Kliniken. Foto: Maria Edlind
1976 stängdes Lindholmsvarvet. Sedan 1800-talets mitt hade det då tillsammans med Eriksbergsvarvet, nedlagt några år tidigare, och det större Arendalsvarvet som skulle vara verksamt något decennium till, fungerat som arbetsplats för flera generationer av göteborgare.
För många göteborgare har såväl Eriksberg som Lindholmen sedan dess varit ett terra incognito: besökt enbart av de chalmerister som läser där, de studenter som har oturen att bo i de extremt dyra studentlägenheterna eller av de som har råd att bo i de likaledes dyra hyres- och bostadsrätterna vid vattenlinjen. I Proletären läser jag att bostäderna vitsigt kallas miljonärs-programmen.
De senaste åren har dock utvecklingen i området, liksom centrala Hisingen, varit rask. Hos det kommunala bolaget Älvstranden Utveckling som ansvarar för stadsutvecklingen på Lindholmen, Eriksberg och Sannegårdshamnen kan man läsa att Eriksberg ”är ett attraktivt område på många sätt. Vattnet och den spännande varvhistorien är en del av det”. Och i det senaste området att bebyggas, Lindholmshamnen, skryter bostadsbolaget PEAB med den autentiska varvsmiljön. Det är säkert ett klokt sätt att skriva copy på. Arbetarromantiken ligger många göteborgare särskilt varmt om hjärtat.
Samtidigt har Varvshistoriska föreningen, driven ideellt och av privatpersoner, sedan 1986 arbetat för att få ett varvsmuseum i Göteborg. I dagsläget saknas ett samlat arkiv för varvens dokumentation och de flesta yngre göteborgare är omedvetna om den betydelse varven haft för staden. Kulturnämnden har begärt en utredning om ett eventuellt museum. Samtidigt diskuterades frågan där redan för tio år sedan utan resultat, och ännu är inget bestämt.
Som ”identitetsskapare” på Älvstranden ska nu istället Nordens högsta skyskrapa fungera. Frågan är vilken identitet man vill skapa med det? Det är dags att kulturnämnden och kommunfullmäktige låter varvets historia vara mer än en chic bakgrund till dyra bostadsrätter.
En identitet har ju Göteborg redan.
Bäst just nu
Snel Hest
Alingsås konstmuseum, den 6 september– 23 december
Konstutställningen Snel Hest utgår, som namnet skvallrar om, från en specifik bit mediehistoria, nämligen livet före och efter internet. Bland verken finns bland annat en skulptur byggd av routrar och pärmar med framhackade lösenord till LinkedIn.
Kliniken
Folkteatern, den 1 september–31 oktober
För den som missade Unga Folkteatern och Stadsmissionens fina uppsättning av Lars Noréns Kliniken, i våras om livet i den psykiatriska slutenvården, ges nu en ny chans att se den på några enstaka datum i september och oktober.
Fröken Julie
Stadsteatern, till och med den 16 september
Även Stadsteatern ägnar sig åt en repris och sätter återigen upp förra höstens Fröken Julie för den som inte hann få tag på biljetter sist.
Wonderland/Wasteland
Göteborgs Operan, den 20 september–26 oktober
Under rubriken Wonderland/Wastelands har koreograferna Anton Lachky och Ina Christell Johannessen skapat varsitt verk för Göteborgsoperans danskompani. Lachkys verk är inspirerat av Alice i underlandet medan Johannessen utgår från underlandet självt.
Varvshistoriska Föreningen i Göteborg
varvshistoriska.se
Här kan den nyfikne, i väntan på ett museum, läsa mer om Göteborgsvarvens historia.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 07, 2014.