Länge var bilar, hus och båtar det enda en man behövde köpa. Hans fru köpte allt annat. Mat, hushållsartiklar och kläder åt familjen. Så var det och mannen kunde lägga sin panna i djupa veck över viktigare saker, lyckligt ovetandes om att man blir rynkig av ”upprepade ansiktsrörelser”.
Enter den metrosexuella mannen, Nittio- och nollnolltalets älskling. David Beckham med diamantörhänge, välgroomad hy och sarong. Med busig blick var han omslagspojke för ett helt nytt ideal. Den brittiske journalisten Mark Simpsons myntade begreppet i artiklar om David Beckham, till exempel ”Meet the Metrosexual” i tidningen Salon (22/7/2002). Det är mer eller mindre exakt tio år sedan.
Simpson såg den metrosexuella mannen som sexuellt ambivalent. Beckham poserade i gaytidningar och blev gärna beundrad av både kvinnor och män. En tvättäkta narcissist, menade Simpson, som även såg paralleller till hur den ”typiske bögen” lever sitt liv. Den metrosexuelle mannen levde ensam i en storstad, gillade att konsumera och brydde sig om sitt utseende. Kort sagt en man som skulle ha beskrivits som en ”fjolla” tidigare.
När begreppet metrosexualitet plockades upp av marknaden försvann den ambivalenta aspekten. För att kunna sälja grooming till straighta män krävdes det att man försäkrade att den nya metrosexuelle mannen absolut var straight. Ja, han var så straight att han inte behövde oroa sig för om att verka homo bara för att han älskade kläder. Patrick Bateman i American Psycho (2000) blev en accepterad manlig förebild utseendemässigt. Må vara att han var seriemördare, men han var i alla fall inte bög.
Idag skulle knappast en man som bryr sig om sitt utseende beskrivas som metrosexuell. Den amerikanska skönhetsmarknaden för män är värd många miljarder per år. Svenska siffror är svårare att finna, men svenska män är knappast mindre fåfänga än amerikanska. Skönhetsoperationerna bland män ökar i Sverige, vanligast är näs- och ögonlocksoperationer, fettsugning och hårtransplantation.
Och samtidigt som fler odlar ett hippt skägg tas hår bort på andra ställen. Den släta, hårlösa (och muskulösa) mannen är ideal, något som också tagits från bögvärlden. Omklädningsrummen på gym idag är helt klart mer Tom of Finland än macho skogshuggare.
Skönhetsbranschen i USA talar om ”den metrosexuellas död”. Det är nämligen mer norm än undantag att ”ta hand om sig”, som det så tjusigt kallas. Skönhetsbranschen jublar. Och som tjej kan jag inte låta bli att känna en viss glädje. Nu måste ni också bry er! Tänk så tokigt det kan bli! ■
