Hemma hos Banksy

London, Manchester och Liverpool i all ära, men vill du se grafittikonst i världsklass är det Bristol som gäller. Vi skickade Anders Karnell till Banksys hemstad. 

Medan den glada rödhåriga kvinnan frågar om jag vill ha mer vin, säger hon att hon älskar gatukonsten och graffitin. ”Du vet, det är en del av staden som vi inte kan vara utan! Och Banksy kommer ju härifrån.” Jag är i Bristol och har hastigt och lustigt blivit inbjuden till en informell vernissage på konsthallen Arnolfini (jag råkade vara i närheten och det är roligt om det åtminstone är två personer med som inte jobbar på stället).
Jag har tagit mig till staden på den engelska västkusten av samma skäl som jag skulle åka till Mecka eller Jerusalem – för att förstå varför folk vallfärdar dit. För det gör de. Skälet är mycket enkelt: det är den europeiska graffitins hjärta som födde fram Banksy. Och band som Massive Attack och Portishead. Och lerfigurerna Wallace and Gromit. Och Shaun the Sheep. Men jag är där för gatukonsten.
Dagen därpå har jag stämt träff med Rob Dean, en lokal gatukonstnär som kan allt om Bristol-scenen och Banksy. Medan jag promenerar till vår träffpunkt börjar det duggregna. Jag är trots allt i England och det hör liksom till. Det är livligt när jag tar mig igenom centrum av halvmiljonstaden och är lite som att promenera i en socialrealistisk film av Ken Loach. Det är inte vackert, men nervigt och (i brist på ett bättre ord) coolt. Eftersom staden har flera högskolor är det mängder av studenter som också livar upp.
Till slut är jag framme vid stadshuset där vi ska ses vid fontänen. Det finns tre. Jag väntar vid en av dem och hoppas på det bästa. Ganska snart kommer en kreddig kille i röd skjorta och matchande golfskärm på sned emot mig. Ja, det är Rob.
Han har valt platsen för det var där Banksy gjorde sitt genombrottsverk 2001. Det är borttvättat nu, men det var första gången någon aktivt jobbade med var han placerade sin bild. För det betyder mer om man skriver ”Rädda Jordgubbarna!” på ett jordgubbstånd än på bussen. Gör man sen en iögonfallande bild blir budskapet ännu snitsigare. Kanske en söt, rädd jordgubbe på väg att bli uppäten. Men nu handlar Banksys budskap inte om bär, utan om den lilla människan mot makten.
Rob berättar också att Banksy kallade sig ”Robin Banks” från början, vilket också kan läsas som ”råna banker”. Men eftersom det tog för lång tid att tagga fick det bli ”Banksy”. I övrigt är min guide väldigt förtegen om Banksys identitet, samtidigt som han verkar känna honom. Tror det ingår i imagen: ”alla” vet vem det egentligen är, men inget säger något. En man på folkets sida, som folket (i Bristol) belönar med sin tystnad.

 

Det börjar regna allt mer medan vi rör oss genom staden mot stadsdelen Stokes Croft. Samtidigt går vi igenom en katalog av alla gatukonsttekniker som finns: stenciler, installationer, bombning, lean-in, frihand, stickers, muraler och min favorit washing. I staden finns det hus som smutsats ned av dieselavgaser, sätter man en stencil över och kör med högtryckstvätt blir det en bild. Huset ”tvättas” och då är det också lagligt.
Graffitin är så förknippad med staden att crews från hela världen bjuds in att göra muraler av husägare. Min favorit i det här sammanhanget är Sticky som gör enkla streckgubbar (tänk långsmala Big Hero-gubbar). Och runt omkring pågår det hela tiden visuella konversationer: det som finns på en vägg ena dagen är övermålat nästa och så vidare. Det är bilder som är i konstant rörelse.
Uppe i Stokes Croft har vi nått vår slutdestination: Banksys första verk. En kommentar till polisens brutalitet under upploppen i området på nittiotalet. I den fattiga stadsdelen har upploppen fortsatt och senast skedde det 2011.  Och där behövs en Banksy.
Innan vi skiljs åt frågar jag om konstvärlden visat något intresse för allt vi sett. Rob ser på mig med en ironisk blick, ler och skakar lätt på huvudet. Jag är i alla fall intresserad, tänker jag. Och jag kommer definitivt att åka tillbaka. Men då kommer jag kalla det vallfärd. 

Känn igen en Banksy

Platsen
En riktig Banksy sitter på eller i närheten av en politisk plats som till exempel muren på Västbanken eller en telefonkiosk intill GCHQ (Brittiska FRA).

Verket
Stencilbilden eller installationen är gjord med tanke på platsen. Alltså: det är ett hål i muren på Västbanken eller några poliser med stetoskop lyssnar av väggen vid GCHQ.

Ironi
Det finns nästan alltid en ironi i det han gör, som när han installerade dockor klädda som Guantánamofångar på Disneyland. En annan sorts utklädnad än vad nöjesparkens besökare (och ledning) tänkt sig.

En rundtur

Stokes Croft
Ett måste. I stadens kulturella hjärta fullkomligt exploderar gatukonsten i all sin kraft och alla tekniker. Också platsen för världens äldsta bevarade Banksy.

College Green
En paus och en start. Ta det lugnt i parken och hitta platsen för Banksys första (nu borttvättade) verk. Som att se det ballaste spöket någonsin.

Broad Quay
När lera blir till hiphop. Stadens leranimerade stoltheter Wallace & Gromit har fått sig en uppdatering av Cheo. Och de älskar det – både Bristolborna och figurernas skapare!