Krogpersonalen avslöjar

”Svennelökar”, ”babbegäng”, ”helgmaterial” och ”oönskade element”. Hur står det egentligen till med diskrimineringen på våra svenska nattklubbar? Vi har låtit de som styr få säga sitt.

Daniel 30 år, ordningsvakt, Stockholm

Daniel har jobbat som dörrvakt i snart tio år. Innan han landade på ett ställe som får beskrivas som ett av Stockholms hippaste, syntes han vid entrén på klubbar som hade ryktet om sig att vara både ”svenniga” och ”bråkiga”. Skillnaden i arbetssätt är stor. 

– Det bråkiga stället var en stor nattklubb som dessutom hade öppet till 05 och där var det väldigt ungt, säger Daniel. Där var det så mycket stök att jag fick jobba med det en ordningsvakt egentligen ska göra – ordningshållning. Jag jobbade inne i lokalen och utanför hade vi entrévärdar, alltså civilpersoner och inte tjänstemän, som fick steka folk med hjälp av en gästlista och alla möjliga system. Det ”svennigare” var ett förkrökställe där det ändå kunde bli drag och där folk ibland hängde kvar till 02. De hade ambitionen att vara väldigt o-Stureplan. 

Den ambitionen gjorde att nattklubbscheferna fick säga till honom att inte vara så hård med ålder, fylla eller för stora sällskap.

– Det viktiga var att folk skulle få bärsa och göra i stort sett vad de ville. Och det funkar faktiskt att ha det så, det blir inget tjafs. Folk slipper granskningen i dörren. Nackdelen är att såna ställen ofta har en dj som spelar radiohitsen för att alla ska bli nöjda och att man riktar sig till en så bred publik som möjligt. Nu jobbar jag däremot på ett otroligt nischat ställe. Det är trendigt, det är avant garde med dj:s och evenemang, det är många samarbeten med klädföretag och spritmärken. Och då blir insläppet därefter.

När ett ställe är ”trendigt”, det är då man blir mer selektiv i dörren?
– Ja. 

Är tanken då att det automatiskt blir otrendigt om man inte är selektiv i dörren?
– Ja. Men det hör till att vi stänger ganska tidigt och att vi inte har någon entréavgift – vi måste ju strypa inträdet. Hade alla fått komma in på ett sådant litet ställe hade vi varit tvungna att stänga insläppet vid 23 under helgen.  

Och vad är det egentligen som är så illa med det? Är det inte bra, rent ekonomiskt, om ett ställe är fullt så tidigt? För barkassan menar jag.
– Två anledningar. Ett: när man nu har möjligheten att välja, vill man utnyttja det. Och det vill man för att få bort oönskade element eller nischa stället mot en viss inriktning. Den huvudsakliga uppgiften för stället där jag jobbar är heller inte att tjäna pengar, den är att vara i fronten för det trendiga i Sverige. Konkurrenterna är inte ställen som har större omsättning utan andra trendiga klubbar. Två: vi har så många stamgäster, folk som är där fyra gånger i veckan, och de vill vi prioritera. De ska kunna räkna med att på helgen ta med sig ett större sällskap.

Ni vill kunna välja att neka vissa, för att ha möjligheten att premiera era stamgäster när de kommer med ett större sällskap vid, säg, 01 på en lördagskväll?
– Precis. Vi prioriterar dem, och då drar de i sin tur med sig mer trendigt folk och det börjar om. 

Funkar det här systemet felfritt?
– Ibland krockar det. Vissa är stamgäster, men är ändå inte helg-material. Andra är jättebra och trendiga, men kanske de enda i sin kompiskrets som är det, så där blir vi tvungna att steka hela sällskapet.

Vad menas med ”helgmaterial”? Vad är det som gör att någon kan komma varje onsdag och torsdag, men sedan inte ”fungera” på fredag och lördag?
– Det är väldigt få som det här gäller. Men det kan till exempel vara annat krogfolk som kommer och tar en bärs efter sitt pass på vardagskvällar. Krogfolk har verkligen en tendens att klä sig trashigt trots att de kanske vet att de ska vidare till ett annat ställe efteråt. Sedan dyker de upp på helgerna i samma kläder. Men jag tror att den största skräcken för ledningen är svennelökar. Unga babbar hade kanske ansetts vara det annars, men det kommer inte så många av dem till vårt ställe.

Vad är ”svennelökar”?
– Otrendiga svenskar. G-Star Raw-killar och Gina Tricot-tjejer. Och benämningen är helt könsneutral, jag nekar dåliga tjejsällskap lika mycket som dåliga killsällskap. I de fall stället inte är fullt och jag inte kan utgå från stammisar går jag efter snygga, trendiga människor när jag släpper in, även om jag aldrig har sett dem förut. 

 

Detta resonemang väcker naturligtvis en del självklara frågor. Hur kan en person som aldrig har varit på en specifik nattklubb bli stamgäst om hen inte ens släpps in?
– Det finns folk som har jobbat sig in, folk som vi har stekt tre helger i rad, men som vi har sagt ”kom tidigare nästa gång” till, förklarar Daniel. Och då har de kommit tidigare tills vi har börjat känna igen dem. De har förstått att det inte är personligt utan att vi har så många andra som ska in som helt enkelt är ”viktigare” än vad de är.

