Fricky: ”Det har varit som att åka på en grusväg med skidor”

Efter regn kommer solsken, men det betyder inte att man inte kan ha kul i regnet. I en öppenhjärtig intervju berättar Fricky om bakslagen efter succén, hans personliga klimatkamp och det fina med friktion – som också fått ge namn åt hans efterlängtade debutalbum. 

Det har hänt en hel del i Frickys liv de senaste åren. Från en relativt lågmäld karriär som boom bap-fantast i aviga duon Broder John & Friman till att mejsla ut en helt ny stil inom svensk populärmusik. Men för att ett frö ska bli en växt kan det ibland krävas att man kapar vissa grenar, så att luft och vatten kan flöda fritt. Utöver att två har blivit en och Friman har utvecklats till Fricky, har också Erik Friman som person fått växa. Livet med fästmön Nathalie ”Cleo” Missaoui har utökats med en ny familjemedlem och livets kretslopp går vidare. Men allt har inte varit en dans på rosor. 

Den 2 januari 2019, samma dag som paret välkomnade dottern Elda till världen, publicerades en öppenhjärtig intervju om vad som skulle visa sig ha varit ett omvälvande 2018 för paret. Tillsammans med fantastiska bilder på Fricky och en höggravid Cleo valde man att på eget initiativ berätta om ett år som inte bara innefattat ett nationellt genombrott för Fricky och ett efterlängtat kärleksbarn, utan också tvivel, ångest och depression. I Cleos fall en pågående utbrändhet som utvecklades till en graviditetsdepression och i Frickys fall en situation där han tvingades väga familj mot en blomstrande karriär och att vara stark när man egentligen inte kan.

Fricky grubblar, avväger och tvekar när han ska beskriva hur han själv påverkades av situationen. 
– Äh, vi kör. Vi pratar om det. Jag har varit deprimerad. Förra året smög det sig på och tog sig uttryck i hur jag tänkte. Det är också vad Tanka tänka handlar om, så det var ju en release att bara få göra den. För allt jag gjorde var att tänka. Du kan kalla det för osäkerhet. Där jag fastnade i tankar istället för att komma vidare. Det händer lite nu när jag pratar med dig, för jag slängs tillbaka till den perioden och försöker gå in i vad fan det var jag menade. Och det var det här. Hackigt. Friktion. Det finns kvar i mig, vilket du märker.

Men idag befinner Fricky sig på en bättre plats. 
– Nu har jag mycket fler dagar där jag känner mig tacksam och allt flyter på, för att jag har kommit till den platsen där jag känner att jag har kontroll över det. Där jag känner att jag är i processen av att komma ut starkare ur det, både som person och som pappa. Jag behöver vara närvarande i det som händer i livet och i mig själv och hur det påverkar andra. 

Att han tvekar ska emellertid inte förväxlas med att han inte kan prata om universalbegreppet manlighet, eller för den delen visa sig skör. Det går snabbt att uttyda att han mer är orolig för hur det ska formuleras och tolkas.
– Något jag tänkt mycket på är hur jag ska kommunicera den här skivan utan att det blir ”hej, jag har typ slagit igenom och nu har jag gjort den här skivan och det har varit jobbigt för att det fanns press”, fattar du? Det är inte så. Men det är så. Det har inte varit friktionsfritt. Men det är också en stolthet att ha visat båda delarna. Det är glada låtar, det är fina och vackra låtar. Det är dom jobbiga sidorna också.

Fricky petar in en ny prilla och lutar sig tillbaka med korsade armar.
– Det är knepigt, men det är vad det är, säger han med extra bred norrländska.

Det brukar heta att efter regn kommer solsken. En visserligen svårbevisad tes som likt horoskop baseras på en godtycklig tolkning, men som säkert kan vara gångbar då och då. Det betyder emellertid inte att man inte kan ha kul i regnet. Frågar du en femåring vad den tycker om vattenpölar är sannolikheten att du får ett molande svar om att det är grått eller deppigt väldigt låg. Vem har inte gått lös på en vattenpöl som ung? Och kanske är det just barnasinnet som vi i många fall distanseras från när vi blir äldre, trots att motsatsen vore mer gynnsamt. Just det är Fricky ett utomordentligt exempel på. För även om han slår en som en bekymmersfri, men samtidigt eftertänksam, ung man så hörs det framförallt i musiken att han fortfarande har barnasinnet nära till hands.

När vi träffas en, ironiskt nog regnig, dag i Nils ”Nisj” Svennem Lundbergs studio i Årstaberg leder han mig in till ett av lokalens studiobås. Växter pryder rummets samtliga hörn. På ett bord står en miniatyr av Stranger Things-karaktären Hoppers bil. På golvet ligger en lärobok i konsten att teckna. Det är här Fricky nu ska tillbringa två intensiva veckor med att färdigställa sitt efterlängtade debutalbum FRICKTION. Ett album som redan passerat tre livscykler, med tre olika exekutiva producenter. 

