningen att hetsa upp sig på ett libanesiskt vis i Göteborg. Men det var innan Sahara Gourmé dök upp med sina läckra kikärtsbollar. Det var så kul att kila dit och äta smårätter från en för oss exotisk del av världen, sitta på stora sköna kuddar och röka äppeltobak ur stora vattenpipor att vi till slut blev helt snurriga i huvet. SWEDISH TASTE Konceptet Swedish Taste springer ur en distanslös passion för mat och dryck. Annars skulle man nog inte öppna en krog som inte är en krog. Swedish Taste ser nämligen bara ut som en krog. De har stolar, dukade bord och två stora kokplattor, men man ska inte dra i några för stora växlar för det. För tre år sedan startade Per Blomqvist, Henrik Håkansson och Magnus Lindström, alla med meriter från bland annat kocklandslag och Guide Rougekök, ett koncept som innefattar catering och privata bjudningar som också erbjuder provsmakningar och föreläsningar. Allt av yppersta klass. Om ditt vinförråd börjar svälla över hemma i Örgryte kan du också hyra en liten vinbox i källaren. [B]Läsning[/B] ERIK ANDERSSON Du hittar ingen recension av Erik Anderssons senaste roman Bengt i en engelsk livsstilstidning. Den finns säkert inte ens någon översättning. För hur skulle man kunna översätta en sådan typisk svensk stilist till ett främmande språk? Mycket skulle säkert gå förlorat. Med lätt och ledig elegans beskriver han författaren Bengt Worm och hans polare på ön Bräckö i Göteborgs skärgård med en för vår tid unik, nästan gammalmodig stil. Men som känns förvånansvärt nödvändig och angelägen. Han har också visat sin språkbegåvning både som översättare och kulturskribent. ANNIKA RUTH PERSSON - [B]Vinnare[/B] Du och jag, Marie Curie är en fullfjädrad debut, redan nominerad till Augustpriset. En stark, rolig och närmast hudlös skildring av tonårshelvetets allra första brinnande, flämtande kärlekshistoria. En berättelse utspelad i välbekanta Majornakvarter, där Slottsskogen och fotboll spelar betydande roller. Lika välgörande för unga själar och unga hjärtan som någonsin Morrisseys skivor. JOHANNES ANYURU Johannes Anyuru är 24 år och debuterade tidigare i år med diktsamligen Det är bara gudarna som är nya. Stilgreppet är episkt och med ett lasersikte inställt på förortens grå verklighet. Det handlar väldigt lite om gåslever och Sauternes, och istället har pizzerior och starka mödrar fått inta huvudscenen och hjälterollen. Samlingen har Iliaden som grund, men behandlar den fräckt där egna moderna tolkningar blandas med korrekta fragment. [B]Film[/B] BJÖRN RUNGE - [B]Vinnare[/B] Björn Runge har skolats av mästaren Roy Andersson och är skaparen av 2003 års bästa svenska film. Om jag vänder mig om är en mörk skildring av människoöden i upplösning. Sveriges skådespelarelit får möjlighet att visa vad de går för och briljerar gör bland andra Ann Petrén som den bittra, elpistolförsedda Anita. EXILFILMFESTIVALEN Tioårsjubilaren Exilfilmfestivalen visar oss angelägen film som på olika sätt kretsar kring att befinna sig i exil eller är skapad av filmare i exil. Hagabion fick 2003 sällskap av Draken som spelplats för denna festival som placerat Göteborg på världskartan. Under några skälvande höstdagar besöks Göteborg av internationella konstnärer och filmare av dignitet. Exilfilmfestivalen ger oss möjlighet att uppleva film som alltför sällan når bortom de svenska distributörerna. KLUBB SUPER 8 Klubb Super 8 fortsätter att roa och oroa oss med sin totala brist på traditionellt god smak. Klubb Super 8 presenterar filmer dignande av omotiverade nakenscener och groteskerier i garanterat ocensurerade kopior och skapar därmed ett välbehövligt andningshål i Göteborgs, inte alltid så frigörande, filmklimat. [B]Kafé[/B] LE PAIN FRANCAIS - [B]Vinnare[/B] Det är märkligt svårt att hitta ett riktigt bra kafé centralt i Göteborg. Otaliga gånger har vi släpat oss tvärs över stan till det lilla franska krypinet vid den stora gråa vägen för att njuta av de oslagbara bakverken med de svåruttalade namnen. Nu är de dagarna förbi. Le Pain Francais har skänkt oss tillfredställelse i form av ett nyöppnat, hjärtligt välkommet, kafé mitt i stan. KARDEMUMMA Majorna har länge varit oproportionerligt fattigt på bra fik. Ett av få ställen värda att besöka heter Marmelad och drivs med kärlek av Amir. När det så plötsligt dök upp ett sprillans nytt, snyggt inrett kafé tvärs över gatan kunde