Julia Frändfors: "Jag har varit på förlåtturné"

Julia Frändfors har tvingats be om ursäkt till en rad vänner och bekanta de senaste åren. Blir hennes nya podd Frändfors hörna starten på en ny förlåtturné?

Vanligtvis hoppar grodorna ur Julia Frändfors. Men i dag är det Julia Frändfors som hoppar in på Grodan. Hon hälsar på sitt sedvanliga vis:
– Dricker vi i dag???

Frågan kräver ingen vidare överläggning. Jag pekar på en stammis vid bardisken som sitter med ett immigt glas vitt vin, kanske georgiskt, och säger att det ser gott ut. Julia rynkar på näsan och tittar på mig som att jag föreslagit att vi ska beställa en karaff nagellacksborttagning. På hösten ska man ju dricka rödvin. Hon ber om två glas husets och ”något litet att nibbla på”. Jag armbågar Julia i sidan och viskar att jag inte tror att de säljer sådant i baren, men när bartendern trollar fram en skål marconamandlar är det jag som får känna mig dum.

Jag tänkte börja med att reda ut en grej som jag tror att många undrar över…
– Nej! Jag blir förbannad.

Blir det några fler avsnitt av Rullar vi?

– Hahaha. Tack för frågan. Det är så jävla sjukt det där. Det kommer aldrig någonsin bli några fler avsnitt av Rullar vi?.

Vad trodde du att jag skulle fråga?
– Det var det jag trodde att du skulle fråga.

Du har ju varit lovande länge nu…

– Aj.

Kommer Frändfors hörna bli ditt genombrott?
– Jag tror det. Jag fick en kommentar på insta om att jag är Sveriges Moo Deng den här hösten. Men på ett sätt tror jag verkligen inte det. För varför skulle det hända nu om det inte hänt tidigare? Men nu har jag ändå blivit insläppt på SVT och Sveriges Radio igen. Baby steps…

Hur känns det?
– Det är jättekul. Jag vill ju bara vara älskad, som alla andra.

Kommer du ha något filter eller blir det lite mer filterlöst?
–  Håll käften. Hade jag suttit och producerat det här ensam hade jag canclat mig själv. Jag tror typ att jag är helt ocancelbar, för jag har haft sån himla tur med sånt. Men jag hade nog lyckats gräva min egen grav. Nu har går det ändå genom filtret Niklas Runsten. Det var vissa grejer han strök i första avsnittet som jag flippade över.

Då har du ju chansen att berätta om dem nu…
– Nej, då blir det inget mer "Hörnan".

Blir det sårbart?
– Det blir noll sårbart, vilket är så jävla skönt. I den här podden vill jag inte prata om mående. Jag älskar att göra det i Daddy issues, men vi har gjort det i fem år. Vi fucking myntade uttrycket ”Mår p”. Nu blir det inget mer sånt. Med risk med att låta som en fucking tönt vill jag bara underhålla folk.

Det är dags att ha lite old fashioned skoj igen?
– Eller hur? Det är dags att häva skojförbudet.

Fan vad längesedan det var man hade skoj.
– Hahaha. Det är så jävla sant. Men tydligen tycker folk att det är underhållande när jag tycker saker.

Och det är du helt oförstående inför?

– Ganska. Det är superlyxigt och helt vansinnigt att folk är så ”Vad tycker du om det här, Frändfors?” Det är väl någon slags gåva att folk vill lyssna? Själv hatar jag när folk startar nya poddar. Det är det värsta jag vet och det är helt sinnessjukt att göra det 2024. Allt har redan gjorts. Men det här har faktiskt inte gjorts. Det är den enda podden som behövs.

Calle Schulman har ju gjort något liknande…
– Den lades ner i går. Han är en snubbe. Inte för att vara 2014-feminism men…

Det är dags för en tjej att ta plats?
– Hahaha. En svart enamstående kvinna, mamma. Jag tycker det känns nytt. Hade jag inte varit mig själv hade jag lyssnat. 


Synd att du är dig själv.
– Jävligt.

Hur känns det att gå solo?
– Det känns läskigt, eftersom jag alltid har lutat mig emot att vara i en duo. Men det känns också som ett naturligt nästa steg. Jag ville våga det här för två år sedan, men det gjorde jag absolut inte.

Till och med du har varit osäker?
– Men gud ja. Allt är bara fejk. Det är bara en fasad.

Jag skämtade. Jag vet att det värsta du vet är när folk tror att du är hård och tuff.
– Hahaha. Nej, men… Jag har fått mer självförtroende de senaste åren. Jag tror att jag har Rullar vi? att tacka för det. De fem avsnitten vi gjorde…

Var det läskigt att ha premiär?

– Ja, det var fruktansvärt. Jag kunde inte sova och hela den vanliga grejen. Jag hann ångra mig 20 gånger, fick grov imposter syndrome, spydde, skrek och sket på mig. Det finns inget pinsammare än att tro på sig själv. Och att ha en podd ensam… Man måste vara sinnesrubbad för att våga tänka klart den tanken.

