Foto: Adrian Pehrson.

Hannah & Amanda: "Vi är superkänsliga och lättkränkta"

11:00 19 Nov 2018

Det har stormat kring Hannah & Amanda under hösten. Men är de vattendelare för vattendelandets skull? Och hur många köper Perfect Day-vin ironiskt? Frasse Levinsson har träffat Hannah Widell och Amanda Schulman.

Det var inte självklart att den här intervjun skulle bli av. Hannah & Amanda ställde in två gånger. Vi hade egentligen tänkt att de skulle vara med i vårt format Döskalle & Mästerligt, där vi ställer snälla och elaka frågor, men det tackade de nej till dagen före vårt möte slutligen kunde äga rum i mediastockholms hjärta: Hannah & Amandas kontor på Perfect Day.
Hannah: Vi tänkte att ni skulle håna oss.
Amanda: Det är ofta vi har fått saker skickade till oss av någon som jobbar här som sagt ”Har ni sett vad som står i Nöjesguiden?” Och så är det någonting hemskt om oss, säger Amanda Schulman.
H: Man tänker kanske att vi är tuffa. Men vi är två sköra känslomänniskor.
A: Det här är en stor krock som hela tiden sker. Folk har en bild av oss, som vi har skapat, om att vi är så stora och gör så mycket och allt det där. Vilket vi kanske gör. Då kan man se det som att vi måste kunna ta kritik och att man måste kunna slå hårt mot oss.
H: Men vi har en helt annan bild av oss själva. Vi har aldrig någon form av helikopterperspektiv där vi kan titta på oss själva utifrån. Vi ser inte oss själva som ett varumärke. Sedan förstår jag att vi är det och vi jobbar ju på det sättet.
A: Vi är superkänsliga och lättkränkta. Det är verkligen så.

Plötsligt gör Alex Schulman entré i rummet där även min chefredaktör Pelle Tamleht och vår fotograf Adrian Pehrson befinner sig
– Vem är det som ska skriva den här texten? säger Alex.
– Det är jag, svarar jag.
– Det är bra. Du är en av de mest begåvade vi har. Jag har följt dig länge. Du kommer att gå långt, säger han med ett finurligt leende innan han försvinner ut i korridoren igen.


Han skämtar naturligtvis. Hade han verkligen tyckt så hade han väl utgått från att det var jag som skulle skriva texten. Nåväl. Hannah & Amanda behöver egentligen inte oroa sig. Visst, jag kanske har gjort mig skyldig till att försöka locka fram ett skratt genom att dyka upp på en förfest med en flaska Perfect Day-rosé. Men jag kommer i fred. Jag är genuint nyfiken på människorna som alla måste förhålla sig till varje gång de företar sig någonting. Nyligen har de till exempel fått varenda debattsida i Sverige att handla om mens genom att planera att låta sina anställda föra in sina menscykler i ett Exceldokument. Helt frivilligt, ska sägas.
Är det en del av affärsidén att folk ska älska eller hata det ni gör?
A: Nej, mensdebatten är ingenting som rör någon affärsidé över huvud taget. Det finns inte en krona vi kan tjäna på det där. Det där är ju bara vårt brinn och driv för kvinnors rättigheter. Det gör skitont att vara först. Då är det både hat och kärlek man får. Men jag tycker också att man ska vara stolt när man får hat och kärlek, för då har man skapat en debatt.
H: Vi sticker inte ut bara för utstickandets skull, utan det är ju när det är frågor som vi brinner för. I en sådan debatt gör inte kritiken ont. Skulle vi bara få tycka utan att någon säger emot uppstår ingen dynamik som gör att det blir debatt. Däremot gör det ont när man råkar ut för personliga drev. För då är det bara hat. Det är något helt annat.
A: Men din fråga var ju om det här var en del av affärsidén.

Ja, det här med att man måste förhålla sig till er.

H: Till oss?

A: Vilka ska göra det?
Folk. Mensdebatten, där måste folk ha en åsikt om er. Vad är det mer? Kosttillskottet ni gjorde till exempel. 

H: Man måste inte ha en åsikt.
Men de har ju det.

A: Vi tvingar ju ingen att ha det.
H: Däremot är det klart att vi har stora kanaler. De försöker vi använda till massa bra saker. Men också affärsmässiga saker. Det är klart att det är en del av vår affärside. Men däremot vad vi känner, tycker och tänker och vill strida för, det är andra saker. Kosttillskottet var ju en produkt som vi kände att vi hade saknat i livet och som vi tog fram. Den hade egentligen inte med oss att göra. Det var inte en debattfråga. Men i debatten fick vi klä skott för hela kosttillskottsbranschen.