Efter att ha fortsatt jobba nära vännen och kollegan Alexander ”Academics” Juneblad tog arbetet vid med just Nisj, som gjort sig känd för att skapa banbrytande ljudlandskap. Men musiken ville något annat.
– Jag har lärt mig så mycket av både Alexander och Nils. Dom har varit som mentorer för mig och är båda stora anledningar till att jag ens kunnat få ihop det. Men när vi satte igång så märkte vi att just den här skivan var kanske inte det lättaste för honom att hoppa på.

Fricky insåg ganska snart att om skivan skulle bli klar så skulle han behöva göra det själv.
– Jag bestämde mig för att jag skulle göra klart det här, jag ska kalla det ”FRICKTION” och det ska vara hela konceptet kring hur man behöver kämpa men att det kan vara ganska kul ändå. Att göra hela den processen även fast den inte är straight-arrowed. Den har varit bucklig. Det har varit som att åka på en grusväg med skidor.

Och det skulle på många sätt bli den sista pusselbiten.
– Jag har också insett att jag faktiskt kan göra sista 20 procenten av en låt. Jag kan köra själv om jag vill, men jag har typ inte fattat det. Det var en stor rädsla och en av dom största grejerna jag hade kvar när det kom till att göra musik. Att göra klart låtar.

När kom den insikten?
– För två veckor sedan. Haha.

Debutalbumet beskriver Fricky som en samlingsskiva av de två år som har varit. Ett album där nyare låtar fått gå in i ett äldre sammanhang och bilda en helhet. 
– Det beskriver inte bara hur processen och året har varit, utan det är också något vackert. För ”friktion” för mig, utöver att det klingar bra med mitt artistnamn, är rörelse. Det är lätt att tänka att friktion är att saker sitter fast och har stagnerat, men för mig kan det också vara att dom fastnar men hjälper varandra att röra sig. Som ett kugghjul, du vet? Frågar han retoriskt och gestikulerar med händerna. 
– Det är friktion som skapar rörelsen och rörelsen blir förändring. Det är syftet, att visa att det varit svårt och jobbigt, men smärta skapar rörelse. Ingenting växer av att stå stilla, det gäller även i naturen. Friktion är liv. 

Det här tänket resonerar också i Frickys musik. Det är knappast en slump att hans första EP  Aqua Aura har ett vattentema. Och att uppföljaren först skulle hetat AERO. Där andra rappare kan skriva ändlösa verser och sen lägga det på ett beat som låter bra är det i Frickys fall en betydligt mer komplex process, som mer liknar naturens kretslopp. Bryter man ner hans låtar förstår man att de flesta måste varit omöjliga att skriva utan ett beat eller en melodi. Allting måste flyta ihop och vara levande.
– Det är därför det är så svårt att jobba med mig. Allt dras mot en helhet och när jag skriver eller proddar är det som att allt är ett. Som du säger, när jag skriver en melodi så hör jag inte bara en melodi utan en frekvens i det och hur det ska låta när det är klart. En stor del av produktionen baseras på hur jag skriver. Jag hade inte lagt en refräng som Tanka tänka om det inte hade varit det bästa för låten. Eller som på Aqua Aura, eller whatever. Det är bara så det måste göras. Sen ska det ju sägas att jag har ett kontrollbehov, lägger han till och skrattar.

Nöjesguiden #4, 2021.

Något man däremot inte kan kontrollera är den värld i vilken man lever i. Något som Fricky i allra högsta grad är medveten om. Jag frågar honom hur han tacklat vetskapen om klimatförändringarna som många nyblivna och blivande föräldrar måste, eller i alla fall bör, ta ställning till. Och svaret ska visa sig bli intressant.
– Det har varit som en oundviklig grej som jag har behövt facea. Det går ju att blunda, ganska många gör det. Men jag valde att dyka in, vilket jag inte ångrar men det gör saker oundvikliga. Jag har gått djupt och läst böcker, jag förstår hur illa det är. Det har påverkat mig jättemycket, till den grad att… ah men, att jag är helt inställd på att ställa om allt. Jag kommer inte klara av att leva som jag har gjort och det enda argumentet är att jag inte vill känna skuld gentemot henne. Jag vill inte att hon ska kunna säga till mig ”varför gjorde du inte allt?”. För jag kan inte med gott samvete säga att världen kommer vara fantastisk för henne och hennes barn att leva i. Den kommer nog inte vara det. För mig är det på den nivån och det enda jag kan göra nu är att göra något åt det. 