Måste du släppa in ”trendiga” eller ”viktiga” gäster som du personligen ogillar eller som beter sig illa?
– Nu har jag jobbat så länge att min personliga åsikt kan väga in, men då handlar det inte om dålig personkemi utan om att jag har fått ett direkt dåligt bemötande. En del kreddiga människor har ju definitivt inställningen att ”slicka uppåt och sparka nedåt”. Till en början kunde nattklubbschefen komma ut och peka in viktiga personer även om de kanske hade betett sig illa eller varit väldigt fulla och eftersom jag var ny fick jag lägga mig. Men nu väger mitt ord så tungt att jag blir lyssnad på.

Är det mer legitimt att neka folk utifrån deras klädstil än att göra det utifrån andra aspekter?
– Jag har en gradering i huvudet. Den mest legitima anledningen att neka någon för är attityd, två är stil, tre är nykterhet och fyra är kön – jag tar hellre in en packad tjej än en nykter kille. Och det är det här folk inte förstår, att attityd är så pass viktigt. Vissa tror att de måste mätta ens ego och försöker vara underkastade. 

Daniel menar att det är ”typiskt för tjejer”.
– Man ser att de är helt blanka i ansiktet, men när de får syn på en börjar de flirta och kramas för att sedan skita i en så fort de har kommit in. Jag vet inte vad det är för vakter som faller för sånt… eller, jag vet precis vilka vakter det är. Men folk behöver inse att bra attityd handlar om att man ska vara någorlunda trevlig och visa att man har varit ute tidigare. Se i ögonen, hälsa... allmänt hyfs. Och även om man inte skulle komma in får man då en bra och i bästa fall ärlig förklaring till varför.

Du pratar mycket om att ni vill ha gäster som klär sig trendigt. Vad är det en trendig klädstil signalerar för er? 
– Det är en jättebra fråga… Jag kan nog inte svara på den.

Men det känns som att ni menar att klädstilen säger något om själva personen? Så vad är det med de personerna som gör att ni vill ha dem som gäster?
– Ur vaktsynpunkt tänker jag att inte alla, men att, säg, hälften av dem är 25–35 år, har ett jobb som de inte måste vara på klockan nio varje vardag, de jobbar inte i någon traditionell kontorsmiljö och definitivt inte på något lager eller i någon fabrikslokal. De jobbar med projekt, med deadlines och med något kreativt. De har lite till ingen familj och tjänar ganska bra. 

Enligt Daniel vittnar detta om att personerna antagligen har mycket tid och pengar, som de dessutom väljer att spendera på sig själva. 
– Och att de jobbar med projekt innebär att de nätverkar och söker sig till ställen där folk i liknande branscher hänger för att nätverka över en bärs eller tio. Det här är ganska städade gäster, de är tillräckligt gamla för att kunna klubbkulturen och de har pengar att spendera. Barpersonalen gillar dem också för att de dricker mycket drinkar. Så för att svara på din fråga: klädstilen signalerar kanske åtminstone en önskan om att vara en sån här person. Men du har en legitim fråga, trendigheten säger ju inget om en persons själ.

Och en trendig person kan väl fortfarande bete sig som ett svin? Gör det skillnad att hen i era ögon ser ”bättre” ut medan hen gör det eller tänker ni att den klädstilen gör det mindre troligt att hen faktiskt beter sig illa?
– För stället är det viktigast att publiken är homogen, antagligen för att de flesta trivs bland sina egna. Det är verkligen inavlat på så sätt. Men ur vaktsynpunkt är attityden betydligt viktigare. Så varför man väljer just den här stilen får ledning eller en nattklubbschef svara på.

Hur bra är dörrvakter på att avgöra vem som är ”hipp” och inte? 
– Jag har jobbat här så länge att jag anser mig ha en blick för det. Om inget annat har jag en blick för vad som är tokfel. Och det finns en överraskande stor mängd människor som går ut i fel kläder. 

Och vad är fel kläder?
– Just på vårt ställe är det kostym, allt som är relaterat till första-fredagsbärsen-efter-jobbet, lossade slipsar, squashracketar och innebandyklubbor. Det är överraskande många som går direkt från en afterwork på Ballbreaker och sedan tror att de ska kunna komma in på ett trendkänsligt ställe. Andra exempel är tjejer från Huddinge (förort i södra Stockholm, reds. anm.) med leggings och långa linnen med skärp över magen. De värsta, som baggy jeans och skateskor, behöver jag väl inte ens lista. Folk måste förstå att även om de själva inte är modeintresserade, skickar deras kläder ut signaler som på vissa ställen tas på jättestort allvar. Och på såna ställen spelar det ingen roll att ni är ett gäng sköna grabbar från Sundsvall som vill spendera jättemycket i baren. Ser ni ut som killarna i Ensam mamma söker kommer ni inte in.

Vad händer om något ni anser vara fel blir trendigt? 
– En period var det jättetrendigt att gå ut i träningsbyxor, framförallt Adidasbyxor. Till en början stekte jag alla som hade på sig det, men sedan fick vi till slut börja släppa in dem. Och det blev konstigt, för kring Stureplan är träningsbyxor den största klädmissen.