2017 lanserade Hannah & Amanda kosttillskottet Hers. Många anklagade pillret för att vara en bluff. Jenny Strömstedt liknade det till exempel vid "godiset man köper på knallemarknaden med etiketten Bakispiller". När det kommer på tal sträcker sig Hannah Widell efter en burk på sitt skrivbord och sväljer ett piller. Så det är åtminstone inte giftigt.
H: Jag äter det varje dag. Jag kan inte leva utan det. Det är d-vitamin, fulla vitamintillskott med allt vad det innebär. Vi bara: ”Hur fel kan det bli?”. Eftersom vi inte är inne i kosttilsskotssbranschen förstod inte vi att vissa skulle tycka att det är ruffel och båg medan andra lever för det här och att de skulle mötas och att vi skulle hamna i mitten.
A: Man vet ju aldrig vad som blir något och inte. Det är det som är lite läskigt. Nej, det är ingen del av vår affärsidé.
Jag förstår. Men vad tror ni det är som gör er till sådana klickmagneter?
A: Vi är ganska ensamma i våra roller. Det finns inte jättemånga kvinnliga entreprenörer som tar plats.
H: Jag tror också att det är mixen av det vi gör. Vi är ju helt otraditionella. Vi är företagsledare samtidigt som vi vågar tycka jättemånga saker, samtidigt som vi ställer upp som Sveriges äldsta fotomodeller när vi gör kampanjer, vi gör sketcher, vi gråter ut i Fredagspodden och berättar allt om allt i hela våra liv. Den mixen tror jag gör att det blir fel i folks huvuden. ”De är inte kloka. Eller är de kloka?”


Nöjesguiden #11 2018


På tal om att väcka uppståndelse producerar Perfect Day årets kanske mest omtalade nystartade podcast Della Q, som görs av Moa Wallin, Anna Björklund och Bianca Meyer.
H: Jag älskar Della Q. Runt det har väckts en superviktig debatt som vi måste ta. Om det ska pågå mini-drev mot alla som skapar innehåll kommer det sluta med att vi bara har fina bilder på Instagram. Ingen kommer våga säga något. Ingen kommer våga sticka ut. Vi måste värna om innehållet, om humorn, om allvaret och om att våga säga saker och ting. När man har kommersiella parter…
A: De är de som styr. De är de som ska betala det vi gör här. Om de inte är modiga nog att låta poddarna skoja om vad som helst eller ha åsikter har vi inget innehåll kvar. 
Hur ska man få de kommersiella aktörerna att förstå det då?
A: Prata om det. Våga säga grejer. Vi som har kontakt med jättemånga kunder har som uppgift att prata med dem om det och försöka övertala dem att vara modiga nog att inte dra in samarbeten så fort någon säger något i en podd. För det kommer inte sluta bra.


"Jag har för mycket Aspergers för ironi"

Här någonstans börjar jag tycka om Hannah & Amanda på ett sätt som gör att det känns jobbigt att behöva ställa mina jävla Nöjesguiden-frågor. Men inte tillräckligt jobbigt för att jag ska låta bli.
Hur stor del av de som köper Perfect Day-vin tror ni gör det ironiskt?
A: Inga, tror jag. Folk kan vara ironiska, men att lägga pengar på det… nej. Så ironiska är nog inte folk.
Så dyrt är det väl inte?

H: Nej. Men vi ska förtydliga att vi inte står bakom det längre. Vi marknadsför det inte och sådana saker.
Hur kommer det sig?

H: Vi blev anmälda massor när vi marknadsförde det. Då kände vi att det inte är det här vi ska slåss för. Vi kände att det duktiga vinföretaget som har skapat det här får ta det vidare själva. Så det står inte by Hannah & Amanda eller någonting på flaskorna längre. Däremot ser vi väldigt lite ironi i vinköpen eftersom att vi har otroligt många härliga fans, eller vad man ska kalla dem för, i våra flöden som lägger upp när de skålar för glatta livet. Jag tror inte att det är några andra än ni på Nöjesguiden som ironiköper vin.
Blir ni förolämpade av frågan?

A: Ja, lite. Jag tänker aldrig själv sådana tankar så jag blir alltid så förvånad över att man kan ironidricka ett vin.

H: Man vill ha det bästa, godaste, mest inspirerande och härligaste. Det är som att man skulle ironiköpa en kashmirtröja.

Hahaha. Vad skulle ironin bestå i?

H: Om man köper den från Daisy Grace.
Jahaaaa, vad dum jag är.

A: Vi sysslar inte med ironi. Jag tror att det har med mina diagnoser att göra. Jag har lite för mycket Aspergers för ironi.



Men det finns jobbigare samtalsämnen än ironiska vinköp. I början av hösten publicerade branschtidningen Resumé en artikel med rubriken "Tidigare anställda vittnar om mobbnings- och tystnadskultur på Perfect Day". De föredetta medarbetarna som intervjuas i artikeln vittnar om en extremt hierarkisk miljö, där de anställda behandlas utifrån hur många följare de har i sociala medier.
A: Det var ju hemskt. Verkligen, verkligen hemskt. Jag tror att alla som skulle vara med om en sådan artikel skulle må dåligt.