Skönt att inte ha någon poddkollega att bli osams med?
– Det kommer gå åt helvete med Niklas, 100 procent. Jag är Oldsberg och Niklas är den där skäggmannen, Björn. Vad heter han?


Björn Hellberg. Du är den vitaste personen jag vet och du vet inte vad Björn Hellberg heter?
– Hahaha. Med Niklas kan jag vara det kreativa fyllot. När jag är med min älskade poddkollega Julia är jag sjukt nog den som behöver svara på mejl. Nu är jag Filip Hammar igen. Det är skönt.

Ibland kan man ju beskriva personer som att de kan starta bråk i ett tomt rum. Kan man säga att det är det du gör i den här podden?

– Ja. Men det får inte bli att det bara är att jag sitter och är arg på olika grejer. Jag vill inte att man ska kalla det en ”rant”. Både jag och Niklas hatar ordet ”rant”. Men sedan inser jag att det är det jag gör ändå, rasar. Jag vill inte heller att det bara ska vara att jag sablar ner olika människor. Jag vill inte sitta och snacka skit om Linnéa Claeson. Den grejen har jag redan gjort. Det kommer nog ta ett tag att hitta tonen och exakt vad det är jag gör.

Innehåller du några spår av konflikträdsla?
– Jag är jättekonflikträdd. Är du galen? Om det är dålig stämning med en kompis skulle jag aldrig ta upp det. Jag vill inte bråka. Jag är jätterädd för dålig stämning med kompisar. Men om någon skulle gå emot mig på gatan eller putta till min mamma i Konsum-kön… Då gör jag horhus direkt.

Det är inte att vara konflikträdd.

– Hahaha. Det är att ha civilkurage. Men jag skulle aldrig bråka med dig.

Förutom i alla avsnitt av Rullar vi?
– Jag kan sitta och snacka om att Carin Da Silva är dum i huvudet. Men det betyder inte att jag söker konflikt. Jag säger bara det alla tänker. 



Det är nog snarare det jag tänkte på. Det är inte så många som vågar såga någon de kommer springa in i på Riche nuförtiden.
– Jag bor i Nacka. Jag kommer aldrig vara på Riche. Jag är för gammal. Folk som är 23 kan jag fatta… Eller nej, jag kan inte fatta det heller. Jag hatar rövslickeri. Men jag skiter väl i mig om jag träffar Carin Da Silva. Kom då! Och jag sparkar ju bara uppåt, tycker jag. Jag är längst ner i näringskedjan.

Längst ner är du inte. Men hur mår du om du springer in i någon jävel som du skämtat om?
– Är det här en intervju med Alex Schulman 2008? Vem skulle det vara? Linnéa Claeson? Jag gick faktiskt fram till henne och tackade för allt hon gjort för feminismen och skakade hennes hand. Hon trodde på mig.

Jag kan tänka mig att hon inte förutsätter att någon som kommer fram och tackar skulle kunna vara ironisk. 

– Hon blev jätteglad och ville ta en bild. Jag mår väl kanon… Om jag inte gömmer och springer åt andra hållet.

På tal om att må kanon. Ett av mina bästa ögonblick det här året var när vi möttes i dörren hos vår terapeut.
– Det var fan otroligt. Jag avbokade honom i dag. Du är där varje dag eller?

Jag har två terapeuter nu. Men i dag har jag tänkt testa greppet att ställa frågor till intervjupersonen. Jag minns att du berättade att du går dit en gång om året. Det känns som att du besiktigar bilen. Hur ser det årliga mötet ut?

– Vi går igenom lite snabbt vad som har hänt sedan sist. Jag har hunnit flytta och skaffa ny kille varje gång. Jag har gjort mina hundår där efter min destruktiva relation med mitt ex. Då behövde jag arbeta aktivt och vara där en gång i veckan. Nu är det klart. Nu är det bara lite puts på ytan som gäller. Jag orkar inte mer. Jag har grävt klart.

Nu ska vi ha skoj?
– Det är fler som borde tänka så. Inte du. Du är mitt i det.

Det finns ju de som verkar ha gått alla terapiformer och har alla resurser men inte verkar må ett dugg bättre.
– Jag tänker att de borde ta md. Fredrik Söderholm-voice.

Nu kom Rullar vi? tillbaka ändå.
– Hahaha. Nej men på riktigt. Jag skulle vilja ta Ayahuasca. Ska vi göra det tillsammans? Med en massa mörka människor.

Jag får ångest bara av att tänka på det. Är bilen i kördugligt skick?
– Ja, det tycker jag. Jag har i och för sig varit gravid och fött ett barn och har psykos på grund av det. Jag vet typ inte vem jag är. Men bara av att göra Frändfors hörna… Det är någonting med att se sina siffror. När vi började med Daddy Issues var vi också på topplistorna. Men då var jag inte 36, småbarnsmamma och bodde i helvetet. Nu känner jag mig ljusare än på länge, för att jag också är en bekräftelsetorsk. Det är osexigt, men sant. Det gör så mycket med mitt psykiska mående att veta att folk inte hatar mig.