Varför?
– För att det bara är yrkeskriminella som går ut i det. Och förutom att träningsbyxor ser ut som att man är på väg till tvättstugan, förstod folk inte vad de byxorna väckte för associationer hos vakter som kanske har behövt handskas med den typen av kriminella. 

Vi har redan pratat om hur drömgästen ser ut och varför ni vill ha dem som gäster. Och du har nämnt att mardrömsgästen är grabbgänget från Sundsvall och tjejerna från Huddinge. Förutom att inte vara tillräckligt trendkänsliga, vad är det ni menar att de egentligen gör för fel?
– Bra fråga… Jag tror att det handlar om att andra inte vill associeras med dem eller vara på ett sånt ställe där vem som helst får komma in. Folk som har engagerat sig i sin utgång vill inte förknippas med såna som inte har gjort det. Det är samma anledning till varför de flesta ställen inte släpper in möhippor eller svensexor eller varför man i New York pratar om ”bridge & tunnel”-gäster: de vill festa för mycket. De är inte chill med att vara på krogen.

De har för roligt?
– Ja. Jag har inte ens reflekterat över hur sorgligt det här är förrän nu, men bra klubbgäster ska vara lite blasé inför besöket. 

Men man ska alltså samtidigt vara uppklädd och engagerad i sin utgång?
– Ja, det krockar ju. Men man känner den där energin över vissa: att de kommer att föra för mycket väsen, spexa och ha för kul, vilket får den trendiga blasépubliken att undra varför de inte har lika kul. Haha, det här låter ju helt skevt när man analyserar det.

Så du menar i stort sett att den otrendiga publiken skrämmer bort den trendiga?
– Så kan det nog vara, ja. Men stället jag jobbar på är extremt homogent och därför blir det nog extra känsligt när utomstående kommer dit. 

Av din erfarenhet, vilken grupp i samhället har svårast att få komma in på klubbar?
– Turister, definitivt. Amerikaner kommer nog in överallt eftersom vi svenskar tappar det när vi hör amerikanska. Så de kommer in trots att de ofta klär sig som skit, även om det hör till att de generellt är otroligt trevliga och respektfulla. Välklädda britter kan också få komma in. 

Daniel menar dock att övriga turister i stort sett ”inte har någon chans” att släppas in. 
– Där har det ofta att göra med att de är utomstående, att de kommer i för stora sällskap och att de är otroligt dåligt klädda. Vissa tycker att det är jättetaskigt, men hur klär du dig när du går ut på klubb utomlands? Jag tror inte att du åker till Paris och försöker komma in på klubbar med en kamera runt halsen.

Vilka är mest utsatta av de som bor i Sverige?
– Då är det tätt fördelat mellan folk som inte kommer ifrån Stockholm, bönder brukar vi kalla dem, och folk från förorten. Speciellt unga förortsmän av annan etnisk härkomst än svensk. 

Finns det även tankar om att vissa etniska härkomster är ”bättre” än andra? 
– Personligen vill jag inte tro att jag gör någon sådan bedömning. Jag tror att jag enbart går på stil och attityd. Och många förortskillar kommer in just för att de har anammat en hipsterstil. Igen, nu utgår jag från mig personligen, men jag hade aldrig kunnat leva med mig själv om det på mitt ställe pratades om att det exempelvis är ”för många svarta” inne. Jag skulle inte kunna stå där och säga den där skiten. 

Men bland vakter måste det finnas någon slags gemenskap. Brukar du aldrig höra såna åsikter i er motsvarighet till ett fikarum?
– Inte så mycket bland de jag känner och jag vet inte en enda vakt som nekar folk för att jävlas. I vissa fall kan det ske en felbedömning på fylla eller på storleken av ett sällskap. Du kanske ser två babbar vid repet och ett annat babbegäng längre bak och antar att de två första ska testa att få komma in för att sedan dra med sig det större sällskapet. Det kan ske jättemånga sådana missförstånd och sedan kan det vara svårt att backa på sitt beslut. Det är jättesynd att det händer och jag tror att för många vakter är dåliga på att erkänna när de har fel. Men ingen nekar för sakens skull, om något gör man det för att minska problemen en viss publik för med sig in på stället.

Och vilka problem är det, anser du? 
– Babbar och förortskillar bråkar helt enkelt mer än andra.

Punkt?
– Ja, så är det bara. Det blir mer stök och det finns helt klart en attityd, prestige och dominans, något slags hanebeteende. Och de är mycket sämre på att ta avvisningar, oavsett om det är barpersonal som inte vill servera dem mer på grund av fylla eller vakter som säger åt dem att det är dags att gå. 

När jag ber honom utveckla, tror Daniel att det beror på att det är en ”hårdare, tuffare” attityd i förorterna.
– Och egentligen gäller det här förortskillar med betoning på förort – det kan vara så kallade ”etniska svenskar” lika väl som personer med invandrarbakgrund. Men växer man upp i ett lugnt radhusområde kanske man inte utvecklar samma konfrontationssökande och auktoritetsmotsättning. 