Hannah påpekar att det rörde sig om kritik från åtta anonyma personer, och att det fanns andra gamla medarbetare som blev intervjuade i artikeln som inte kände igen sig i anklagelserna.
H: Men de här anonyma rösterna… Man känner sig såklart sviken. Sveket är inte att de säger det där. Sveket är att de inte sa någonting när de jobbade här. Vi försöker skapa en jättefantastisk arbetsplats på alla sätt och vis. Sedan är det stenhårt ibland. Artikeln handlade mycket om a-lag, b-lag, hierarkier och sådana saker. Det här är en jättespeciellt arbetsplats. Vi jobbar med profiler. När vi jobbar med event har vissa ansvar för kunderna och får sitta med på middagarna. Vissa är här för att packa goodiebags och en tredje för att sjunga en sång. Så ser det ju ut. Jag började som assistent till en modeassistent på Veckorevyn. Jag är så glad över alla goodiebags jag har packat och alla strumpbyxor jag har sorterat. Att jag har lärt mig att hugga i och göra det jag ska. Det har aldrig slagit mig att jag skulle ha blivit orättvist behandlad där och då. Om någon någonsin känner så igen så önskar jag att de vågar säga det till oss.
A: Men jag måste också säga att trots den här artikeln och de här anklagelserna är vi jättestolta över hur vi behandlar vår personal här. Vi tycker att vi gör det jättebra.
Har ni vidtagit några åtgärder efter att arikeln publicerades?
H: Nej. Vet du vad som var helt fantastiskt? Vi har ju ett 30-tal personer som arbetar här idag. Det vi möttes av och blev gråtfärdig av var deras otroliga kärlek och stöd. Och gamla medarbetare som har jobbat här som ringde och smsade och bara ”Vad är det som pågår?”. Det fick oss upp ur det där svarta hålet. Vi är så otrolig glada för alla begåvade människor som vill jobba med oss. Sedan kommer det alltid finnas missnöje bland de som fått sluta. Så är det ju.
A: När det tar slut är det oftast av en anledning. Precis som en relation. Perfect Day är inte unika där.


"Det var det sjukaste vi har gjort"

Apropå människor som lämnat Perfect Day har det florerat rykten om att det skar sig mellan Hannah & Amanda och Daniel Redgert när han sa upp sig för att starta sin egen pr-byrå Redgert comms. De följer till exempel inte varandra på Instagram längre. På frågan hur deras relation ser ut idag svarar Amanda att de inte direkt har någon relation.
Skulle det bli en extra sockerbit i kaffet om det står i Resumé imorgon att Redgert comms har gått i konkurs?
– Nej, svarar båda i kör.
H: Han är en jätteduktig person. Han gav oss några superfina år då han jobbade ihjäl sig för oss. Man önskar honom allt gott.
A: Jag önskar ingen konkurs.
H: När man driver bolag har man ofta känslan att nu går det åt helvete. Gud vad man inte önskar någon som har vågat starta eget det.
Okej. När ska ni ha avskedsturné för Fredagspodden, starta en ny podcast innan liket har kallnat, lägga ner den och börja med Fredagspodden igen nästa gång?
H: Det var det sjukaste vi har gjort. Det var pinsamt. Vi har ingen manager eller agent. Vi skulle behöva det. Vi var väldigt trötta just då. På oss själva. Vi kände att vi inte hade något mer att berätta. Vi var verkligen slut. Vi gjorde ett sommaravsnitt där vi gjorde återblickar på vad vi sa för fem år sedan och vi bara ”Näe? Vi säger ju samma saker nu som då”. Min man bara ”Folk älskar att köpa inredningstidningar även om det bara är vardagsrum i varje nummer”. Jag bara ”Det är ju ännu värre! Vi måste lägga ner. Det är över nu.”



Efter att Hannah & Amanda la ner Fredagspodden startade de podcasten Hannah & Amanda report, som de spelade in parallellt med avskedsturnén för Fredagspodden. Det blev dock bara 14 avsnitt.
A: Den var svindålig. Vet du vad vi gjorde? Vi intervjuade folk som inte fick säga ett ord. Vi tog hit massa gäster. Sedan var det bara vi som pratade.
H: De var i chock. 
Det funkar ju för Filip & Fredrik.
H: Ja i och för sig. Men vi träffade våra lyssnare på ett event igår. De bara ”Vi var på er slutshow, vi satt och grät och sedan hade ni den där konstiga podden. Men nu är ni tillbaka!”. De var så glada. 
Och nu ska ni göra någon form av julshow?
A: Nej, inte julshow. Livepodd. Sluta.
H: Vi ska livepodda och det tycker vi ska bli kul. Vi kör två stycken. Ju mer digitala vi och världen blir… ibland behövs det lite fysiska möten.
A: Det är trevligt. Alex och Sigge ska också livepodda nu. De skulle kunna stå på scen varje kväll året runt. För att även om deras fans lyssnar så mycket tycker de om att se dem också.
H: Man skrattar tillsammans. Det är härligt. 



Hannah & Amanda spelar in livepodden En härligare jul på Intiman den 17 & 18 december.

Stad: 
Kategori: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 11, 2018.

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!