Han har producerat konstiga videos på internet i ett decennium och haft orimligt stort inflytande på en liten kommun i finska Österbotten. Efter tio år vill PonyHans anonyma skapare fortfarande inte bli offentlig.
3 april var det tio år sedan YouTube-användaren PonyHans lade upp första avsnittet av "Sjukt Lokal Lokal-TV". Serien består av bisarrt omklippta inslag från de svensktalande kanalerna Sundom TV och Malax TV i finska Österbotten. Enligt tidningen Vasabladet har programmet, som inte är jättepopulärt på de båda TV-stationerna, ökat antalet svenska turister i området. En av PonyHans följare ska till och med ha flyttat till Malax och bildat familj efter att han sett klippen.
Runt tio-årsjubiliéet kommer även PonyHans Instagram-konto att nå 1000 inlägg. Över 70 000 personer följer hans publiceringar av anti-reklamfilm -- som till exempel fick ett av världens största företag att köpa hans begagnade Volvo -- och "Löpsaglar", absurda alternativrubriker till Aftonbladets artiklar.
Dubbeljubiléet bäddade för ett samtal med mannen bakom PonyHans, den underexponerade Malmöbo Castor. Eftersom jag svalt idén om att alla konstnärer ger uttryck för sig själva i sina verk förväntade jag mig någon med kraftig spritrodnad och ögon som pekade åt olika håll. Ingen på pilsnerhaket där vi stämt träff matchade min mentala fantombild, utan jag tvingades att använda mina tvivelaktiga journalistiska färdigheter för att luska fram att han var den enda personen i lokalen utan sällskap.
Varför är du så hemlig?
– Ah vad fan, jag har inget behov att bli igenkänd. Det är rätt skönt att slippa den grejen. Jag är besparad från näthat som många andra får ta del av, speciellt kvinnor. Så fort man kommer ut som en riktig person och har en åsikt kan man få en massa skit. Skönt att slippa ändå, att få vara kreativ när man vill och samtidigt få folk att skratta och droppa gråtsmileys räcker för mig.
Har du känt att din humor är udda?
– Jag det har jag ju. Jag har verkligen trott att den humorn jag har haft med mina vänner har varit intern och korkad och tramsig. Jag hade aldrig trott att folk skulle uppskatta det på det här viset. Malaxgrejen har blivit som en liten kultgrej, det är inte så extremt många som tittar på det på Youtube. Det var först genom löpsedlarna som det verkligen [blev stort].
Vad tycker du om rubriksättningen på svenska kvällstidningar?
– Den är riktigt pinsam ibland. De är ju bara överdrivna och blir ett skämt i sig själva. Ibland ändrar jag bara en del av rubriken för den är redan så jävla bra. Folk skickar ofta saker till mig och skriver "Är det du som har skrivit den här? Jobbar du på Aftonbladet?". Expressen känns väldigt danskt. Danska nyhetssidor ser helt sjuka ut, typ “Blinda Edith masserar fula kunder och mår bra av det”, så är det en bild på en blind tant, helt ballögd, som älskar att masserar fula gubbar. Det är ju det jag gör.
Det låter exakt som det du gör, fast ingen tror att det är på riktigt… Eller?
– Det är de som gör det och det är rätt roligt. Det var något om en gubbes sista vilja och en jävla travhäst... Han körde upp ett finger han haft i röven i hästen så den dog, eller något sånt, och det var det någon som trodde på och verkligen blev arg.
Det är däremot sant när du skulle sälja din Volvo 245 gjorde du en reklamfilm som blev fullkomligt viral eftersom den suggestivt berättade att bilen till exempel hade en insida och en utsida. Du körde till slut ner bilen till Italien. Vem var köparen?
– Det var Microsoft som köpte bilen till slut. De skulle använda den i en reklam för deras Xboxspel Forza Horizon 2. De såg väl att de kunde hooka lite av hypen som filmen fått när de skulle släppa spelet. I den stora reklamfilmen till spelet var Volvon bara med i en flygbild, men sen tog de lite fler bilder som vi använde till en annan film. Jag hade många köpare, men det här gav oss en utflykt på köpet.
Har du någon ambition att försörja dig på PonyHans?
– Nej, det har nog aldrig varit så riktigt. Tanken kommer upp när man får så mycket följare och folk tycker om det man gör. Men jag är så ostrukturerad och pallar inte pappersgörat. Jag är rätt kass på att sälja in mig också, jag är inte skitsugen på att hänga på reklampitchmöten i Stockholm med massa stressiga “o-creative” directors heller. De bästa filmerna jag gjort har varit när det inte finns några premisser eller pengar inblandat eller när man jobbar med bra och mysiga människor.