Men Daniel menar att medförandet av ”generella problem” inte är exklusivt för unga förortsmän.
– ”Svenskar”, i synnerhet killar, blir utan tvekan mer och oftare störigt berusade. Därav vill man slippa grabbgänget från Sundsvall eller Bromma lika mycket som förortskillarna.

I början av vårt samtal sa du att ställen kan funka trots, eller kanske på grund av, att det inte finns ett hårt granskande i dörren. Tror du att auktoritetsmotsättningen du pratar om är kopplad till att många förortskillar är vana vid, eller räknar med, att nekas i dörren?
– Ja, jättemycket. Ibland när det kommer tuffa killar med en spänd attityd brukar vi släppa in dem just för att slippa tjafs. Och då blir de avväpnade direkt, de fattar inte vad som hände. Stundtals har vi haft en väldigt smal musikprofil och när de konfronteras med den och vår homogena publik inser de själva att det inte är deras scen. 

Anser du att förortskillar som uppför sig väl men ändå nekas får finna sig i det? Att de liksom stryker med för att gruppen har ett rykte om sig som ”bråkig”?
– Exakt. Igen, där jag jobbar är det väldigt homogent och vi har kanske inte samma svängrum att släppa in såna som inte passar in även om de beter sig bra. Men ibland händer det att det kommer otrendiga förortskillar som jag kanske känner privat och vet är bra killar. Och då släpper jag in dem. Men då kan ju nattklubbschefen komma ut och fråga ”vad gör de här?”.

Vem är det som sätter direktiven för om någon ska få komma in eller inte?
– Är det en klubb är det klubbchefen och där kan det hända att hen kommer ut och säger ”släpp på vem som helst, vi måste få in pengar i baren”.

Men det kan bli tvärtom?
– Gud ja! Går det bra i baren kan hen istället säga ”bara de bästa av de bästa ska in”. Men jag har aldrig under min karriär fått direktiv om att vi inte får släppa in invandrare. Däremot kan jag få höra att det redan är för många inne, på samma sätt som att jag kan få höra att vi har för många otrendiga. 

Daniel hävdar bestämt att man på klubben där han jobbar framför allt går efter trendighet och inte svenskhet. 
– Så det kan bli rätt ovanliga situationer i dörren när ett gäng otrendiga svenskar blir nekade till förmån för trendiga babbar. Och innerst inne älskar jag att se deras miner då. Vissa av de här svenskarna kan inte processa vad det är som händer när de får höra att ”det är gästlista ikväll”. För de vet att det är en lögn och att det är något invandrare brukar få höra. Man ser hur vissa av dem liksom vill säga ”alltså, det är lugnt, vi är svenskar”. 

Det låter som att du menar att man på ert ställe kommer in oavsett vad man har för bakgrund, så länge man är trendig. Men om två supertrendiga människor vill in, en helsvensk och en med invandrarbakgrund, men ni bara kan släppa in en av dem – vem väljs bort?
– Om kläderna och attityden är densamma tror jag inte att jag hade gjort någon sådan distinktion. Då hade det varit först till kvarn. 

Men om man bortser från dig personligen och utgår från din erfarenhet av branschen. Hur tror du att majoriteten av andra vakter och nattklubbschefer hade resonerat?
– Då tror jag att helsvenskar går före. Jag har ju hört ”nu är det för många babbar här inne”, men aldrig ”nu är det för många svenskar”. 

Tycker du inte att det är problematiskt?
– Jo. Men jag brukar inte lyssna när jag får sådana direktiv. Det är ett personligt val jag gör, jag hade inte kunnat stå för det.  

Hur är det med ålder, släpps några inte in för att de är för gamla?
– Bland de som är märkbart äldre ser man vilka som är krogprofiler och där spelar åldern ingen roll. Men det händer definitivt att man tänker att de lite mer vanliga äldre borde gå till Golden Hits istället. 

Daniel vill samtidigt passa på att slå hål på det han kallar för myten om att unga tjejer kommer in överallt.
– Det stämmer inte. För unga tjejer drar dit andra tjejer som inte har åldern inne, de har inga pengar att spendera och kan ofta inte hantera alkoholen. En klubbarrangör sa en gång att för mycket unga tjejer på ett ställe gör att 25-plustjejerna slutar komma eftersom de känner sig för gamla. Och då slutar de bra 25-pluskillarna att komma också. Istället lockar de till sig den typen av killar som gillar för unga tjejer och resultatet blir ett riktigt torskställe. Ibland när vi har haft för många unga tjejer går de kvinnor som är över 25 år därifrån och säger ”det är ju ett dagis där inne” på vägen ut. Och jag förstår den grejen, det har att göra med att tjejer utsätts för en större skönhets- och ungdomsidealhets än killar.  

Har du någonsin själv blivit diskriminerad när du har försökt gå ut?
– Ja, definitivt. Och det berodde nog på en kombination av att jag var ung och att jag är svartskalle. En av de värsta gångerna hade en klubb jag jobbade på personalfest på en annan klubb, men när vi kom dit hade plötsligt åldersgränsen höjts, trots att det var helt dött på stället och vi var nyktra. 

