Under 2009 var de ett de av de mest hypade banden, och ikväll spelar stämsångsexperterna och Talking Heads-uttolkarna Local Natives i stan. Nöjesguiden ringde upp Ryan Hahn på turnébussen för att få veta vad vi kan förvänta oss av deras besök.
-- Europa är helt fantastiskt. Vi har spelat i Berlin, i Amsterdam, i Paris. Och så i London, men det hade vi gjort förut. Det är fantastiskt. Men rätt kallt.
Vänta bara tills ni kommer till Sverige. Vi har haft minus 20 Celcius den här månaden.
-- Du skojar med mig? Vi var i Kanada, men där var det inte så kallt. Hm. Vi som hade tänkt försöka hinna se något av Sverige också.
Det var era spelningar på South of South West i våras som verkligen fick igång snacket om Local Natives. Vad är det som är så speciellt med er live?
-- Det är mycket mer energiskt live än på skiva. Jag tror att en stor del av uppståndelsen handlar om att folk tror att till exempel våra vokalharmonier är rena studiokonstruktioner, och så blir de överraskade över att vi gör dem lika bra live.
Och så byter ni instrument med varandra hela tiden, i den gamla fina The Band-traditionen.
-- Det blir så. Eftersom alla kan spela en massa olika instrument så vill vi gärna ha olika roller I olika låtar. Vi byter inte instrument för att det skulle vara coolt eller så.
Händer det att ni bråkar om sådant? ”I den låten vill jag spela piano!” ”Nej, jag!”
-- Haha. Nä. Eller… Jo, det händer nog faktiskt ibland.
Vad bråkar ni annars om? Jag menar, eftersom ni bor tillsammans också hemma i Los Angeles måste ni ju gå på varandras nerver ibland.
-- Inte så farligt faktiskt. Vi bråkar väl om städning, om att somliga i bandet aldrig diskar och sådant. Det brukar bli lite smällande med dörrar och så ibland, men inget värre. Tycker jag. Men jag är å andra sidan den enda i bandet som inte har flickvän, och det gör det kanske lättare för mig.
Och så övar du, Taylor Rice and Kelcey Ayer trestämmigt vid frukostbordet varje dag, antar jag?
-- Varenda dag. Nä, allvarligt talat så har vi ju spelat tillsammans i fem-sex år vid det här laget, och eftersom alla skriver låtar blev det också naturligt att alla sjunger. Vi har alltid gillat Crosby, Stills, Nash & Young och Beach Boys, långt innan band som Fleet Foxes började sjunga i stämmor.
Ni kallar er hellre för ”vokalgrupp” än ”band”?
-- Jag vet inte. Vi har sagt det någonstans, men när vi skriver låtar är snarare gitarrerna i centrum. Så har vi en del högljudda stunder också. Men visst, det blir rösterna som kommer i fokus när vi spelar.
Er rytmsektion är inget att skämmas för heller.
-- Kul att du tycker, rytmsektionen är faktiskt en av våra största stoltheter i bandet. Det är inget simpelt takthållande som pågår där, vi känner snarare igen oss i band som Animal Collective och Broken Social Scene när det gäller rytmerna.
Covern av Warning Sign är ju också ett tecken på rytmfokus. David Byrne brukar ju ha örat mot asfalten, har ni fått några reaktioner på covern från det hållet?
- Shit, nu blir jag orolig. Han hänger ju verkligen med, och hoppar in med folk som Arcade Fire och Dirty Projectors. Men inte ett ord om Warning Sign har vi hört. Tänk om han inte gillar den?
Local Natives spelar på Woody West, Sticky Fingers, Kaserntorget 7, ikväll kl 20.00
Stad:
Artist:
Kategori:
