Det är dags att berätta för smålänningarna att vi skiter i Fössta tossdan i mass.
För ett par år sedan bestämde sig några smålänningar i Stockholmsexil att instifta en dag till sitt talfels ära. En person beställde en marsipantårta med texten "Fössta tossdan i mass" och startade en Facebookgrupp med samma namn. Sedan tog det fart.
Av någon anledning tyckte Stockholms andra exil-smålänningar om att förenas i att de inte kan prata. Gruppen växte i storlek och konditorierna i Stockholm fick in beställningar på fler och fler talfelstårtor för varje år som gick.
Det hela har gått så långt att smålänningarna i Stockholm har fått för sig att "Fössta tossdan i mass" är en nationell angelägenhet. De tror att det är en dag av samma betydelse som till exempel fettisdagen eller kanelbullens dag.
Redan i början av februari börjar smålänningarna viska om Fössta tossdan i mass. Sedan höjs ljudvolymen successivt fram till högtidsdagen, då de besudlar våra flöden med bilder på bakverket de har allra svårast att uttala och dricker "bäss".
Det är svårt att avgöra vad som är mest enerverande: att de bär den här oförmågan att säga r som ett adelsmärke eller att de låtsas att kombinationen marsinpantårta och öl är god? Eller att de tror att vi som inte är från Småland har något som helst intresse av den här dagen? När den egentligen är lika fascinerade som att höra någon prata om att kebabpizzan är godast där just den personen kommer ifrån.
Därför är det dags att sätta ner foten. Vi måste berätta för smålänningarna att vi skiter i Fössta tossdan i mass.
Alla som håller med mig släcker alla lamporna hemma den 24 mars klockan 20.30. När en timme har gått tänder vi igen. Det blir vår protest.