Vad hände?
– Jag sa att jag jobbade i dörren på den här andra klubben och att hela personalen var här. Man såg hur missnöjd vakten var med att behöva släppa in mig efter det. Jag var väl där i 20 minuter innan jag drog för att bemötandet i dörren helt dödade stämningen för mig och känslan av att jag inte var välkommen tog över.

Hur har den upplevelsen påverkat dig i ditt nuvarande jobb?
– Den gamla myten om att svartskallar som blir vakter sedan vill ge tillbaka för att de själva har blivit nekade stämmer inte. Som sagt, ingen steker för skojs skull eller för att provocera. Det är så mycket tjafs i dörren ändå att man måste vara världens dummaste vakt om man vill provocera fram mer. 

Varför blir man dörrvakt?
– Jag vill säga att det grundar sig i ett socialt sökande, att man är en social person. Men fan, det finns många vakter som är dumma i huvudet. Jag tror att det håller på att ske en upprensning och att det har skett en upprensning bland vakter under de här tio åren jag har jobbat. Och det har med ordningsvaktsväsendet att göra och de ökade kraven. Förr i tiden utgjordes de i dörren av antingen entrévärdar, alltså privatpersoner, eller tuffa grabbar som skulle kunna sätta hårt mot hårt. Då var det nog mycket mindre fokus på att vara serviceminded. Idag är sållningen mycket hårdare och det sker intensiva intervjuer innan man kommer in på ordningsvaktsutbildningen. Men anledningen till att man blir dörrvakt? Jag vet inte. Om man liknar utekvällen med en hemmafest är dj:n den som väljer musiken, bartendern den som hypar alla till att festa och dörrvakten den som festen är hos. Vi är brandfilten, den som säger ”stå inte på soffan”.  

Gillar dörrvakter makt?
– Det tror jag inte. De flesta vill som sagt inte skapa tjafs i onödan. Men det är klart att det finns undantag, en kollega jag hade förut gillade att slänga ut snubbar som raggade på tjejer han tyckte var snygga. Men generellt tror jag inte att vakter får en kick av att ha makten över folks kvällar. Däremot borde nog fler vakter reflektera över att de faktiskt har den makten.

Något man ofta brukar höra folk slänga ur sig är att dörrvakter utgörs av såna som har misslyckats med att komma in på Polishögskolan. Vad är din erfarenhet av det?
– Haha. När man jobbar i dörren kring Stureplan plockar man ut en och en halv gång så stor lön som en polisaspirant och då jobbar ändå poliserna måndag till fredag med så mycket skit och misär. Vi kan stå och löka på ett ställe, snacka med tjejer och skämta med barpersonalen och ändå tjäna mer. Dessutom jobbar vi direkt under polisen. Söker du till polisen och inte blir antagen för att du är direkt olämplig för jobbet, tvivlar jag på att de kommer att låta dig bli ordningsvakt. Däremot kan det kanske vara så bland entrévärdarna. Det är alltid de som är busarna, det ska man komma ihåg, haha. 

På vilket sätt?
– För att de är privatpersoner och inte reglerade av någon. Jag vet folk som är dömda för både det ena och det andra som jobbar som entrévärdar – det hade du aldrig kunnat vara och jobba som ordningsvakt. Entrévärdar är krogägarens förlängda arm. De har rätt att neka vem som helst för allt som inte räknas som olaga diskriminering.  

Vad skulle hända om man släppte in ”vem som helst” – borträknat väldigt fulla och folk under 18 år, alltså?
– Hade man målet att hålla det brett hade det nog blivit en plats som de flesta gillade. Sedan hade man så klart kunnat sålla bort ett visst klientel beroende på valet av musik, den geografiska platsen och priset på alkohol. Men jag tror att de flesta förstår att en del av en klubbs hype är själva faktumet att just inte alla kommer in. Skulle alla komma in hade magin dött. Så folk borde fråga sig om de verkligen skulle vilja vara på ett ställe där alla kommer in. 

Hur är det med ”kårandan”? Backar ni upp kollegor även när ni vet att de gjort fel?
– Ja. Det är inget man alltid är stolt över men det är inte en självklarhet att ifrågasätta eller tillrättavisa en kollega som du kanske jobbat med i flera år. Sedan blir ju den stressiga och ofta hotfulla arbetsmiljön något som gör en än mer sammansvetsad. Men jag har samtidigt gått emellan diskussioner när jag märker att en kollega helt har tappat tråden eller professionalismen. Då får man ta gästen åt sidan och lösa det utan att för den sakens skull baktala eller dumförklara sin kollega.

Vilken är den sämsta ursäkt du har hittat på för att slippa släppa in någon?
– Tråkigt svar, men det har sällan behövts några galna lögner. ”Gästlista ikväll” eller ”bara stamgäster” brukar funka rätt bra. I vissa fall har jag sagt att vi håller på att stänga och därför inte tar in fler gäster. Och vissa går ju på det trots att klockan bara är 23.

”Daniel” är ett fingerat namn.

