Läkekonst på Waldemarsudde.
–Va!?
Mittemot mig sitter Tomas med vidöppna ögon.
–Näää, så kan det inte vara.
Jo, det är sant. Män i alla åldrar rakar och ansar sitt könshår, inte bara tonåringar som har porrsurfat för mycket och tror att det ska vara så. Jag vänder mig till hans kompis Magnus som sitter intill mig.
–Gör du det? frågar jag.
Vi känner inte varandra så bra. Han blir generad och dröjer någon sekund för länge. Innan han hinner säga något inflikar jag att han inte behöver svara. (Hans tystnad har redan gjort det, och det var ”ja”.)
–Vad tyckte du om Mejans slututställning? frågar jag snabbt.
–Mycket bra! svarar han.
–Ja, i år var det en riktig fullträff! fyller Tomas i på andra sidan bordet.
–Jag älskade Moa Israelssons biopsier av svenska insjöar! Så konkreta, fysiska och ändå poetiska, fortsätter Magnus.
–Och Joanna Lombard var helt otrolig. Det var fan precis så där det var! säger Tomas och skrattar till.
Det är fyra filmer som visar scener från ett kollektiv på sjuttiotalet. Nakna barn som kladdar loss i ett rum, nakna barn och vuxna som badar, vuxna som klär av sig nakna och bajsar inför varandra och får applåder… Lite läskigt, lite Tillsammans, mycket bra. Då kan jag inte låta bli.
–Och på den tiden rakade och ansade man sig inte mellan benen!
De småler.
–Jag lovar, i dag gör alla det, från 17 till 70, fortsätter jag.
Magnus håller snabbt med, eftersom hans tidigare icke-svar tvingar honom till det, och vi ser båda på Tomas som ser ut som ett barn som precis har fått veta att Tomten inte finns. (Eller så försöker han föreställa sig hur det ser ut när hans gamle vän intimrakar sig.)
–Okej, okej, säger han. Jag har varit gift i femton år…
Och så ler han stort.
1 Läkekonst
Waldemarsudde, till och med den 29 augusti
I år fyller Karolinska Institutet 200 år. Det firas bland annat med den här utställningen av medicinska bilder från 1400-talet till idag. Läkarvetenskapen har alltid hävdat att den är objektiv, fast när jag ser bilderna på obehagliga hudsjukdomar från 1600-talet, undrar jag om det verkligen är så. Jag tycker stackaren som bär på åkomman också är läskig. Objektiv? Skulle inte tro det. Men bra bilder.
2 En förtrollad trädgård
KulturhusTaket, Kulturhuset, till och med den 29 augusti
Titeln låter betydligt äckelgulligare än det är. Åtta unga konstnärer har bjudits in att ta plats på KulturhusTaket och göra en egen skulpturpark. Inspirationen är film och litteratur, snarare än parker och natur. Och resultatet är bland annat lysande svampar och stiliserat regn bland Kulturhusets betong. Mer Stockholm är så här blir det inte.
3 Truls Melin
Magasin 3, alla dagar, dygnet runt
Mentalt sällskap heter Truls Melins skulptur från 2009 utanför Magasin 3 i Frihamnen. Det är en betydligt trevligare föregångare till The Human Centipede som redaktionen har varit helt besatt av i vår. Det hela är mycket enkelt. Två figurer är ihopkopplade, huvud till röv, i ett rörsystem. Skit in, skit ut. Fast de verkar gilla det.
4 Barnet vid Västerbron
Intill Västerbron, strax ovanför containern där de hyr ut windsurfingbrädor nära Smedsuddsbadet, står en flicka och ser på dig. Hon har böjt huvudet så du är upp-och-ner för henne. En text uppmanar dig att göra samma sak, för att se världen ur ett nytt perspektiv. Gör det.
5 Eljest
Liljevalchs, till och med den 15 augusti
Någonting säger mig att alla misslyckade konstnärer i stan kommer att se den här utställningen som sin upprättelse. ”Ingen fattar mig nu, men de kommer att göra det!”, typ. Det här är så kallad ”outsider art”, självlärda konstnärer som helt missats och inte passat in. Lite som om Homer Simpson gjorde konst. Eller Lars Vilks.
