Foto: Nikas Sundin

Kennelklubben - skivan som tog 30 år

11:24 27 Dec 2018

Christer Lundberg har väntat länge på att få ge ut det här synthiga albumet.

För de flesta är Christer Lundberg känd från det självbetitlade programmet Christer i P3 och han har en röst man är van vid att höra i etern. Vid sidan av radion har han även haft bandet Universal Poplab, men det var långt innan dessa två jobb som Christer påbörjade sin musikaliska karriär. Vid 14 års ålder startade han och vännen Martin Brändström Kennelklubben tillsammans och trettio år senare ger de äntligen ut sin första skiva med bandet. Vi snackade med Christer om den minst sagt långt efterlängtade debuten som släpps den 28 december, samma dag som de spelar sin kanske enda konsert någonsin med bandet på Pustervik.

Synthmusiken var förstahandsvalet när det kom till val av livsöde som tonåring i Majorna, men trots att det inte blev en framgångssaga då har Christer aldrig släppt den drömmen. Kennelklubben har varit Christers uppskjutna hjärtebarn i tre decennier nu, så det märks att han är exalterad över att prata om det när vi ses. Samtidigt har det inte varit den enklaste drömmen att förverkliga, men Kennelklubben som föddes i en replokal i slutet av åttiotalet får nu alltså äntligen se dagens ljus.
– Det har alltid varit en dålig idé att ha ett synth-pop band, men jag kan inte släppa det. Det är så jag såg mitt liv framför mig och jag känner att nu måste jag knyta ihop det här eller ändra på historien. Radion har alltid varit ett… ja, något måste man ju jobba med medan en väntar på det stora synth-breaket, berättar Christer.

Martin Brändström har länge spelat i hårdrocksbandet Dark Tranquillity, så de båda vännerna har alltid haft musiken nära i sina liv. Varje gång de ses brukar de ta upp Kennelklubben och skämtsamt påminna varandra om att det ju aldrig blev en skiva. Senaste gången han sa den välbekanta kommentaren om deras tonårsband säger Christer att det dock var något annorlunda i Martins ton. Christer svarade då att de kanske borde ta och spela in den där skivan nu och fick svaret att de såklart skulle göra det. Den första kärleken hade inte slocknat för någon av dem.
— Det här var det första riktiga bandet och det är som med det första riktiga förhållandet eller första kyssen. Vad det än kan vara som är det absolut första av någonting, sånt sätter sig alltid i kroppen på ett helt annat sätt än det som kommer senare.

Det har ändå tagit dem ett par år att skapa Kennelklubbens debutalbum. Martin turnerar jorden över och producerar Dark Tranquillitys musik och Christer har haft sitt jobb på radion, så det har blivit att de stötvis har träffats och arbetat fram skivan när det funnits tid över. Christer tycker dock att det bara är bra att det har fått gå långsamt fram. Kennelklubben hade ju redan väntat i nästan 30 år på att få komma tillbaka in i deras liv. Christer säger att han inte räknat med att någon annan skulle tycka om det och att det därför har varit extra viktigt att själva vara nöjda med resultatet. De har ju i grund och botten skapat albumet för sig själva.
— I alla radioprogram gör jag så gott jag kan och sen slutar det. Sen börjar det om igen. Det är som en gas som flyter ut, men det här är fysiskt. En stor, lila splatter-vinyl som är perfekt och jag är jätteglad.

Nu när albumet efter alla dessa år är färdigställt är drömmen om Kennelklubben äntligen sann. Den 28 december släpps albumet och samma kväll intar barndomsvännerna Pustervik för att förhoppningsvis leverera den bästa spelningen i deras liv. Målsättningarna är alltså väldigt höga för att inte ha spelat ihop sedan 1994, men Christer tvivlar inte på att kvällen kommer bli magisk. Pengar och framgång är inte så viktigt för det här projektet, utan det är just att Christer och Martin hittat tillbaka till varandra och äntligen uppfyllt pojkdrömmen. Kanske blir också spelningen på Pustervik deras första och enda med Kennelklubben, för längre än så har de inte riktigt planerat. 
— Jag ser inte riktigt detta som en spelning, utan som ett sorts historiskt monument. Jag vet att hela mitt liv kommer finnas representerat i publiken, allt ifrån folk jag gått i skolan med till de jag träffat på synthklubbar och de som lyssnat på mig på radion. Livet kommer vara där i koncentrat. Det är också hundens år de sista dagarna i december och den 28e är menlösa barns dag. Alla pilar pekar dit. Jag hoppas verkligen att alla ska känna att det är en speciell kväll, för det kommer det att vara för mig.

Här hittar du evenemanget för Kennelklubbens kanske enda spelning någonsin på Pustervik den 28 december och här kan du lyssna in dig på senaste singeln.

Stad: 
Kategori: