"Jag blev Astrid Lindgren"

Snart är Alba August på en biograf nära dig, och allt talar för att hon är där för att stanna. Inför premiären av Unga Astrid pratade Nöjesguiden med stjärnskottet om framgång, social ångest och varför hennes drömroll är att spela en galning.      

Det senaste året har varit intensivt för Alba August. I maj hade hon premiär med huvudrollen i Skandinaviens första Netflixserie The Rain, men redan vid årsskiftet utsågs hon till en av tio shooting stars på Berlin filmfestival för sin rollprestation som Astrid Lindgren i Unga Astrid.

Så hur känns det att vara en up-and-coming skådis?
– Jag befinner mig i en ganska surrealistisk tillvaro och upplever saker jag aldrig kunnat drömma om. Det känns väldigt overkligt på något sätt. Men up-and-coming? Det är svårt att förhålla sig till framgång på det sättet. Jag försöker mest fokusera på mitt arbete, säger Alba August.

Unga Astrid berättar historien om hur den sextonåriga Astrid Lindgren i ett försök att bryta mot sitt utstakade hemmafruliv lyckas få en praktikplats på en lokal tidningsredaktion. Men filmens konflikt tar vid först när hon inleder en affär med chefredaktören – och blir gravid. 
– Astrid tvingas från en dag till en annan att bli kvinna och ta jättestort ansvar för sig själv och en annan människa, följa sitt hjärta och stå emot samhällets normer. Och… ja… det gjorde hon verkligen. 

Att spela Sveriges möjligen mest folkkära kulturpersonlighet är betydligt mer krävande än att lära sig några repliker utantill. Alba läste samtliga av Astrid Lindgrens böcker (”vilket var jävligt många”), inkorporerade en annalkande författares finess för skrivmaskin, och för att undgå en distraherande kulturkrock under inspelningen besökte hon och motspelaren Magnus Krepper en bondgård. 
– I efterhand kan jag titta på filmen och konstatera: ”Oj, det där är ju faktiskt inte jag”. Alla pusselbitar gjorde att jag blev Astrid på något sätt.

Under researchfasen läste hon åtskilliga böcker som skrivits om Astrid Lindgren och andra kvinnor som levt under 20-talet.
– När vi har visat filmen är det många som kommit fram och berättat om deras mamma eller släktingar som har gått igenom samma sak. Någons mamma blev våldtagen, vilket var en så stor skam att alla omkring henne låtsades som ingenting, till och med när hon ropade efter sitt barn. ”Det finns inget barn”, sa dem.  Hon hamnade på psyksjukhus och tog livet av sig. Min poäng är att jag aldrig har hört om det här och det är en så stor och viktig del av vår historia.

Redan under castingen upplevde Alba att filmens regissör, Pernille Fischer Christensen, fick fram något i henne som hon själv inte visste fanns. Regissörens känslighet väckte mersmak. 
– Då ville jag det så himla gärna, det var en dröm att få jobba med henne i ett sådant här projekt. Pernille var fantastisk att jobba med, vi växte ihop på något sätt. Hon kunde ge mig en blick eller en klapp på axeln så visste jag vad hon ville. 

Efter ännu lite lirkande avslöjar Alba vad som egentligen är hennes drömroll.  
– Typ en galning, eller psykopat. Som helst också ska se helt galen ut. Typ Jokern, fan vad fett att spela Jokern. Det är hur svårt som helst att förstå och försvara en ond och galen person, du vet, att gå in och försvara Hitler. Det är alla skådisars dröm att ha en spexig mask och kostym på sig. 

Inspelningen av The Rain krävde Albas totala närvaro i ett halvår, och prestationskraven koncentrerades ytterligare i Unga Astrid. Genom Pernille Fischer Christensens ambitiösa regi, av Alba själv förstås, och de i största allmänhet hänsynslösa arbetskrav som en filminspelning innebär.
– Jag var tvungen att vara 100 procent närvarande 24 timmar om dygnet i två månader. Alltså inga, inga, inga pauser. Vissa dagar hade jag ont i magen och kräktes, men det är bara att bita ihop, för det går aldrig att få en ledig dag. Det kostar för mycket. 

Bland Albas egna förebilder nämner hon lojalt både filmens regissör Pernille Fischer Christensen och motspelerskan Trine Dyrholm.
– Både för att hon är en fantastisk skådespelare och för hennes styrka och mod. Hon är så otroligt skör och samtidigt så professionell. Michelle Williams är briljant i allt hon gör, men det är svårt att säga ”den där karriären vill jag ha” – man har ju sina egna egenskaper och förutsättningar som man vill använda på något sätt. 

De första sex åren i skolan satt Alba mest och drömde och hade svårt att hänga med, men när hon började i teaterklass i sjuan blev hon för första gången motiverad till att gå dit. I gymnasiet var det självklart att hon skulle välja teaterlinjen. 
– Jag har liksom alltid känt att jag varit bra på att förmedla något till en publik. Privat är jag jättegenerad och är inte den som sitter vid ett middagsbord och drar en historia. På scenen skapas ett avtal med publiken att nu är det jag som framför och ni är åskådare. Det tycker jag är jätte-jätte-jättestimulerande.

Kärleken till scenen har hon i blodet. Hennes pappa, Bille August är regissör och mamman, Pernilla August, är ingen mindre än en av Sveriges mest hyllade skådespelerskor. Med den senare växte hon upp i Stockholm, som växlade sin frånvaro hemma mellan filminspelningar och teatern. 
– Det där gillar jag ju själv också märker jag. Ut och resa och flytta på mig och träffa många nya människor. Det har jag väl säkert fått från mina föräldrar, och det är ju inte lätt att få ihop med familj, det fattar jag ju, men vad fan ska man göra?

När Alba satte upp Ingmar Bergmans Persona som slutföreställning på scenskolan konfronterades hon med sina egna motsägelser.  
– På danska säger man att något ”ger mening”, men jag har svårt att förstå mig själv som person, hur jag kan vara social och generad samtidigt. Hur kan man ha social ångest och älska att stå på en scen?

Efter att ha förberett sig hela juli drar inspelningen av den andra säsongen av The Rain igång igen, och i oktober spelar hon researchern Jenny Küttim i filmen om Thomas Quick.  
– Det ska bli en dröm att filma med Jonas Karlsson och David Dencik. Sen hoppas jag på lite teater i vår. 

Unga Astrid har biopremiär i september, The Rain finns på Netflix i detta nu.