Lisa 25 år, bartender, Malmö

Vissa nattklubbschefer menar att en viss typ av musik, typ hiphop, lockar ”fel sorts folk”, som i sin tur bråkar och inte köper alkohol, vilket bidrar till en dålig barkassa. Att den etniska diskrimineringen liksom är grundad i ekonomi. Vad är din erfarenhet av det?
– Jag har inte alls den erfarenheten. Där jag jobbar är det precis tvärtom. Vissa av våra hiphopklubbar drar snarare mer människor som spenderar mycket pengar än tvärtom. Vi har aldrig så bra barkassa som på hiphopklubbarna.

Tycker du att ställena du jobbar på diskriminerar? 
– Ja, det tycker jag. Hela klubbvärlden är full av diskriminering, vare sig det handlar om pengar eller utseende. 

Vems fel är det?
– Allas fel. Det är den stämningen vi alla skapar tillsammans så det övergripande ansvaret kan inte ligga bara på vakter och ägare. Det är en allmän stämning som grundar sig i en struktur. Det är så människor fungerar. Allt blir däremot värre när man går ut och dricker alkohol, så därför borde ägare och vakter arbeta mer aktivt och ta problemen på allvar. Huvudansvaret kan inte ligga på en gäst då det är vi som bar eller klubb som står för stämningen.

Anser du att gäster behandlar dig annorlunda för att du är kvinnlig bartender?
– Ja, absolut. Nu har jag jobbat här så länge och det är ofta samma människor som besöker, vilket har gjort att det har blivit mindre särbehandling. Jag har gjort det här i snart fem år och jobbat upp en egen pondus så de som känner igen mig ser nog inte mig som en tjej man trampar på. Men det är många som säger ”lilla gumman” hit och ”baby” dit, eller försöker räcka händerna över baren eller skriva saker på kvitton. Det händer ju inte killarna jag jobbar med. Vi har också haft problem inom personalen tidigare.

Borde alla som har åldern inne få komma in överallt? 
– Det tycker jag. Så länge man har åldern inne borde man inte göra skillnad.

Händer det att du väljer att inte servera någon ifall den beter sig illa?
– Ja, absolut. Ett otrevligt, respektlöst beteende går inte. Förväntar man sig att få ett bra bemötande förväntar jag mig också att mötas med respekt. Jag skulle inte döma ut någon på grund av utseende eller liknande. Men blir jag dåligt bemött ger jag en varning om att den borde hålla sig lugn. Fortsätter det ändå vägrar jag serva.

”Lisa” är ett fingerat namn. 

Alexander 26 år, ordningsvakt, Stockholm

Diskrimineras det på stället där du jobbar? 
– Inte där jag jobbar nu, men absolut på tidigare ställen jag har jobbat på. Inte bara på Stureplan utan också på Södermalm eller vissa förortskrogar. Det handlar inte bara om etnicitet utan också om klass. Jag fick exempelvis höra att jag skulle neka alla ”förortsgrabbar”. När jag inte ville ställa upp på det fick jag höra att det var en ”mognadsfråga” och att jag nog skulle fatta när jag fått lite mer erfarenhet. Jag har hört samma om övervåld, ”du kommer också slå folk förr eller senare”. 

Att instruktioner om vilka man skulle neka eller släppa in kom uppifrån var inte ovanligt.
– På ett annat ställe kunde det ofta stå en mindre folksamling utanför varpå man några gånger per kväll kunde höra i radion ”det är bara smuts därute, stek alla”. Där handlade det mer om klass än etnicitet men det var ändå generellt sett svårare för en person med icke-europeiskt utseende att komma in. Stället jag jobbar på nu fungerar inte så vilket är ett av skälen till att jag trivs.

Finns det något landsortsförakt bland stans klubbar, alltså att man hör att någon kommer från en ”håla” och därmed inte släpper in den?
– Jag vill inte generalisera stans klubbar då det kan skilja sig något enormt mellan två vid första anblick likartade klubbar. Jag upplever inget landsortsförakt, dock ofta ett klassförakt på de ”finare” ställena, vilket så klart ofta korrelerar med att komma från en så kallad håla.

Av din erfarenhet, vilken grupp i samhället har svårast att få komma in på klubbar?
– Nyanlända invandrare från Mellanöstern eller Nordafrika som med sin klädsel inte lyckas passera som integrerade svenskar med invandrarbakgrund. De som i rasistiska termer ofta kallas ”importer”. Är det någon grupp i samhället man borde diskriminera är det ju män då vi är extremt överrepresenterade i brottsstatistiken, men detta förekommer ju inte.

Hur är det med ”kårandan”? Backar ni upp kollegor även när ni vet att de har gjort fel?
– Generellt sett ja, tyvärr. Jag har själv stött på problem och blivit avskedad för att jag har signalerat att jag inte velat ställa upp på sånt. Sedan har jag i några enstaka fall känt mig tvungen och gjort det i alla fall, vilket jag skäms för. Jag har även blivit varnad av kollegor som har varit oroliga för mig angående det och sagt till mig att jag, förutom att ingen kommer att vilja jobba med mig någonsin igen, även kan råka ut för hot och våld om jag vittnar mot en kollega.

Alexander menar dock att detta är en betydligt mer komplicerad fråga. 
– Kåranda förekommer absolut, och det finns inga ursäkter för det. Dock finns det vissa förklaringar man ibland inte tänker på. Vissa ställen har haft stora problem med organiserade kriminella och där anses det inte gå att blanda in polisen, dels för att många har uppfattningen att man inte får tillräcklig hjälp av dem, dels för att man om man anmäler någon i en sådan gruppering kan få såna enorma privata problem att det inte är värt det. Så eftersom många inte tycker att polisen går att räkna med i sådana fall skapas en sorts gängmentalitet. Även de kollegor man ogillar blir på något sätt ens familj när man får hot utifrån, det är i alla fall den känslan jag får. Så jag förstår kårandan, men jag ursäktar den inte. 

Vilken är den sämsta ursäkt du har hittat på för att slippa släppa in någon?
– Haha, jag ljuger så dåligt så jag brukar faktiskt vara ärlig. Men det klassiska man får höra att man ska använda är ”inga sneakers” etcetera. Jag skulle säga att det är den sämsta ursäkten, för stammisarna med mycket pengar kommer alltid in vad de än har på sig. Att kunna klä ned sig i en generellt finklädd miljö signalerar makt.

Gillar dörrvakter makt?
– Ja, men jag tror inte att det är speciellt för dörrvakter, jag tror de flesta människor gör det på ett eller annat sätt. Dock tror jag att alla sådana yrken drar till sig extra många sådana personer. Sedan är det till hjälp att det är brist på ordningsvakter i Stockholm vilket innebär att man får jobb hur inkompetent man än är så länge man är förordnad och utbildad av polisen. Men man ska inte blanda ihop ordningsvakter, entrévärdar och väktare.

Vad skulle hända om man släppte in ”vem som helst” – borträknat väldigt fulla och väldigt unga, alltså?
– Man skulle få sparken och/eller krogen skulle förmodligen förlora sitt serveringstillstånd och alla som jobbar där skulle bli arbetslösa. υ

”Alexander” är ett fingerat namn. 

 

Robin 29 år, klubbarrangör, Stockholm

Du har jobbat som klubbarrangör på flera ställen kring Stureplan. Vad är din erfarenhet av diskriminering? Sker det eller är det en förlegad myt?
– Det sker i allra högsta grad. Inte bara runt Stureplan utan i hela Stockholm.

Hur ser diskrimineringen ut?
– Inga krogchefer vill ha hiphop. INGEN. Eftersom det inte får bli ”för mycket förort”, vilket i deras ögon är den sortens folk som hiphop tydligen drar. De vill minska ”risken” för att det kommer för många invandrare. 

Pratades det någonsin om hur ni skulle arbeta för att motverka diskriminering?
– Snarare tvärtom. Alla vet vad som sker men folk vågar inte säga något på grund av rädsla att få sparken etcetera. Det är en tyst överenskommelse mellan polisen och krogägarna. Krogägarna vill absolut inte stöta sig med polisen eftersom polisen också har ansvar för utskänkningstillstånd och kan knäppa med fingrarna för att få hela stället att stänga. Alla är så jävla ängsliga.

Vilken grupp drabbas hårdast av diskriminering, av din erfarenhet?
– Folk med ”icke-svenskt” utseende, främst svarta, och ”hiphop-crowden”. Jag har inte märkt av någon diskriminering mot HBTQ-personer eller andra grupper.

Vem är det som ger direktiven om att en viss grupp inte ska släppas in?
– Högsta hönsen säger det till sina mellanchefer som sedan för det vidare. Men framför allt är det Stockholmspolisen som diskret bestämmer hur det ska se ut. 

Är det vanligt att du ombes att inte boka dj:s som spelar en viss typ av musik för att det lockar ”fel” publik?
– Haha. Ja. Otroligt vanligt. Det är standard.

Vad anser man är fel med den publiken?
– Att ”det blir för mycket stök”. En annan klassisk replik är att ”hiphoppubliken aldrig köper något i baren”. Jag har fått förklarat för mig att ”de flesta röker weed istället” och att det är därför . Ursäkten är att man vill ha ”en köpstark publik” istället. 

Vad har hänt när du inte har lyssnat på de direktiven?
– Jag har försökt bevisa motsatsen genom att boka den musiken, sett till att klubben har blivit full och haft fantastisk stämning – sedan har jag fått höra att ”polisen var förbi i fredags och var missnöjda”, för att ägarna själva inte vågar säga rakt ut att ”det är för mycket förort”. Så med polisen i ryggen skrämmer de upp en och vill du behålla jobbet får du helt enkelt tänka om. Eller ta skit och sitta på möten och lyssna på en trött vaktchef som beklagar sig. Man orkar till sist inte och blir less och trött på den vidriga rasismen som är så vanlig i branschen. Framför allt hos polisen, som i slutet är de som har makten över krogvärlden. Det finns ungefär noll grejer du själv kan göra för att påverka deras tankar och styra dem i en annan riktning.

På vilket sätt menar du att polisen har en roll i det? Har du märkt av att även de motsätter sig att en viss publik ska få komma in på ett ställe?
– Polisen är ju ute och kollar ställena då och då, speciellt när det spelas hiphop. Och jag har varit med om vi har en bra hiphopkväll med dans och lycka och polisen ändå säger ”vad har hänt med det här stället egentligen?”. En sådan kommentar får vakter och ägare att se över hur många blattar de släpper in.