Har ångesten över att verka som en ensam galning släppt nu?
– Ja, helt. Men det har också bara gått ett avsnitt. När den här texten publiceras kanske jag ligger på 28:e plats. Vänta, jag ska bara kolla listan… Fortfarande etta!

Du är för etablerad för att hålla på och…
– Käften, Frasse. Fredrik Söderholm skrev till mig att han har ett album med 459 bilder med beröm för Sorry, allt gick åt helvete, som han la upp i flödet: ”Du är fine, du är fortfarande inte värre än jag”. Jag har aldrig gjort så innan. Nu är det min tur. Om jag mot all förmodan skulle fortsätta ligga etta kommer jag inte sitta varje måndag och posta skärmdumpar. Det har du mitt ord på. Då är jag för etablerad. Du var väl glad när folk höll på med din tidning?

Var det någon som såg att vi gjorde ett AI-nummer?

– Hahaha, exakt. Kom inte till mig med det där…

Det är lätt att inte vara på topplistorna och vara kaxig kring hur man skulle ha betett sig om man var på dem.
– Hur gick det för Frasse-Majas detektivbyrå?

Jag la inte ut topplistan en enda gång.
– Hahaha.

Du ska vara med i Invandrare för svenskar i höst.

– Min son frågade om jag ska vara invandrare eller svensk.

Det är en bra fråga. Ska du vara invandrare eller svensk?
– Invandrare. Jag grät första gången jag var där. Vi skulle ha ett uppstartsmöte och äta mat från Amida. Alla var sådana brorsor med varandra och jag grät för att jag inte trodde att jag var välkommen där heller. Jag har aldrig känt mig välkommen någonstans. I alla andra sammanhang brukar jag känna mig för svart. Där kände jag mig för töntig och vit. Men de visade sig vara så jävla välkomnande. Det var en otrolig upplevelse. Jag kan låtsas vara invandrare om det är såhär kul.

Det känns som att det är en superblond projektledare som har tänkt ”Vad äter dem? Det måste väl vara Amida?”
– Hahaha. ”Köfte”. Nej, de var svinhärliga. Jag har aldrig känt mig svartare.

Och äntligen är du i etern!
– Det är fan på tiden. Nu väntar jag bara på På spåret och Diggiloo. Men det går väl bra i en månad nu innan det går det åt helvete med allt igen. Jag har inte jättemycket hopp om att det ska öppna alla dörrar i hela världen att jag är med i ett skojprogram på SVT.

Hur är det med dig och Fredrik nu?
– Vi är inte ovänner. Jag blev väldigt ledsen när han skällde ut mig i Rullar vi?. Men vi har pratat sedan dess. Han sa han inte var på en jättebra plats i livet. Jag kände att jag mer var på underhållningsbenet och han började brinna för något annat. Då blir det svårt att göra en podcast tillsammans.

Vad sa han när han skällde ut dig?
– Att jag är otrevlig och att jag bränner broar på grund av hur jag pratar med folk i jobbsammanhang. Det gjorde mig ledsen. Jag kände att det enda jag har gjort de senaste tre åren är att be om ursäkt till folk på olika fester, dricka självförtroende nog att gå fram till Jinder och säga ”Förlåt för att jag har varit otrevlig mot dig”. Jag har varit på någon slags förlåtturné. Då gjorde det ont att höra att man är dålig, som Fredrik sa. Men han är också bra på att be om ursäkt.

Hur började turnén?
– Med många sömnlösa nätter där jag funderade på varför jag inte är kompis med de som jag var kompis med förut. Man ligger ensam och svettas och tänker på vilken vidrig människa man är, vilka man har förlorat på grund av hur man har betett sig och hur man kan utvecklas och bli en bättre människa. Jag var på världens sämsta plats i livet ett tag. Jag betedde mig som ett as mot alla som älskar mig. Det enda jag kan göra nu är att be om ursäkt. Jag slog Erik Galli på käften på Celeste 2016.. Det var med i hans serie. Jag tror att det var så det började, att vi blev sams igen.



Va? Vilken serie?

– Det är med i Under kniven. Han ringde upp mig och låtsades att vi inte var vänner. Vi hade egentligen försonats då, men det var bättre för innehållet. Han sa att jag hade sagt att han är en opererad idiot. Det hade jag säkert. Det var jättetaskigt. När vi pratade ut och började umgås på tu man hand insåg jag att man kan be om ursäkt. Trots att man varit ett jävla as kan man snacka ut och lösa problemet om man har turen att den andra personen är förlåtande.

Du slog honom?
– Jag slog honom inte på käften. Jag puttade honom kanske.


Varför har inte det här blivit en större grej?
– Det framgick inte att det var jag. Han kallade mig ”Arga tjejen” i serien. Min bästa vän Maria Tengblad har sagt till mig att förlåtturnén måste vara över nu. Det blir patetiskt att säga förlåt till varenda människa man träffar. Det är slut med det.

Mår du bättre efter förlåtturnén?
– Det går jag verkligen. Men nu får jag väl åka ut på en ny efter Frändfors hörna. Till Carin Da Silva och Linnéa Claeson.