Det finns en grupp människor som tror att de är modeintresserade utan att vara det. De klär sig alltid i kläder från välkända lyxmärken och det måste alltid vara från senaste säsongens kollektion. De representerar modeintresset i Sverige, men är lika intresserade av mode som medelålders män. Jag kallar dem flashfolket och de är faktiskt omåttligt tråkiga. Visst, de vet vilka märken man ska ha på sig, vilka färger och former som gäller nästa säsong, men för att vara en värdig representant för lyx-flash-kulturen i Sverige behöver man först och främst vilja en sak: Frottera sig med flashiga människor i lyxiga omgivningar. När man ser dem på tillställningar här i Sverige är det så tydligt att de dessutom inte är särskilt nöjda med sin lott. De vill ha mer. Det är som om de egentligen vill befinna sig på en vipfest i Paris, läppjandes champagne med Kate, Giselle, Karl Lagerfeld och Hedi Slimane. Det värsta är att det syns på dem.
Det finns något löjeväckande över den där mindervärdeskänslan, som inte ligger särskilt långt ifrån öststaternas neurotiska lyxfrossande av märkeskläder: - Titta, jag har varit i Milano och köpt de här Gucciskorna som bara finns där. Eller ett jobbigt statustänkande: - Jag var på den och den visningen och Vogues moderedaktör sa till mig...
När jag var i Italien fanns det en massa personer i min omgivning som var precis så där. De var ofta frisörbögar som spenderade hela sin månadslön på att köpa dyra kläder från Prada, Alexander McQueen, Gucci, Helmut Lang, Issey Miyake, Missoni och Fendi och någon gång då och då åkte på en resa till en storstad där de bara gick på flashiga nattklubbar och träffade viktiga personer och hade fantastisk sex med en mängd personer. Det spelade liksom ingen roll vad det var för kläder, bara det var ett märke. Det spelade ingen roll vad det var för fester så länge alla var flashiga och kända. Jag tyckte alltid att de var väldigt fattiga personer som byggde upp hela sitt liv kring saker som inte var viktiga. Steget till lyxmänniskorna i Sverige är inte särskilt långt. Är det inte patetiskt?
Ärligt talat tänker jag inte bry mig. För vad är det för mening i att bli upprörd över korkade modeoffer med prioriteringsproblem? Men tro inte att mode handlar om det som de håller på med. Då blir jag lack och trycker upp alla Louis Vuitton-väskor jag kan hitta någonstans där du inte kommer att gilla det.
Stad:
Kategori:
