Recensionexemplaret av [I]Feber[/I] kommer samma dag som nyheten att internetklädaffären Boo.com har gått i konkurs. Ägarna, Kajsa Leander och Ernst Malmsten, som också startade och tvingades bort från Bokus, har fått se sitt imperium och sitt anseende krympa. Men det lilla fräcka förlaget bär i alla fall fortfarande deras namn - även om verksamheten tycks vara ganska vilande. Och Karin Ströms nya roman lär knappast bättra på det skamfilade ryktet.
I korthet: Effra, 18, åker till Stockholm, blir kär och sviken, kär igen, sviker själv och flyr, till London. Där blir hon kär minst en gång till. Och sedan sviken på nytt. Väl hemma i Sverige ser hon hur hon lurat sig själv. Snipp-snapp-snut så var den sagan om ett högst genomsnittligt tonårsliv slut. Jag känner igen mig fullständigt. Men igenkänning betyder inte att det blir en bra bok. Karin Ströms debut [I]Bensin[/I] hade den märkliga egenskapen att den inte liknade litteratur över huvud taget. Det var blädder, och det samma gäller [I]Feber[/I]. Jag förstår inte riktigt hur hon får till det: denna totala avsaknad av litterär gestaltning, trots att det stundtals är mer än lovligt högtravande.
"Var det på riktigt eller var det en flykt? Var jag destruktivt ytlig eller hade jag rätt att längta efter den vassa skönheten?"
Visst är det febrigt värre? Kan någon skicka en doktor till både författare och förlag! Vi läsare kan stå vid sidan om och titta på - fullkomligt oberörda.
Stad:
