Kerstin Ljungström debuterade som soloartist tidigare i år och vann nyligen en Grammis för bästa låtskrivare. Nu är det dags för hennes första EP, musik hon väntat länge på att släppa medan hon gjort flera avstickare i branschen.
Trots att det antagligen var först i år som många hörde hennes namn för första gången, är Kerstin Ljungström verkligen inte en nykomling i musikbranschen. Som sextonåring flyttade hon från Bollnäs i Hälsingland för att börja musikgymnasium i Stockholm. Sedan flera år tillbaka har hon jobbat i kulisserna som inspelningstekniker, låtskrivare, producent och musiker, något hon gör än i dag parallellt med sin egen artistkarriär. Nu är det äntligen dags för hennes eget material att se dagens ljus. Två singlar har redan släppts och den 30 september kommer en EP.
Hur har det känts?
– Jätteroligt, jag har längtat efter att få släppa musik sedan jag var 16 år. Äntligen händer det. Efter att jag släppte första singeln blev det en förlösande känsla. Det är så lätt att fastna i vilken typ av musik man ska göra, nu kan jag göra lite vad jag själv vill känns det som. Jag har gjort musik som jag tycker om och det har varit viktigast för mig.
Hur kommer det sig att du inte har släppt musik tidigare?
– Jag började på en skola som heter Musikmakarna direkt efter gymnasiet. Det var där jag upptäckte att jag tycker att det är roligt att producera. Jag lärde mig att skriva åt andra och upptäckte att man kan gör flera saker samtidigt. Då lade jag min musik lite åt sidan för att lära mig allt annat. Men jag gjorde egen musik hela tiden, jag letade bara efter hur det skulle låta och rätt tillfälle.
Då har du ett stort låtarkiv?
–Ja, det finns absolut mycket. Men jag är inte en sådan person som det flyger låtar ur. Jag sätter mig inte och skriver en hel låt på en dag. Alla kommer inte släppas, men det är ganska roligt att titta tillbaka på i dag. De låtar jag gjorde i gymnasiet är inte helt olika det jag gör nu. Det är samma typ av textidé på något vis. Jag tror att man har någon slags grundidé om vad man vill göra eller vad man tycker om som följer med en.
Jag kan ändå tänka mig att det är ganska skönt att du inte släppte den musiken du skrev när du var 16.
– Otroligt skönt! Jag har alltid sagt att jag ska släppa en EP men fortsatt skjutit fram det och i dag är jag så tacksam över det.
Kerstin landade sin praktik under musikutbildningen hos Vincent Pontare och Salem Al Fakir.
– Min mamma gjorde värsta ryggoperationen och behövde ha en personlig tränare efter och det blev Vincents lillebrorsa. Jag träffade honom och frågade om jag kunde få hans brorsas mejl. Först hade de inte tid, jag tror att de hade någon annan som praktikant. Men Viktor såg till att vi käkade lunch alla tre och efter det fick jag praktik. Sedan jobbade jag åt dem som inspelningstekniker och nu är jag signad till dem som låtskrivare. Man måste våga ta chansen och fråga.
Det känns som att din mamma måste vara nöjd över att hon indirekt ordnade det.
– Mamma är så nöjd över det, absolut.
Den kommande EP:n har Ljungström jobbat med de senaste fem åren. Den har fått namnet 7856, portkoden till lägenheten i Hornstull hon tidigare bodde i. Musiken beskriver hon som en mix av all den musik hon själv gillar, “lite skitig, inte så perfekt, mycket riktiga instrument, alltid något akustiskt element”.
– Alla låtar handlar om stunder i mitt liv då jag bodde där, portkoden blev en tydlig symbol. EP:n är väldigt ärlig i sina texter. Det är både gråtballader som man kan sitta hemma själv och storböla till, och frigörande låtar som går i 160 bpm. Det är alla känslor på en och samma gång. Jag tror att det finns någonting för alla. Jag hade velat att folk lyssnade och satte låtarna i kontext till sitt eget liv.
Du har skrivit mycket av din musik med din flickvän Fanny Hultman.
– Hon har ett finger med i spelet på nästan alla låtar. Hon är ett så otroligt bra bollplank. Varje gång jag har gjort en skiss så tar jag hem den och frågar vad hon tycker. Hon är låtskrivare och producent själv, och så bor vi ihop så det är liksom oundvikligt. Hon har världens bästa idéer.
Hur är det att skriva om sitt ex med sin nuvarande flickvän?
– Vi var inte tillsammans när jag skrev låten Ex. Men eftersom vi båda är låtskrivare kan man distansera sig från situationen, man vet att man kan ta upp gamla erfarenheter och vrida och vända på dem. Men Fanny är också så rolig att hon kan säga “du kan skriva om något som du är fett ledsen över med mig, det är okej!”.
Parterapi genom musik. Jag tänkte säga att ni är nästa Veronica och Oskar, men det kanske var en tragisk jämförelse.
– Haha, ja kanske. Vi ska skaffa hund nu så jag tänker att vi ska vara ihop jättelänge.
Du vann en Grammis för bästa låtskrivande för arbetet med Agnes senaste album.
– Ja, hur sjukt! Jag är så himla himla glad för den. Det har varit en barndomsdröm att vinna en, det kändes så surrealistiskt. Agnes var så gullig när vi satt på middagen efteråt. Jag tittade på henne och ruskade henne och sa “du har vunnit en Grammis!” och hon tog tag i mig och sa “du vann en Grammis, och du är 25 år!”. Helt sinnessjukt.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 08, 2022.