Vi enas om att musikbranschen kanske har en mer perifer roll i klimatkampen, men att alla sektorer måste göra sitt. Och kanske är ändå något på gång – bara dagar efter vårt samtal lanserar företaget Urbanista, enligt egen utsago, världens första solcellsdrivna hörlurar. Men bråttom är det. Enligt de senaste beräkningarna som bland annat Dagens Nyheter rapporterat om har vi nu sex år på oss att åstadkomma en klimatomställning. 
– Om sex år, då kan vi inte göra något åt det. Jag säger det igen, vi har sex år på oss! Och det är klart att jag inte kan ta på mig den uppgiften, men det jag kan ta på mig och det jag kommer ta på mig och redan börjat med, det är att visa för min dotter att jag har gjort allt jag kan.

Han har redan stakat ut en konkret plan för att bli Sveriges första gröna artist – en formulering som jag får hållas ensamt ansvarig för. 
– Jag ska försöka göra all musik, all merch och allt det här jag producerar ur mitt artisteri – utan avtryck. Dels håller jag på att bygga om den här Airstreamern som jag köpt till en studio som går på solceller. Den ska vara klar i sommar och inom ett år ska jag kunna göra all musik därifrån. Jag håller också på med lite olika samarbeten som innebär att man ska kunna återvinna kläder. Att bryta ner dom och få ett nytt plagg, utan klimatavtryck. För nu krävs det att vi är modiga. Då kommer det här man kallar klimatpositivism av sig själv, den här framåtandan. Just nu är det bara Greta Thunberg och den klicken som tjatar, vilket gör att media fått en bild av att dom är griniga. Dom är positiva! Dom är dom enda som vågar vara positiva.

Albumet då? Efter att ha grävt i en hög av mood boards, skisser och anteckningar delar Fricky med sig av en del kring vad som väntar. Gäster inkluderar, lite överraskande, 1.Cuz, mindre överraskande Random Bastards-kollegan Gonza-Ra och ett högst efterlängtat samarbete med fästmön Cleo. 
– Det är ganska mycket kärlek! Mycket kärlekslåtar. Och det älskar jag att det är. Hade jag bara plockat ur en del av processen hade det kanske bara varit massa mörkare spår, men eftersom processen har varit så lång så rymmer den också väldigt mycket. 

Soundmässigt har han snöat in väldigt mycket på plant music.
– Det är ett speciellt soundscape som fanns på 70-talet som var synthesizer-baserat. Det kallas typ för ”plantmusik”. Mycket Moog-syntar. Det är ganska intressant hur det växte fram och apropå att du heter Malkolm, vet du vem Malcolm Cecil är?

Vi ska få anledning att prata om Malcolm Cecil ett tag. Den brittiska musikproducenten som bara någon vecka innan vårt samtal gått bort, 84 år gammal, ironiskt nog i en liten by vid namn Valhalla utanför New Yorks storstadsområde. Han gjorde sig bland annat känd för att ha skapat världens första och största polyfoniska och analoga synt känd som TONTO. Instrumentet, eller snarare maskinen, hade en stor del i framförallt Stevie Wonders sound som lade grunden för flera Grammybelönade album under 70-talet. Det är på många sätt den mest levande musik som går att skapa, för att ljuden man stoppar in och får tillbaka alltid förändras. Det är av detta som Fricky plockat ifrån. 

Men inte nog med det. Malcolm Cecil var också tidigare ägare av Frickys Airstream – det amerikanska husvagnsmärket vars bilar kännetecknas av den rundade aluminiumkaross som omger dem. Det som i framtiden ska bli hans mobila och miljövänliga musikhub.
– Jag fick till och med ett ägarbevis när jag köpte den. En sjukt fin och speciell kvinna som bodde borta i Strömstad på västkusten. Hennes son var ett stort fan så hon hade hört mina låtar genom honom och kände att det var menat att vi skulle ha den. Hon var healer och hade en slags retreat som var en stor gård med alpackor och grejer, med någon timmerstuga i värsta dalen. Det kändes som Narnia.

– Men sen förklarade hon då att Malcolm Cecil, producent till Stevie Wonder, hade ägt den och nämnde vem det var. Och sen snöade jag in på hans musik och tog från det. Byggde melodier som bara svävade av synthesizers. Jag hade faktiskt tänkt kontakta honom för bygget av Airstreamen och fråga om han haft syntar där, jag ska ju ändå bygga en studio därinne och fortsätta mitt artisteri därifrån. Så det är mycket känslomässig attachment i det här. 

Apropå känslor, kan berätta om låten du gjort med Cleo?
– Det är en låt om tiden med vår dotter, för oss som kärlekspar och föräldrar. Det är en väldigt dynamisk låt där vi båda fick plats för att berätta. För mig är det väldigt mycket stolthet och hur mycket det tog över och blev allt som var viktigt. För henne blir det ett space att förklara vad hon gick igenom. Det är sjukt fint att det får avsluta skivan. Hon får avsluta med sin röst och sin version av det. Det blir väldigt vackert. 

Ja, allt känns väldigt passande. Inte minst när jag i efterhand slår upp ordet ”friktion” i Nationalencyklopedin, där det i förklaringen bland annat står följande. ”Friktion medför energiförluster eftersom högvärdig energi omvandlas till värme…”