Josefin Asplund: ”Jag bröt ihop i sminket”

14:33 4 Mar 2021

I SVT:s nya stora dramaserie Snöänglar spelar Josefin Asplund en ung mamma med missbrukarproblematik. En dag vaknar hon upp och märker att hennes fem veckor gamla spädbarn har försvunnit.

Vi har sett henne i hyllade Call Girl, publiksuccén Vikings och nu senast i Jens Lapidus-serien Top Dog. I SVT-satsningen Snöänglar – som är en av de sex serier som valts ut att visas på Berlinale Series 2021 – ställs Josefin Asplund inför sin kanske mest utmanande roll hittills.

Vad kan du berätta om din karaktär Jenni?
– Första avsnittet börjar med att Jenni och Salles barn försvinner. I avsnitt två och tre får vi veta vad som hände innan och får lära känna dem bättre. När vi möter Jenni första gången mår hon väldigt dåligt, hon är en känslig och skör person som inte vet hur hon ska hantera att hon har blivit mamma på nytt. De har den sexåriga dottern Nicole och ett fem veckor gammalt spädbarn som heter Lukas. Hon längtar tillbaka till ett tidigare liv, för hon klarar inte leva upp till de krav och förväntningar som ställs på henne som mamma. Salle jobbar hela tiden för att de ska få ihop det och hon är själv med barnen. Hon vill finnas där för barnen men hon vet inte hur, i stället flyr hon ansvaret genom att ta sömntabletter.

Hur har du närmat dig den här rollen?
– Det var sjukt många barndomsminnen som kom tillbaka till mig under produktionen. När jag läste om Jenni så insåg jag att jag hade vuxit upp med Jennis runt omkring mig. Det var klasskompisar vars mammor haft samma problem och försökt få ihop livet. Det fick mig att känna mig nära till Jenni. Jag förstod henne på en gång. Mette (manusförfattaren Mette Heeno) har gjort ordentliga karaktärsbeskrivningar och jag och Anna (regissören Anna Zackrisson) ansträngde oss för att Jenni skulle bli en verklig person. Och så djupdök jag i historier om mammor som berättar att de ångrade sina barn, om förlossningsdepressioner, att de inte kunna amma sitt barn eller få dem att sova. Att vara en mamma som inte kan ta hand om sina barn är ett stort stigma.

Just den grejen, att vilja rätt men göra fel, återkommer i Snöänglar där flera karaktärer är både offer och förövare.
– Det handlar om vad som händer när förutsättningarna ser ut som de gör. Ingen är ond eller god. Det finns ingen bad guy på det sättet. Man kanske inte älskar karaktärerna men man kan förstå varför det gått som det gått.

Josefin Asplund och Ardalan Esmaili

Vad är det du letar efter i dina roller?
– Det är sällan bara karaktären som avgör för mig. För mig är det viktigt vilka som ligger bakom projektet och hur manuset ser ut. Jag går igång på saker som känns väldigt svåra, när det är en utmaning. Det kan handla om karaktärens problematik eller vad som kommer hända. Men viktigast är vilket team som står bakom och att jag känner att jag kan lita på dem.

Vad var det i det här teamet som lockade?
– Det var en magkänsla tror jag. Jag kände inte Anna innan, och visste inte heller vad hon hade gjort tidigare, men jag kände direkt att jag ville jobba med henne. Och när jag provfilmade med Adde (Ardalan Esmaili, som spelar Salle) sa det bara klick. Alla var så samspelta. Jag minns första gången jag gick in i Jenni och Salles lägenhet och jag inte fattade att det var scenografi – det var så himla spot on! Det är så häftigt när alla delar samma vision.

Första avsnittet inleds som sagt med att Jennis barn försvinner. Det är ett tungt ämne som, om det skildras fel, kan falla platt. Hur gick ni tillväga?
– Det värsta vore om vi lät det bli trivialt. Som du säger är det ett så tungt ämne att det måste tas på hundra procent allvar, det går inte att göra det här halvdant. Vi var tvungna att göra den bästa historien vi kunde göra. Vi har pratat jättemycket om familjen, deras relationer, vad som händer om man inte får sova på nätterna, när lönen inte räcker till och man inte kan ta hand om sina barn. Och så klart: vad som händer när ett barn försvinner. Vissa projekt är man mer investerad i än andra. Det här är en inspelning som påverkat mig personligen och privat mer än nåt annat jag gjort tidigare för att det kom så nära.

Hur menar du då? Hur nära kom det?
– Det har varit svårt att berätta den här historien, inte minst för att det är barn inblandade. Nicole som spelar min dotter berörde mig. Det påverkade mig att ha ett spädbarn i famnen en hel dag som skulle skrika och skrika. Det gör något med en. Man kan inte gå därifrån och vara oberörd, det vore omänskligt. Vid ett tillfälle bröt jag ihop i sminket. Då fick Anna komma och trösta mig. Jag tyckte att det vi gjorde var så himla sorgligt.

Snöänglar har premiär den 28 mars på SVT.

Stad: 
Kategori: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 03, 2021.

0 Kommentera

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Senaste filmrecensioner

 

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!