Varför tror du att de fäller sådana kommentarer?
– De vill inte behöva åka ut och ”vakta” på hiphopklubbar så de avråder ägarna att ha det. De tycker att för många invandrare i samma rum innebär bråk. Och sådant användes sedan av mina chefer som en skrämselgrej. En bra barkassa spelar ingen roll om ”polisen var här i fredags och var missnöjda”. υ

”Robin” är ett fingerat namn.

 

FOTO: VIKTOR BJÖRN/THE CONCEPT

 

Martin ”Miss Inga” Johansson

PR- och nöjesansvarig på Slakthuset i Stockholm

 

Existerar diskriminering hos er?

– Nej, inte vad jag har sett. Och jag står väldigt ofta ute i dörren och håller ett getöga. Hos oss är alla välkomna så länge de är anständigt klädda och trevliga. Vi har dessutom ett nystartat vaktbolag med bara handplockade ”gamla rävar” och inga ungtuppar som spelar Allan Ballan. 

72 procent av våra läsare i Stockholm, Göteborg och Malmö upplever att de har blivit diskriminerade på krogen. Vad tror du att det beror på?

– Det låter som en extremt hög siffra. Är ni säkra på att det inte är folk som har varit lite för fulla för deras eget och klubbens bästa? Jag upplever det ofta som att berusade personer gärna drar en vals – ”ni gillar inte mig på grund av att jag är...”. Det kan hända att jag i min glada ungdom drog det gamla ”är det för att jag är bög?”-kortet också. Men med det sagt finns det ju ruskigt otrevliga vakter lite varstans. Tyvärr.

Borde det finnas tydligare lagar och regler för vad som gäller?

– Ja. Man borde förtydliga skillnaden mellan diskriminering och olaga diskriminering. Nekar Slakthuset någon som är för ung gör vi det för att vi vill ha en mognare publik, men skulle en vakt neka någon som är handikappad hade hen fått sparken med omedelbar verkan.

Vilken – förutom fylla och för låg ålder – är den vanligaste anledningen till att ni nekar någon? 

– Att de är ordningsstörande. Det vill säga hotar eller är otrevliga mot gäster och/eller personal.

 

 

Jakob Grandin

Driver Trädgården i Stockholm

 

Existerar diskriminering hos er?

– Att förneka att diskriminering existerar är att ljuga. Det är som att säga att vi inte har fördomar. Diskriminering är människors fördomar och utnyttjande av makt. Vi arbetar ständigt med en dialog om makt och en kommunikation med människorna i vår närhet som tar dessa beslut. Vi påminner dem om våra värderingar och grunder. På så sätt bidrar vi till att diskriminering inte förekommer. Men att säga att det inte existerar är att förneka verkligheten. 

Tror du att det sker i större utsträckning på andra ställen? 

– Jag tror att vi är i framkant med att arbeta för allas rätt. Detta på grund av vår bakgrund, sammansättning som grupp och främst våra gäster. Gäster som bryr sig om oss som plats, varumärke och personer. Genom våra besökares ständiga reaktioner kan vi hela tiden förbättra oss och hålla en bra och nära kontakt. Har du en för lång distans mellan dig som varumärke/plats och dina gäster ökar osäkerheten, fördomarna och attityden och då förekommer diskrimineringen.

72 procent av våra läsare i Stockholm, Göteborg och Malmö upplever att de har blivit diskriminerade på krogen. Vad tror du att det beror på?

– Jag tror att det beror på en redan förutfattad mening från gäster, vakter, och krögare hur man ska se på varandra. Det finns idag en naturlig ”vi och dom”-moral mellan gäst och vakt. Detta gjordes inte bättre med uniformstvånget som uppkom för ett par år sedan. Vi har ofta två helt olika situationer som möts på helt olika grunder, en individ som i fyllan och villan är ute och ska leva ut kvällen och friheten och en person som ska följa lagar och regler. I slutet ligger ansvaret på oss som näringsidkare att se till att kommunikationen däremellan finns.

Borde det finnas tydligare lagar och regler för vad som gäller?

– Jag tror på eget ansvar och kommunikation. Att istället för lagar och avgränsningar förstå varandra. Jag anser att lagen om uniform bara har gjort situationen sämre. Lagar är viktiga men normerna är än viktigare. Det som skapar problemet är ofta förståelsen från gästens sida till vilka lagar vi som krögare måste förhålla oss till när det gäller servering. Gästens förväntningar på utelivet överensstämmer inte alltid med myndigheternas syn på hur vi ska uppföra oss på krogen. Så om jag ska bli konkret skulle jag vilja förändra synen på alkohollagarna. Målet är att skapa förståelse mellan krögare och myndigheter istället för paranoia.

Nöjesguiden skickade ut intervjuförfrågningar till fler klubbarrangörer än de som syns här, men de tackade antingen nej, valde att inte svara eller hann inte ställa upp på en intervju innan det här numret gick till tryck. Ändrar de sig publicerar vi deras svar på nojesguiden.se.