vi inte låta bli att förfäras över fräckheten i att öppna ett alternativ till Marmelad så nära. Men snart föll alla bitar på plats, bakom Kardemumma fanns samma hjärta som bakom stället mittemot. Och innanför väggarna precis lika mycket skön stämning. MAHOGNY Att kvalitetskaffe blivit ett viktigt inslag i varje anständig människas vardag är väl knappast någon nyhet. Svårare då att förstå att så få lyckas att tillgodose våra behov av riktigt bra kaffe i kombination med behaglig atmosfär. Men det finns undantag, och ett av de allra bästa stavas Mahogny, ligger på Skånegatan och serverar omsorgsfullt tillredda koffeindrinkar i perfekt italiensk kaffebarsmiljö. [B]Teater[/B] KAROLINA FRÄNDE - [B]Vinnare[/B] Unga Riks kan skatta sig lyckliga. De gjorde onekligen ett kap när de utnämnde regissören Karolina Frände till teaterns nya konstnärliga ledare. Vad utnämningen kommer att betyda för Teatersverige kan man naturligtvis bara spekulera i. Vad Frände redan gjort för teatern i Göteborg finns det dock kvitto på: den imponerande rad uppsättningar på Bhopa och stadsteatern som burit hennes signum. Frände har med sina gästspel i Göteborg bevisat att hennes begåvning spänner över alla genrer, från stillsam absurdism i Luften andra inandas till queer cabaret i Pelle Snusk och politisk plakatteater i Frigiven. Därför förväntar vi oss att hon, trots det flådiga jobbet på Riksteatern, även i fortsättningen kommer tillbaka hit med jämna mellanrum för att visa oss hur riktigt vital teater kan se ut. TEATERBAREN PÅ ATALANTE Ett lyckat koncept snor man och gör om. Det gör de flesta konstnärer. Så när filmbaren på Atalante blev en otippad succé bestämde sig regissören Svante Aulis Löwenborg att göra samma sak. Men lite annorlunda. Resultatet blev ett av årets trevligaste initiativ, en serie högläsningar av ny dramatik samt efterföljande diskussioner med specialinbjudna gäster. Baren på Atalante är därmed inte längre bara en oas för alla alkoholtörstiga, utan även för alla teaterintresserade som är svältfödda på nya influenser och seriösa samtal om dramatik. HAGATEATERN När Lilla teatern gick i graven för några år sedan var det inte många som trodde att lokalerna vid Järntorget skulle få förbli en hemvist för kulturella aktiviteter. Ack, vad fel de hade. För i en tid när Seven Eleven-butiker lägger vantarna på varenda tom lokal de kommer över gjorde frigrupperna Tamauer och Kurage gemensam sak och flyttade in. Delvis för att spela teater, men också för att göra skillnad. En envis tro på kulturens och framför teaterns möjligheter att förändra något så stort och abstrakt som samhället utgör nämligen kärnpunkten i verksamheten på Hagateatern. Det lär därför inte dröja länge förrän Hagateatern gjort sig oumbärlig i Göteborgs kulturliv. [B]GLÄDJESPRIDARE[/B] DISTRO Det klipps och klistras som aldrig förr i Göteborg. Det sys och spelas in och kopieras. Rebecca Lilliecrona och Sabine Ostermark har tillsammans tagit på sig det angelägna ansvaret att skapa en plats för distribution av all kreativitet. Där man dessutom kan sitta ner och vårda söndagsångesten med intressanta musikakter. Aldrig förr har den berömda dagen efter känts lika meningsfull. RÖDA STEN - [B]Vinnare[/B] Vi har alltid gillat den där halvödsliga platsen under Älvsborgsbron, men sällan funnit någon självklar anledning att åka dit under sena sommarkvällar. Men allt det där förändrades drastiskt i somras när ett gäng hjältar bestämde sig för att förvandla Röda Sten till stans bäst belägna restaurang/bar/klubblokal. Att kunna dricka öl och lyssna på bra musik medan gigantiska Stena-färjor passerar på armlängds avstånd är såklart den ultimata sommarupplevelsen. SVT DEBATT I november gav sig SVT in i debatten om Björn Ranelids läppglans. Det tackar vi för. Resultatet blev dryga tjugo minuters surrealistisk TV-historia som sopade mattan med all satir som någonsin producerats. Vi fick veta att Ranelid inte tänker stämma Expressen, eftersom han lätt får näsblod. Expressens kulturchef Per Svenssons gjorde grimaser och ackompanjerades av närbilder på Ranelids fylliga läppar. Som grädden på moset babblade en fnissig Rigmor Robért om impotenta silverhannar och konstkritikern Natalia Kazmierskas hävdade med en dåres envishet att en attack mot Ranelid är en attack mot alla gubbar. Kulturdebatt har aldrig varit roligare. Eller obegripligare.