Kristofer Andersson spår 2023

Kristofer Andersson förutspår slutet för förljugen moralism och smala byxor.

Vad var det bästa med 2022?
– Att sisådär ett decennium av kulturell infantilisering visade åtminstone några tecken på att ge vika. Ränta på ränta-samhällets sönderfall. Hosoi festival.

Vad var det värsta med 2022?
 – Att den unga litteraturoffentligheten visade sig vara lika besatt av status, kotteri och menlösa kindpussar som samtliga sina föregångare.
 
Vem var roligast på Instagram?
– Absolut ingenting.

Vad ser du fram emot 2023?
– Att få vara ifred.

Vem blir the next big thing?
– Det är väl redan Ali Alonzo? Och jag hoppas att åtminstone någon svensk kultursida lär sig Jasmine Myras namn.

Vad blir trendigt?
– Vem ställer ens en sådan fråga 2023? Men några önskningar: Tystnad. Integritet. Ensamhet. Överseende med andras bristande karaktär. Estetik. Hållning. Elitism. Oberoende.

Vad slutar vi med?
– Förljugen moralism. Skvaller. Smala byxor. Debattera Augustpriset. Streaming. Skylla bristande kulturintag på småbarn: ”Vojne vojne, det är så svårt att hänga med när lilla Algot ränner runt fötterna, blir mest Netflix”. Käften, det är det inte alls det.

Vad blir årets stora skandal?
– Den som engagerar sig i ”skandaler” är tvåhundra procent råtöntig.

Vem/vad har satt sin sista potatis?
– Det blir väl jag.

Vem/vad kommer att få aningen för mycket utrymme i massmedia?
   Lars Wilderäng. Joel Haldorff. Lars Lerin.

Vem/vad kommer att få aningen för lite utrymme i massmedia?
– Ryuichi Sakamoto. Lubomyr Melnyk. Grace Wales Bonner.

Vem skulle du vilja byta liv med?
 – Livet är att ständigt pissa i motvind oavsett vem man är, så ingen.

Vad kommer vi låtsas gilla?
– Vilken fruktansvärt populistisk och tunn fråga.

Vems klädstil vill vi sno?
 – Jag baxar Eli Russell Linnetz och Alejandra Ghersi Rodríguez ytterligare ett år.

Vad kommer vi att störa oss på?
– P3 Klubben.

Har du något nyårslöfte?
–  Ja, jag går nämligen i högstadiet.