John Cummings och Stuart Braithwaite sitter i soffan och blickar ut över Stockholm från Clarion Hotel. Efter nästan en heldag med intervjuer förstår vem som helst att de är trötta. Stuart behåller mössa på och John snuttar på sitt te. Det slår mig att de ser så mycket yngre ut i verkligheten.
- Kör, tycker John.
- Precis, svarar John. Det var väldigt trevligt. Paul är bra på sitt jobb, på det tekniska och så har han en väldigt fin studio.
- Han känner oss väldigt väl också, fortsätter Stuart. Våra starka respektive svaga sidor.
-…som han är väldigt mån att berätta om, avbryter John.
- En liten smula, svarar Stuart. När man träffar band med tonåriga medlemmar eller yngre som känner till oss så börjar man förstå. Också band som blev stora efter oss.
- Nja, säger Stuart. Det stör mig inte direkt, men snarare är vi ett vanligt rock instrumentalt rockband.
- När vi först började så var det väl 50/50, minns Stuart. Jag tror att det gick upp för oss att det instrumentala funkade bättre för oss än att skriva ”sånger”. En del riktigt dåliga sånger. Vi kan väl säga att det var en process som ledde oss dit.
- Det är faktiskt en väldigt svår grej att göra, erkänner John. Speciellt om du måste.
- Tortyr, menar Stuart. Fast när det händer och det funkar så är det såklart tillfredsställande.
- Haha, skrattar Stuart. Ja, det har jag. Men kanske inte när det gäller Jim Morrison eller Lionel Richie. De där namnen, de är nog bara valda på måfå om jag ska vara ärlig.
- Inte Puff Daddy heller, fortsätter John. Nej, ingen av dem är nog våra ”favoritkändisar”. Alla i bandet har nog ett hälsosamt intresse för kändisar bara.
- Ja, säger Stuart. Det börjar bli väldigt tröttsamt att svara på frågor om Hardcore Will Never Die, But You Wills titel med tanke på att förklaringen står med i pressreleasen. Förlåt om det råkar vara din nästa fråga! Men allvarligt talat, frågan går mig på nerverna. Nästa gång ska vi kanske stryka under i pressreleasen och påpeka att så här är det!
- Historien bakom titeln är faktiskt bara… skit, erkänner John. Men nu var det faktiskt ett tag sedan vi fick någon fråga om bandnamnet.
Barry flyttade till Berlin och John till New York. Var distansen ett problem under processen till Hardcore Will Never Die, But You Will?
- Nej, svarar Stuart. Killarna flyttade tillbaks lagom till inspelningarna av skivan.
- Jag gillade att vara i Skottland igen så mycket att jag flyttade tillbaks, berättar John.
- New York är fantastiskt, skrattar John. Men jag flyttade tillbaka på grund av…
- …vissa omständigheter, avbryter Stuart.
Okej. Men apropå er pressrelease så står det att Mogwai inte är rädda för Satan längre. Men något måste ni vara rädda för?
- Ormar, erkänner John. Och bin. Fast det där med Satan… jag tror inte man kan vara rädd för något man inte tror på. Vi var nog aldrig rädda för Satan trots allt.
